Mukkis

Jaa, vad ska man säga??
Herre Jesus vilken helg. På fredagen var en vanlig slappis dag. Eller det var inte så "bara" heller. När V sovit sin första sömn på förmiddagen och ätit, så for vi till pappa som var ledig från jobbet (Volvo, haha). Han var jätte glad över att vi kom och bjöd på kaffe och mat. Och V somnade bra i sängen de skaffat dit. En helt okej dag. För på kvällen var det Idol-final och jag åt lite chips och myste + att min favorit, Kevin, vann. Jag vet att det är lite nördigt, men vad gör man??
Vi var till Emils föräldrar och hälsade på (på lördagen) och så fick V sin halvårspresent. Ett jättefint hjul med en svensk i. Han tycker att den är jätte kul att se på när den rullar fram över golvet. Och klart V ska få träffa sin farmor och farfar också, men eftersom V sovit dåligt på dagen så for jag därifrån efter ca en timme. E blev kvar. Han frågade mig: "Vad ska ni göra ikväll då??" Oj.. hmm.. "jag undrar vad vi ska göra ikväll.." sa jag och for. Man är ju mamma, och inte ens på lusse får man va barnfri. Jag har tagit på mig det här ansvaret, men vad fan, betyder det att jag måste sitta hemma jämt eller?? Kanske.. jag for ändå till mina föräldrar och lipa lite, lite över att jag inte ville vara själv på lusse. Och lite över att jag var bjuden på två fester men inte skulle kunna gå på någon av dem. Man kan säga att jag saknade mitt gamla liv en stund, eller vissa delar av det i alla fall. Den sociala biten är faktiskt ganska bortsuddad för tillfället, och jag behöver vara social, för att må bra!! V var trött och grinig och ville inte somna hur vi än försökte lugna ner honom, men pappa bara tog honom, räckte en öl till mig och frågade om jag ville bada bastu. There is a God, tänkte jag och tittade upp i taket!!! Tack pappa. Sen sa mamma att jag skulle gå på festen jag var bjuden på. "Klart min gumma ska ha kul på självaste Lucia". Hon kunde minsann ta V över natten. Tack mamma!!
Efter bastun gick jag över till Anka som hade tjejkväll. Vi åt taccos och drack vin (varav mitt blev spetsat med både ännu mer vin och SPRIT). Det blev en jätte trevlig kväll som slutade på Husaren. Eller ja, den slutade hemma hos mig sen.
Tack tjejer för en jätte trevlig förfest. Och alla jag träffade på Husaren.
OJ oj, jag är mina föräldrar evigt tacksam över att de är sååå snälla, och förstående. Det är ju klart, de har ju haft små en gång också. Och de är så himla bra med V och jag vet att han är i goda händer när han är där. Mamma förstod att jag behövde komma ut och träffa folk. Inte för att jag ska supa huvudet i småbitar, men det var en härlig känsla att komma ner på stan igen, träffa gamla vänner, folk jag INTE känner, göra som jag gjort förr, dansat och bara varit ego!! Jag lever på den här helgen.




SÖNDAG!!
Jag vaknade på söndagen av att telefon ringde. Sen kunde jag inte somna om. Det var lika bra att hiva upp sin kropp ur sängen och släpa in den i duschen, för den luktade inte hallon.. men först städade jag upp lite i hemmet och lyssnade på strandskivan från Brasilien, på så hög volym man kan på en dålig stereo *mmm* Där gick man runt och mådde som en prinsessa med bruten klack på skon.. fast kvällen innan var så supertrevlig, så man levde på det bara. Sen började jag sakna V så mycket så jag var tvungen att gå hem till pärona fort för att träffa honom. MIN BEBIS!! Jag älskar dig så jävla hårt! Och han hade sovit hela natten. Jag kunde inte sluta pussa på honom, han är så fantastisk!! Mitt lilla lilla hjärta. 



