Måndag 30 november - Bacon febern motverkad!
Jag tycker personligen själv att jag borde vara något av en magister i barnpsykologi. Så mycket böcker som jag har läst från pärm till pärm i mina barn-havar-dagar!
Jag vet hur man gör, by the book.. jag vet hur mitt eget barn fungerar - tills nu.
Allt har gått som på rälls, så länge böckerna har funnits.
Och det har funkat - tills nu.
Jag syftar självklart på läggningen (vad skulle det annars vara???).
I böckerna står det:
"Ditt barn kommer att protestera, genom att skrika.
Ibland blir barn så arga så de spyr. Detta på grund av att det kommit något nytt i deras läggningsrutin/värld."
Jag har tåligt gått och väntat på detta kräkandet - skrik har det funnits gott om, men det står ju att de ska skrika, så då är jag nöjd. Inget kräks har kommit pga protester än.
Efter vi kom hem från Stockholm har V börjat med något nytt - PSYKANDE AV MAMMAN.
Detta psykande går ut på:
Jag håller min vanliga läggningsrutin (prata om dagen - två sånger - förklara med viskande ord att jag älskar honom och försäkra honom om att han är trygg här - god natt - puss - jag går ut).
Detta har funkat fint.
Nu kliver han ur sängen innan jag ens hunnit sätta mig utanför dörren (metod som också fungerat ypperligt hittills. Jag sitter på golvet utanför rummet och läser en bok för mig själv. På så sätt känner han sig trygg och somnar ganska hastigt).
Jag fortsätter ignorera hans betéende. Skillnaden NU är att det inte ens kommer något SKRIK.
Han går ur sängen och ställer sig bakom min rygg, och är tyst.
Han säger inte ett ord.
Jag vet inte vad jag ska göra!!
Jag sitter där mina fem minuter - lägger honom i sängen och sätter mig utanför som alltid.
Han ställer sig bakom mig igen.
Ibland pekar han på texten (för jag ser nog till att ha en sida uppslagen som inte visar några roande bilder) och hur ska jag då kunna ignorera honom??
Ibland lutar han sin varma kropp mot min ena axel - hur kan jag låta bli att vilja krama om honom, allt han vill ha är en kram!!!!!!! Men jag gör det inte.. sånna är reglerna.
Det är svårt att låta blir att skratta ibland!
Var på stan idag och jag undrar bara: VARFÖR???
Sen var jag och tankade, och allt jag undrar är: VARFÖR??
Over And Out
Söndag 29 november - Räkning??
Det har varit helt fantastiskt i Stockholm.
I Arboga blev lilleman rastlös. Vi stannade på ett Statoil för diverse blöjbyten och toa-besök. Mitt i blöjbytet hörde jag att det började tjuta utanför dörren.
- Ja ja, är det nått viktigt säger de väl till, tyckte jag och fortsatte med Vs byxor.
Det knackade på dörren och en kvinlig röst säger:
- Är allt okej där inne??
Jag öppnade dörren och hörde tjutet högre.
- Eeh, joo??
Då hade V tryckt på larmknappen när jag inte sett nått.
HAHAHA!!
Det var roligt.
(Efter oss gick en lastbilsschaffis på dass och larmet gick för han med. Snacka om livlig morgon på Statoil).
Jag tänkte ju att det skulle vara en baggis att hitta till Aspudden även när man kommer från södra hållet (jag har ju bara åkt till dem från norr förut).
Oj oj, vad jag bedrog mig!!
Som tur var kom Rodrigues och hämtade mig och visade vägen från Lidl *pusta*
V betedde sig helt exemplariskt hela tiden.
E, V och jag gick för att hämta sushi på eftermiddagen och V gick hela vägen (ca 400 m ??).
Vi var alla lite nervösa över hur det skulle gå med läggningen av barnen på kvällen, men var ganska inställda på att "det blir som det blir". De lär ju somna någon gång ändå.
A somnade runt halv sju. V var med ganska trött också, men jag pinade honom att vara vaken till halv åtta.
Till allas förvåning funkade det hur bra som hellst.. - fram till klockan tio.
Då ett av barnen gnällde till, väckte/skrämde det andra och båda skrek HYSTERISKT av skräck.
Både E och jag låg bredvid våra respektive barn och försökte lugna dem.
- Skillnaden var att vi höll på att kissa på oss av skratt!
Tiden gick allt för fort, men syftet blev fyllt *ler*
Lilla Adina blev döpt.
Den stolta fadern med sin nydöpta dotter
Over And Out
Update
Måste bara berätta en till grej från veckan på jobb.
Typ torsdag eller fredag läser jag horoskopet i aftonbladet:
"En oväntad inkomst väntar.."
- HAHAHA, den som skrev det där horoskopet måste varit full. Faan jag är så fattig att jag inte ens kan ta mig hem från jobbet - TYP. Jag har 24 kronor på kortet. Morr..