Syrran och jag har vart på stan hela dagen idag och shoppat julklappar, fikat och snackat skit. V upptäckte att han kunde göra höga C så vår fika i lugn och ro förvandlades till ett hysteriskt skratt.
Sen kom vi hem och syrran började göra alver!

ENJOY:

OVER AND OUT

Grattis Sanna på födelsedagen!!
Jag skriver några ord om denna fantastiska människa först. Hon är min "svärmor" (jag använder citat tecken för att jag längre inte är tillsammans med hennes son). Det är komiskt, för hennes son å jag gjorde slut för många, många år sen. Jag brukar hälsa på henne ibland, fortfarande. Nu har det dock gått nått år sen sist, men jag saknar henne ibland.. Jag hoppas du får en bra födelsedag i alla fall.
STOOOR KRAAAAM!!
Snart är man på väg igen.
Till Åland bär det. Till min extra familj. Jag hoppas det är okej att jag kallar dem för familj, för det känns såå bra varje gång jag säger det. För jag älskar dem!! Där finns allt stöd, där finns en trygghet, där finns dem jag gillar att vara med, också!  
Det kommer i just rätt tid att åka. Lämna vardagen här, för en underbar vistelse där. Det blir bara en vecka den här gången.. men det ska bli en bra vecka. Ååh, jag ser så fram mot det.

 

Over And Out

Save up all your tears, you might need 'em some day.
Jag lovade mig själv att inte få helvetet att blossa upp här igen, men här sitter jag med flammorna dansandes över mina axlar, hot, hot HOT, it's too fucking hot in here!! Jag gjorde fel, jag vet, men jag är så svag. Vad fan ska jag göra för att få helvetet att frysa till lite??
Cast Away!
Kollade på denna otroligt super bra film igår. Jag undrar om det finns någon film som kan mäta sig med den.. klart det, men den är för jävla bra!! Hur skulle man själv bete sig om man var tvungen att bo på en öde ö?? Jag undrar om man hade haft den överlevnadsinstinkten (jobbigt ord där). 
Äsh, jag vet inte hur jag ska fortsätta på det här.. så jag lägger ner't. 

(Känner mig ganska missnöjd med det här inlägget.
Fanns inget värt att skriva om.)

Over And Out

Jag tänker spinna vidare på gårdagens inlägg.
Jag förstår inte dagens skönhetsideal. Och jag förbannar Twiggy som startade det här idealet på (var det??) 1960-talet. Innan Twiggy upptäcktes hos sin frisör när hon var 16 bast var idealet (kanske inte såå mycket bättre men..) timglasfigur. Med vilket menar stora tuttar och höfter. Man fick i alla fall ha former. Twiggy var spinkig, hade inga bröst och en kort pojkfrisyr. 
"Twiggy skapade bantningshysteri i världen och alla ville se ut som henne. Modeskapare började att skapa kläder efter kroppar som Twiggys och plötsligt var det inte längre okej att ha kurvor."
Bra där!! Vilken förebild du är!!



Kanske är det lite på väg tillbaka med mulliga tjejer, men det syns inte!! Och VARFÖR ska det heta MULLIG!!?? Så fort man inte ser ut som Twiggy eller Victoria Beckham (nee, jag gillar inte henne!!).
Jag undrar vad ni killar tycker om det här? Är det nån karl som läser den här fantastiska bloggen?? Skriv en kommentar om hur ni vill att brudar ska se ut, tack. För jag vet inte längre. Jag vet att det är ett uttjatat ämne det här, men så länge det upprör, så är det aktuellt, eller hur?
De flesta jag har pratat med säger att de inte bryr sig om utséendet, men det måste väl vara lite bull ändå? Klart man vill ha en fin kropp att ta på. Sen, vad är en fin kropp då? Jag skulle säga ur min bisexuella synvinkel, en "nått-att-ta-i" kropp, inte för mycket floffa-floffa (citat Lennart), men fast! Inte skulle jag vilja ligga och ta på ett benrangel heller!! Det gäller väl killar också. Inte vill man vara rädd att ha sönder den man sover bredvid. 


Jaa, jag vet inte. Kommer vi någonsin bli nöjda med våra kroppar. Eller ACCEPTERADE? Förlåt oss för att vi tycker om att äta gott, och ta en söndagspromenad. 
Alla i världen är inte modeller, måste vi då se ut som en?!?
Och varför bryr vi oss?
Mår vi så dåligt? Jaa, tydligen då.



Vad är våra problem idag? Det är rent ut sagt SJUKT! Vi blir sjuka i alla fall. I vårt tänkande, jag tycker det är patetiskt alltihop som har med idealet att göra idag. Trådsmala brudar som äter ett salladsblad och kokain.. det är så vi ska vara.
Idealet säger ju att man ska plocka ut sina barn ur magen i 6:e månaden, för att man ska slippa bristningar.. fy satan vad upprörd jag blir!!!

Jag vill se ut som en barbie docka, tack!!
X har snart en flickvän. Vi kallar henne för Y. Here's their story.
Y har under många, många år haft dåligt självförtroende. Inte konstigt med det skönhetsidealet vi lever i idag. X tycker om henne för den hon är (såklart, vem skulle han annars falla för??). Han blev kär i HENNE.
Men på sistonne allt eftersom de lärt känna varandra har hon börjat påstå sig vara tjock. (Jag brukar också säga att jag är fet, men jag gör inget åt min "fettma" så därför anser jag mig inte kunna klaga över det heller!!). Är inte det att nedvärdera X smak av brud?? De flesta tjejer idag är inte nöjda med sina kroppar, fast de flesta lär sig acceptera hur de är skapta och ser ut.
Vad jag sa åt X var att han inte ensam kan RÄDDA HENNE. Han har faktiskt andra saker att bry sig mer om. Och som han förklarade: "Det känns som jag ska bestiga ett berg, innan vi ens kan börja". Och så ska det ju inte vara. Ett förhållande ska vara ROLIGT, CHARMIGT & SEXIGT!!! Inte en kamp. Ingen blir intresserad av en tråkig och grå människa. Han måste ju sett nått vackert, attraktivt och spännande i henne. Något som han vill ha. Spelar man en roll innan man lär känna någon? Klart man inte berättar alla tråkigheter man vart med om vid första dejten!! Men som han sa mer: "Vad ska jag tro när jag frågar hur hon mår, och hon säger att hon mår bra?? Och hon egentligen mår dåligt. Det är ju som hon ljuger för mig."
Hon vill inte gå till någon utomstående och prata, för hon är rädd för vad de ska komma fram till, jag frågar mig VARFÖR INTE?? Hon har en dotter som hon älskar. Som dagarna till ända ser sin mamma göra saker. Barnet kommer snart få för sig att det här betéendet är normalt, och apa efter det. "För mamma gör så".  
Ska hon gå och beklaga sig till X resten av livet (för det är såå länge man i den här åldern, räknar med att vara tillsammans)?? Han VILL JU HJÄLPA henne, han är jättekär i henne!!! Samtidigt har han ett barn som ska få hans kärlek. Ska han ge till både Y och barnet och sig själv? Orkar han dra det lasset så har hon hittat sin traktor, MEN, ingen människa orkar leva så i längden. Någon kommer falla av förr eller senare. 
Har man barn måste man sätta dem i främsta rummet. Mår man dåligt som förälder, MÅSTE man ta tag i det. Man har inte tid att spela ego. För mår du dåligt, kommer barnen också må dåligt, förr eller senare!!!
(Fast det är min åsikt).

Barn gör inte som du säger,
barn gör som du gör.

Jag hoppas att det löser sig för de här två. För de verkar så bra tillsammans. Han mår bra av henne, när hon är glad. Klart han ska stötta henne, jag säger inte annat.
Jag håller på er!!!!