Senare på samma arbetsvecka ringer jag till banken, för att återigen skrapa till mig 500 kronor från mitt PANIK-KONTO.
När rösten i luren ska (enligt min matematik) säga:
"Ditt saldo är 524 kronor och 57 öre" (eller nått), spärrar jag upp ögonen och fullkomligt tappar hakan.
Rösten säger helt konstiga siffor.
"Ditt saldo är 1574 kronor och 57 öre".
Whatta?????
Sekunden senare kom jag på att jag är mamma och får barnbidrag *jippiiiii*
Kanske snubben som skrev horoskopet hållt sig från flaskan ändå.
Over And Out
Torsdag 26 november - Första lönen
Och imorgon bär det av till el Stockholmo - igen. Jag var ju där igår.
V och jag ska till E. Hennes urgulliga dotter ska döpas, och E ska få träffa V för första gången EVER. Det ska bli så kul, jag ser verkligen fram mot det här. Det ska bli otroligt mysigt.
Många tankar finns i mitt huvud, men det löser sig, allt löser sig så länge man lägger band på sina nerver.
I natt kommer första lönen in på kontot. Det känns skönt att tjäna pengar igen.
Allt har gått jättebra med jobbet, med V, med alla byten - allt! Och jag är så glad över att jag är här i livet nu. Vist är det lite jobbigt vissa stunder på jobbet, men det är sånt jag står ut med. Och står jag inte ut så får jag göra något åt det. Tänker inte gå och må dåligt över något litet tjaffs heller!
Sån är inte jag.
Jag har ju en ganska gigantisk förkärlek till Danny i EMD. Har ni sett veckans ICA reklam??
Messade för säkerhetsskull till syrran i månadags:
- Tänkte bara fråga om det är okej för dig att jag dreglar på ICA reklamen den här veckan?
- Ehm, du borde nog inte titta på reklam alls den här veckan.
Mumma
By the way, jag har inte visat min nya bil än va??
WalK in the Park
Over And Out
Update
- Men Skövde, du är ju låång du. Hur lång är du?
- Sån är jag, 178 cm ungefär.
- Du är ju lika lång som styrman då.
- Jaha??
- Då får du vara styrman nästa vecka.
Tisdag 24 november - Snart är det jul!!
..och jag fattade ingenting.
Eller ja, jag vet ju hur man gör, men med tanke på att den här båten är något större än Ålandsfärjan så förstod jag inte vart jag befann mig, någon gång.
Jag följde efter Danni (vi evakuerar alltid i par) vart hon gick.
Vi gick först ner till tvåan, där jag trodde jag skulle bli av med allt maginnehåll jag hade.. fyy fan vad det luktade!! Det var som om arton basketlag hade lämnat sina svettiga skor där.
Jag önskade bara att det skulle gå fort.
Sen gick vi upp, genom dörrar, ner, genom några dörrar till, in i hytter och tillbaka.
- JAG BEHÖVER EN GUIDAD TUR tror jag.
Tänk att hamna där i mörker.
Tänk om alla hytter inte vore avstängda!! Det är inte bara EN hytt heller!
Av ekonomiska skäl har VL stängt av hytterna, så de används inte.
Tack till ekonomin.
Dagens boktips: DILLERDAGBOKEN
En hysteriskt rolig bok. Man skrattar tills man kiknar!
(Jag har prövat)
Over And Out
Lördag 21 november - Livebloging from M/s Rosella
V fick svininfluensavaccinet på tisdagen samtidigt som jag var på begravningen.
Han var dit med farmor. När jag hämtade honom hos farmor på eftermiddagen visade han stålt upp sin ena överarm som pryddes av ett litet plåster.
Allt hade gått jättefint och han varken skrek eller grät.
Och han har inte fått några biverkningar av vaccinet - än.
Jag for på jobb på onsdagen. Skönt var det att komma hit, fast efter att Anka dog kan jag inte somna på kvällarna (inte hemma heller). Jag ligger vaken och vrider mig i timmar. Jag tror att det beror på det i alla fall.
Jobb jobb jobb.. det är trevligt, men nu ska två av de bästa sluta efter nyår. Jag får lite ångest över att jag inte gör det samma ibland.
Sen kommer jag nog på mig själv att jag faktiskt trivs bra här ändå, trots allt!
Allt kan ju inte vara på topp alltid, men över lag är jag jätte nöjd med mitt liv just nu.
Jag tror min chef är lite kär i mig. Han där Sigurdur-dur-ur-ur. Jag har fått sluta tidigare varje kväll hittills, utom en. Eller är det det att han inte vill ha mig där?? Hmm, tål att funderas på kanske.
Jag har börjat smygstudera isländska. Och det är verkligen sant som jag trodde - de flesta ord slutar faktiskt på -ur eller -ir.
Nu nalkas det nattamat.
Over And Out
Tisdag 17 november - Begravning
..älskling jag vet hur det känns, när broar till tryggheten bränns..