Tack gode Gud för att han finns!!
(Jag är inte självmordsbenägen, jag vill inte göra någon annan eller mig själv illa, alla upplever bara sina egna helveten, and this is mine.)
Jag tänker inte i det här inlägget nämna några namn. För det finns ingen anledning.
Han vet, att det här är till honom, han borde veta hur bra han är. Han räddade mig igår, när jag behövde det som mest!! Hur kunde han veta att jag behövde det just igår?? Det är för mig ett mysterium. Han är så oerhört viktig för mig, och jag har märkt först nu hur mycket jag verkligen saknar att vara nära honom. Han får mig att skratta när jag behöver det, han tar ner mig på jorden när jag svävar iväg, han kompencerar mig. Jag vet inte vad vi har, men NÅGONTING är det, bannimig. Han vet till och med när man ska säga "förlåt". Låt ditt "fel" gro in ett tag, sen vid precis rätt tid, inte en millisekund för tidigt eller sent heller, kommer det där ordet man väntat på med en klapp på axeln.  
Igår kväll var jag på botten, så nära golvet som man kan komma. En ensam, skamsen och ledsen själ med ett litet paket cigaretter och tändare i min hand. Jag såg inget ljus alls, ingenstanns, jag grät, hade blivit hånad, skrattad åt och påmind. I don't need to be reminded!! Thanx!!!
Tänk att något som någon säger, kan låta så olika i olika huvuden (i mitt blir det ofta till det sämre). Men är det inte just DÅ som man behöver bli förstådd?? Att ord liksom förvandlas, i luften mellan människor. Kanske är ord känsliga för syre, kanske därför vi har känslor som måste förmedlas per kroppskontakt för att inte uppfattas fel!! Fan va bra jag är på att vara djup.
Fast min teori stämmer inte alltid. Han som räddade mig igår har jag knappt rört, han kunde få mig så glad igen genom ett samtal.
Jag vet att han är en av de finaste människorna på jorden (för MIG i alla fall). Jag har saknat honom så otroligt mycket, och jag förstod inte ens att det var sant igår när han ringde.
OH MY GOD!!  




Thanks to Takida for your lyrics.

Over And Out

Det är konstigt egentligen.
Igår började radio och tv varna för "vinterns" första snökaos. Vad är ett snökaos, deffinierat?? Jag frågade min arbetskamrat om det. Svaret jag fick var ganska bra (hahaha!!!) : Det svenskarna kallar för snökaos, är det som vi i Finland kallar för VINTER.
Jag förstår att de varnar för blixthalka och dyl. Och den här "snön" som faller, blir ju osynlig för ögat, men vaddå KAOS??!!?? För att det kommer lite snö? Snö som ändå inte blir kvar.. Fast folk tänker väl inte lika mycket nu som när snön syntes. De tror inte att det är halt, bara för att det inte är vitt på marken. För tio/femton år sen hade vi riktiga vintrar här också. Med decimeterdrivor, ibland metrar med snö. Hette det snökaos då också eller? Det är lite skrämmande faktiskt. Att under bara 10 år (och tio år är fan inte mycket.. jag gick ju fan i NIAN för tio år sen!!!) har klimatet ändrats brutalt. Det är inga riktiga somrar längre. Bara några ynka dagar med 24,5 grader varmt, ingen snö på julafton (här). Höst, vinter, vår och sommar är som samma. Man borde komma på ett samlingsnamn för året.. som i Brasilien, där talade man aldrig om vädret. Eftersom det var i regel var samma väder året om. Det enda som skillde var några grader hit och dit. Vi kanske är de enda, här uppe i Norden, som har (haft) årstider. Och jag saknar det. Jag saknar snö just nu.. jag tänker på stackars V som aldrig kommer få uppleva en riktig vinter här nere (kontstigt att säga "nere" här "uppe" i Norden).
Fast vinter ska han få uppleva. Lita på det!! Han ska få pulsa runt i snödrivor, åka skridskor på en sjö som fryst, frysa om fingrarna för att det är lättare att göra en snöboll utan vantar, göra snölyktor, snögubbar, bli rosröd om kinderna efter att ha byggt ett snöpalats en hel dag med någon han tycker om. 
Vist är det lite läskigt? JAG tycker det i alla fall..
Kanske har vi medelhavstemperatur när han är 10 år?? Kanske har vi också slutat prata om vädret..