Det var en fin begravning. Banden på blommorna till kistan var väldigt rosa, väldigt Anka. Jag sörjer med hennes nära och fick för första gången efter beskedet gråta ut. Det brast för mig flera gånger under cermonin och det kändes skönt att ÄNTLIGEN få göra det. Få ut allt.
Jag hade två rosor med mig. En från mig och en från V. Och när jag lade Vs ros på kistan viskade jag: "Den här är från V. Du kommer väl och tittar till han då och då.."
"Jag älskar dig".
Anka får nu vara med sin mormor i himlen, och jag vet att hon ser oss.
Ingen sörjde mer eller mindre än någon annan där inne. Alla var där för Ankas skull.
Tack till Hassel och Billy och min syster och Simon, för idag.
Nu far jag på jobb en vecka!
Over And Out
Lördag 14 november - Snö
Är det farligt att få ca 10 ml alvedon i ögat??
That did just happen to me!
Jag skulle ge V alvedon, för han har feber - ja, igen. Oops, 10 ml rätt i ögat - PÅ MIG! Hmm, jag undrar bara. Borde ögat bli mer avslapnat eller alternativt bedövat? Kanske jag sparar synen på det ögat lite. Låter vettigt?
Kanske blir jag blind..
Sitter hemma hos mamma och pappa just.
V fick plötsligt hög feber. Mamma och jag lade honom i vagnen och gick en sväng.
Vi hamnade på Maxi där jag inhandlade kläder till begravningen.. ush, jag tycker det är jätte jobbigt!!
En vän och jag bestämde att vi inte ska köpa någon jätteblomma till begravningen (den hamnar ju ändå i jorden och blir till jord) utan skänker pengar till hjärtforskningen istället.
Jag skulle vilja kunna skänka så mycket så de har råd att forska i 100 år (för jag önskar INGEN människa det här), men dock har jag inte de resurserna..
Någon som får mig på gladare tankar för en stund är ändå:
Over And Out
Fredag 13 november - Baka liten kaka
Idag är vi hemma hos syster och bakar bullar.
Världens bästa syster!
Ville och jag på morgon innan avfärd.
Over And Out
Torsdag 12 oktober - Nu så..
En gång skrev jag att bloggen skulle vara för att förgylla någon annans grå vardag. Jag är ledsen, men det här blir inget förgyllande.
Jag vill inte säga att jag tycker synd om mig själv. Jag tänker mest på alla andra runt om kring.
För lite mer än en vecka sen förlorade världen en så vacker människa (säkert fler, men för mig var just hon vacker).
En mor och en far har förlorat sin dotter, en syster och en bror har förlorat sin syster. Tre barn har förlorat sin moster. V har förlorat sin gudmor. Jag har förlorat en nära vän.
Jag vet inte om jag sa "jag älskar dig" till henne tillräckligt många gånger heller.. jag hoppas bara att hon viste det.
Kan någon stanna tiden?? Det har faktiskt hänt en grej, en ganska gräslig och väldigt tragisk grej.
Jag får ångest när jag känner att jag inte har tid att gråta (fast jag gör det nu).
Utanför fönstret kör bilar förbi, det ska lagas mat, städas, tvättas, jobbas.. det ska finnas tid att vara glad ändå.
Stanna tiden en stund, låt mig få sörja.
Tanken som får mig att börja gråta, är att V aldrig kommer komma ihåg henne. Hur hon var eller hur hon såg ut.
Han minns inte att det var hon som ivrigt klappade på min mage när jag väntade honom, flera gånger i veckan, och frågade "kommer du ut snart, vi är nyfikna på hur du ser ut!"
Han minns inte att hon var en av de första två som hälsade honom välkommen till världen på förlossningen.
Hon kommer vara ett namn i en bok, ett ansikte på en bild för honom.
Samtidigt får inte A se V växa upp.
DET ÄR INTE RÄTTVIST!!
VART FINNS GUD I DEN HÄR FRÅGAN??
Jag tänkte ringa henne häromdagen och berätta att V börjat säga "lampa", men det går inte.
Jag ringde henne JÄMT när det hände något med V, eller åtminstonne skickade jag ett mess, som till de andra gudföräldrarna.
Ingen kan än idag förstå att det är sant.
Ingen kan gämföra en annan människas smärta och alla sörjer olika.
Min reaktion var stum.
Jag kunde inte gråta, inte skratta, ingenting.. jag var bara så tom.
Jag fick en bild av henne för ett tag sen, där hon sitter med V i knät och pussar honom.
Jag älskar den bilden.
R.I.P ANKA
Du finns alltid i mitt hjärta och jag hoppas du vet om det, vart du än är.
Det är otroligt tragiskt att du inte är här med oss.
Oavsett hur galna, glada, flummiga inlägg jag gör i framtiden så finns hon alltid i mitt hjärta och i mina tankar.
You keep on walking that road..
Jag säger bara samma som sen 1991 när min älskade kusin plötsligt dog, 18 år gammal:
The Show Must Go On
Over And Out