Inte ångrar jag nånting i mitt liv heller!!
Någonting är spännande, väldigt spännande. Så spännande att det ger anledning att gå upp varje morgon.
Någonting som gör mig så nyfiken på mer, mer, mer.. och det här kan inte rasera.. om jag någon gång får svar på mina frågor.. men jag väljer att inte titta i facit. Jag förblir nyfiken. That's me. Och jag vaknar varje morgon med ett léende!! This is something extraordinary!!


I'm just so curious for more..

---

Tommille ja Riittalle onnea Siiri tytölle
2955g
ja
49,5 cm

Over And Out!

Det är så fjantigt så jag vet snart inte vad jag tar mig till.
Oj oj, satt och tittade på Rix morgon zoo. Har just varit klädpoker mellan EMD och Gert Fylking. Man kan ju säga att det inte gick riktigt som man hoppades på *skrattar* Slutade med att den 63 åriga Gert står i bara kallingar och EMD har alla kläder på sig. Det är lite löjligt, men ända sen dagen jag såg Danny första gången har jag inte riktigt kunnat beté mig som mig själv när jag ser honom.. till historien hör då att jag ALDRIG ALDRIG vart tänd på en kändis förut, men den här är ju svår att låta bli. Pinsamt, pinsamt - Knäpp mig på fingrarna och önska att jag ALDRIG ALDRIG får träffa karln i verkligheten!! HAHA!!
Idag är det många saker som snurrar runt i mitt huvud. För många egentligen. För många minnen som skär sönder mig fortfarande. Varför försvinner de inte? 28e fucking oktober, varje jävla år. Fuck alla jävla minnen. Fuck åt det livet jag levde då. Jag vill ha en cigg!! Jag vill bara att den här dagen ska vara över. Snälla någon, FÅ MIG ATT SKRATTA!! Det är ingen vanlig dag idag..  

Men vissa saker gör mig lycklig..


You are so fantastic


Bästa Fippa!!

Over And Out

Och det gräts tårar jag aldrig trodde skulle komma..
Det var ju hemskt att lämna Höder (Atti, det är Svarta Malin!!), Matte, Fia och Gisse igår. Typiskt var ju att man inte ens hade vattenfast mascara, till råga på allt så regnade det.. så man såg ut som ett monster vid incheckningen.. kanske hade Lordi fått en medlem till. Det var jättejobbigt att lämna Åland, jag ville verkligen inte. Tack till hela familjen för att ni gjorde vistelsen till en tid att minnas! Vi kommer snart tillbaka!!
Jag var upp och väckte min chef Anja ombord, och hälsade på kockarna (ååh, jag har saknat er!!!). Jag försöker tycka om den där båten, men när jag inte HITTAR OMBORD på den!!! Jag vet att det är folket som gör båten, å jag antar att jag är avis.. jag vill också jobba. Men jag ska njuta av att vara ledig, för det är ju inte alltid man får va det sen.. Sen var V övertrött - igen, eftersom han inte vet bättre än att vara vaken. Vi hämtade tant-Hassel i Norrtälje, och sen for vi hemmåt! Vi stannade några gånger, men allt gick helt bra, förutom att V vägra sova!!!! Väl hemma fick jag inte med mig mer än Villes kläder från bilen, så det mesta ligger kvar.. *pik-pik* V somnade ganska hastigt när vi kom innanför dörren och sov ca en timme. Vilket var skönt, så man fick plocka med post och alla RÄKNINGAR som kommit. På kvällen sen var det andra takter. Kan inte den där tanden eller vad det är, komma ut då så han kan få sova?!! Tycker så synd om honom när han inte får fatt sömnen pga att det kliar i munnen. Ja ja, har man gett sig in i leken, får man leken tåla heter det ju.
Så nu sitter man här hemma igen. Åter i sin vardag.
 

Lite bilder från vår vistelse bjuder jag ju i alla fall på!












Over And Out!

Idag har jag gjort nått stort.
Jag ber om ursäkt till dig "anonym" vars födelsedag jag glömde nämna i ett av mina tidigare inlägg *ler*
GRATTIS!!
Jag vet inte om jag varit dum, men det känns jätte bra.
När jag fick min dagersättning i slutet av förra månaden, fick jag en chock. 500kr hade jag kvar efter att hyran å räkningarna var betalda!! Oj oj, jag och min son ska klara en MÅNAD på 500kr tillsammans.. jippie.. men det har funkat, snålt, men det har funkat *ler* bara man VILL.
Idag blev jag bostadslånsfri.. vet inte riktigt hur jag ska tackla känslan, den är så överväldigande. Jag ÄGER min lägenhet. Den är MIN. Min, min, min!!! Jag fattar inte, jag måste smaka på ordet: M I N . Väggen här är min, väggen där är min, golvet i köket är mitt, fönstret i sovrummet (som också är mitt) är mitt.. Det är sjukt. Det känns bra, jättebra. Mina axlar är lättare, fast de är ganska spända.. å de har aldrig varit, men det är den här flunsan som satt sig.. men det tyngsta är borta i alla fall, mitt bostadslån.

Over And Out

Finns det nått värdelösare program på tv eller??
Jag har suttit här en stund nu och studerat ett sånt här "ring och vinn pengar" program. Förstår inte folk att de lurar en på pengarna eller?
- Ring å avbryt mig! Jag väntar på en vinnare, hitta gubben i bilden, är det nån där ute som är vaken, har ni somnat?? Hitta profilen, jag vill dela ut 5000kr, jag vill ha en vinnare, ring nu då!! Å så står han (som tydligen heter Micke) och upprepar hela tiden i flera minuter, å då menar jag en HALVTIMME!!! Man blir ju tokig på honom. Sku jag se han på stan sku jag bara vilja sparka honom!! Det är väl inte hans fel heller, men när de står å säger, gång på gång, att man kan avbryta genom att ringa. De tar ju inte in nått samtal, och de startar ju bara om den där jävla klockan. Det är ju patetiskt.

GRATTIS LISA SOM FYLLDE 25 ÅR 3 OKTOBER
GRATTIS EHLIN SOM FYLLDE 22 ÅR 5 OKTOBER

Over And Out

Å så var det nästan slut på september också..
Nu är det snart vinter också. Snart har september passerat som "SWOSCH" en vind. Det gör inte mig så mycket, jag gillar hösten. Jag gillar att ha på mig mer kläder, halsduk, hatt (jag älskar fortfarande min stickade keps som jag köpte i Linköping förra året), när vinden är kallare, och nästan, nästan lyckas bita huden genom de två tjockare tröjorna man har på sig.. Jag blir en sån läckerbit *ler* Jag älskar när träden får orange, röd, lila färg på sina löv, när löven faller till marken över en. Jag är nog en höst-människa.
Höststormarna på sjön är också något jag längtar till. Oj oj, tänk att få vara tillbaka på en båt.. hmm *drömmer tillbaka* Jag minns då, för kanske tre år sen, på hösten. Pierre å jag jobbade morgon, och det blåste på ordentligt när vi for från Mariehamn. Det var helt fantastiskt... land är inget för mig!!
Skulle det vara så fel att säga unge till sitt barn då? "Mina barn å andras ungar" heter det ju, men jag säger nog "unge" åt V. Säkert åt andra barn också, men jag tror jag säger "min unge å andras barn". Jag tycker inte det är något fult. Man får väl ta det med en nypa salt då, eller med glimten i ögat. Jag tror att få menar något illa när de säger "unge" till sina eller andras barn...

Prata med mormor igen!
        

Ville got the nicest pants!!


Kraaaaaam





Over And Out!!

Jag är så trött, men njuter av det.
Det är konstigt, jag sku kunna somna hur lätt som hellst, men jag går inte och lägger mig. Jag sitter här, och kommer vara grinig som fan i eftermiddag, säkert.. varför pinar man sig med att vara vaken, när man egentligen vill sova?? Jag diskuterade det här för några år sen, med ett ex. Vi kunde aldrig sova ihop. Vi ville ha varje sekund med varandra (ja, det var längesen). Somnade vi någonsinn innan fyra på morgon, så var det nog av ren sluthet.. men det var skönt. Jätteskönt. Varför pinar jag mig nu då? Jag vet inte, faktiskt, jag vet inte.. men det är skönt. Säkert går jag snart å lägger mig en stund ändå.. VEEEEERY INTERESTING!!

Vad fan är det med mig?
Jag tror jag är svartsjuk. Å vad fan ska jag göra åt det? Det är inte klokt egentligen, men kanske helt naturligt, eftersom jag inte vart mamma så länge. Jag saknar mitt gamla liv lite. I helgen är det matfestival i Skövde, och det är svårt för mig att erkänna, men jag blir avundsjuk när jag vet att alla mina vänner ska festa och vara ute sent ikväll, och stänger inne mig själv, när man själv går och lägger sig klockan tio för att orka med morgondagen. Naturligtvis mår jag bäst imorgon, men jag saknar att vara bland massa goda vänner och skratta och bli lullig bland dem, jag saknar den glada energi som tar över hela kroppen när man har stora förväntningar på en bra fest.. och när kvällen blir sådär äckligt lyckad!! Istället har allt plötsligt blivit så seriöst och allvarligt. Jag tror inte jag behöver förklara ingående att jag absolut inte ångrar att jag behöll V, men just att bryta gamla "rutiner". Det är som min kropp sugs tillbaka i tiden till den där känslan, sen blir den nedslagen med en stekpanna till verkligheten.  
"Du tar allting som kritik, Mukkis!! Sluta tro att alla kritiserar dig!!"
Jaa, vad ska jag säga på det? Jag har funderat på det i två dagar nu!!! - Det kanske jag tror, kanske för att jag känner mig ensam ändå. Varför jag då tar åt mig vet jag inte.. men jag har nog alltid varit sådan, som tar åt mig av vad andra tycker om mig. Jag inte är utrustad med en sköld som får ord att bara studsa mot och flyga iväg. Istället är jag en svamp, dit ord sjunker in och eventuellt gror till eftertanke.. För jag vill att alla tycker om mig, och blir att fundera på varför!! Ego, jag vet, för jag gillar inte alla heller. Jag förstår och kan acceptera, men det är svårt.
Efter att jag blev mamma har min självkänsla istället för ökat, sjunkit.. har jag förlorat min förmåga att bekräfta mig själv?? jag gillar ju att ha folk runt mig, och det har jag inte längre, och söker bekräftelse.. ÄÄÄH, det här låter helt sjukt. STÖD har jag så det räcker och blir över, och jag är oerhört tacksam för det. Ni är mina Gudar. Jag?? Har jag glömt bort mig själv? Det som inte fick hända, hände.. - Näää.. Jag får rycka upp mig nu. Ska verkligen försöka  hitta min självkänsla igen. Jag kan inte ändra på min person, jag kan inte ändra på hur jag är.
Over And Out!

Jag har shoppat som aldrig förr!!!
Nu kan ni ju fan inte säga att den här tjejen inte kan shoppa!! Eller räknas shopping bara i kläder, väskor och skor? Igår var V å jag till socialkontoret och lämade dna till att fastställa faderskapet, så snart får man det svart på vitt, och försök rymma då!! Jag var på ganska dåligt humör redan på morgon när jag vaknade, och kände att det här var inte min dag. Mamma kom över och vi drack kaffe och jag ojjade mig för mitt ryggskott. Mamma hjälpte till med V så jag fick vila ryggen lite. Sen for vi till Siba, och spenderbyxorna var på. En tvättmaskin och en ny dator blev det. Så gör man slut på 11 000 kr.
Det var mycket lättare att åka till soc efter det.
Så här sitter jag, jag har ont i ryggen fortfarande och svär över det, men jag har världens finaste dator!! Och på torsdag kommer tvättmaskin. DÅ ska det tvättas minsann!!
Nu är det sådär jobbigt igen.
Jag önskar att känslolivet kunde vara lite lättare. Varför dyker de här känslorna upp just nu? Jag behöver dem inte, inte nu. Det finns viktigare saker att tänka på. Fast nu har mina tankar landat på dig.
"I won't let go of things that I was dreaming.
I won't let go of you, you keep me believing!!
And deep in my heart there's a place that I could never show to you.
I won't let go of you, my dear."
Du är nog den bästa, vi skulle nog vara väldigt bra tillsammans..

Over And Out..

Grattis till Jonas Harrysson som tydligen gick å gifte sig *ler*
I natt sov Ville 8 timmar på raken för första gången. Tänk om det kunde vara så jämt. Jag trodde inte det var sant heller, när jag vaknade kl fem i morse å insåg att det var sant. Ingen är gladare än jag. Fast han var nog ganska slut igår. Hassel å jag var till Maxi, och han sov i vagnen. Plötsligt vaknade han med ett ill-vrål som hette duga. Så det blev inget Donken för oss *skrattar* så tack Ville!! Du besparade min hälsa. När vi kom hem, badade jag honom, och sen satt vi i soffan å myste, tills han nästan somnade.

Alla dessa utfyllnadsord..
Jag har börjat tänka på dem, mycket. Och det är ibland ganska störande (endast för mig som stör mig *ler*), men tänk hur korta meningar man kunde göra, om man bara lät bli alla utfyllnadsord. Jag har börjat hata ordet "då". Som ex: "Vad ska du göra idag då? Hur var det då? Hur mår du då?" Ja, ni fattar. Det blir så flummigt. Och när man tänker på det så blir man också arg på ord som slutar på -då, som "ändå". Och för att ta det till en ännu högre nivå så kan man börja störa sig på ord som innehåller bokstäverna "d" och "å" *skrattar* Nu blir ju inte meningar så mycket kortare för att man skippar ordet "då", men det finns ju fler "onödiga" ord. Som: jävla, liksom, och så, heller, alltså, fan, ju..
Jag förstår ju med att vissa ord stärker meningen i meningen, men jag hatar fortfarande ordet "då". Det är ett töntigt ord..

---

Jag vet inte hur jag ska säga det här!!
Jag har tänkte länge och väl på det här, och jag vet inte hur jag ska säga det åt er. Jag tänker på det varje gång jag träffar er, "ska jag fråga nu? Är nu ett bra tillfälle? Vad svarar de? Tänk om de säger nej!!!" Men nu har jag kommit fram till ett svar, eller två kanske. Jag vill ha er båda till gudmödrar åt Ville. Och ni ska få en förklaring: Anledningen är väldigt enkel, ni är fantastiska! Och jag kan inte välja, och jag vet ingen annan som skulle bli så bra som ni. Jag älskar er och jag vet att ni gör det samma för mig. Ni har ställt upp, stöttat, varit med, brytt er, varit förstående, varit underbara (fast allt det här är ni fortfarande!!).
Anka: Du var med under större delen av graviditeten, och jag kan inte hitta ord för hur mycket jag uppskattade ditt stöd, och att du stod ut med mig!! Och jag vet att du finns, hur mycket eller lite vi än ses! Du har aldrig svikit mig heller!! Och då tror jag inte att du sviker Ville heller. 
Hassel: Behöver ett barn en stark personlighet i sitt liv, ska han/hon vara glad att ha dig. Du är så oerhört viktig och bra, så jag vill att du blir en av de två jag vill ha. Och jag tror du kan lära Ville ett och annat i livet.
Och jag tror ni skulle bli en otrolig trio..
Så är det..
VILL NI BLI GUDMÖDRAR ÅT MIN SON????
Over And Out!