Lördag 30 augusti - Vad ska jag säga??
Jag är mållös, jag fattar ingenting.
Ja, nu har det varit matfestival, och man har gjort slut på pengar man inte hade, på mat och lotter. Men det var trevligt. I fredags var jag å träffade Emilia från Brasilienklassen. Sen kom Simon och Nattis och vi flummade runt med våra barnvagnar. Det är konstigt, för jag verkar inte vänja mig vid att jag ÄR MAMMA, men det är förbaskat kul. Och när man ständigt kommer på det: "Shit, jag är ju morsa!!" Det är lika kul varje gång. Helt otroligt, vem kunde tro det om mig?? HAHA!! Jag tycker fortfarande inte om alla som tar med sina barnvagnar till stan under matfestivalen, dels för att det är otroligt jobbigt att komma fram nånstanns ändå, å dels för att jag är en av dem. Det är ingen dans på rosor, men det är ett nödvändigt ont.
Idag gick jag ner med mamma. Var riktigt trevligt. Jag har gått så mycket så jag har ont i fötterna, men det är en skön känsla, eftersom det känns att man rört på sig för en gångs skull. Träffade Greger, som med sin flickvän väntar TVILLINGAR till januari!! Jag tycker det är coolt.
Jag gick till mina föräldrar efter stan idag. Badade bastu medan mamma tog hand om V. Pappa jobbar helg å kom hem från en 12 timmars arbetsdag, då han säger: "ge mig honom" när han ser att vi är där, och syftar på V. V var på ganska dåligt humör, trött å jävlig, så han skrek, men han bara stod ut. "Barn måste få skrika ibland" säger han. Herre Gud, jag är impad alltså. Gubben är närmare 60 bast, har jobbat 12 timmar och erbjuder sig ändå att ta honom så mamma fick basta tillsammans med mig. Oj oj, han är min idol ibland.
Tarmo å Ville
Imorn åker Hassel tillbaka till Stockholm.
Gladare än aldrig förr!!
Over And Out!
Ja, nu har det varit matfestival, och man har gjort slut på pengar man inte hade, på mat och lotter. Men det var trevligt. I fredags var jag å träffade Emilia från Brasilienklassen. Sen kom Simon och Nattis och vi flummade runt med våra barnvagnar. Det är konstigt, för jag verkar inte vänja mig vid att jag ÄR MAMMA, men det är förbaskat kul. Och när man ständigt kommer på det: "Shit, jag är ju morsa!!" Det är lika kul varje gång. Helt otroligt, vem kunde tro det om mig?? HAHA!! Jag tycker fortfarande inte om alla som tar med sina barnvagnar till stan under matfestivalen, dels för att det är otroligt jobbigt att komma fram nånstanns ändå, å dels för att jag är en av dem. Det är ingen dans på rosor, men det är ett nödvändigt ont.
Idag gick jag ner med mamma. Var riktigt trevligt. Jag har gått så mycket så jag har ont i fötterna, men det är en skön känsla, eftersom det känns att man rört på sig för en gångs skull. Träffade Greger, som med sin flickvän väntar TVILLINGAR till januari!! Jag tycker det är coolt.
Jag gick till mina föräldrar efter stan idag. Badade bastu medan mamma tog hand om V. Pappa jobbar helg å kom hem från en 12 timmars arbetsdag, då han säger: "ge mig honom" när han ser att vi är där, och syftar på V. V var på ganska dåligt humör, trött å jävlig, så han skrek, men han bara stod ut. "Barn måste få skrika ibland" säger han. Herre Gud, jag är impad alltså. Gubben är närmare 60 bast, har jobbat 12 timmar och erbjuder sig ändå att ta honom så mamma fick basta tillsammans med mig. Oj oj, han är min idol ibland.
Å LITE BILDER!
Tarmo å Ville
Imorn åker Hassel tillbaka till Stockholm.
Gladare än aldrig förr!!
Over And Out!
Fredag 29 augusti - Vad knasigt det är.
Vad fan är det med mig?
Jag tror jag är svartsjuk. Å vad fan ska jag göra åt det? Det är inte klokt egentligen, men kanske helt naturligt, eftersom jag inte vart mamma så länge. Jag saknar mitt gamla liv lite. I helgen är det matfestival i Skövde, och det är svårt för mig att erkänna, men jag blir avundsjuk när jag vet att alla mina vänner ska festa och vara ute sent ikväll, och stänger inne mig själv, när man själv går och lägger sig klockan tio för att orka med morgondagen. Naturligtvis mår jag bäst imorgon, men jag saknar att vara bland massa goda vänner och skratta och bli lullig bland dem, jag saknar den glada energi som tar över hela kroppen när man har stora förväntningar på en bra fest.. och när kvällen blir sådär äckligt lyckad!! Istället har allt plötsligt blivit så seriöst och allvarligt. Jag tror inte jag behöver förklara ingående att jag absolut inte ångrar att jag behöll V, men just att bryta gamla "rutiner". Det är som min kropp sugs tillbaka i tiden till den där känslan, sen blir den nedslagen med en stekpanna till verkligheten.
"Du tar allting som kritik, Mukkis!! Sluta tro att alla kritiserar dig!!"
Jaa, vad ska jag säga på det? Jag har funderat på det i två dagar nu!!! - Det kanske jag tror, kanske för att jag känner mig ensam ändå. Varför jag då tar åt mig vet jag inte.. men jag har nog alltid varit sådan, som tar åt mig av vad andra tycker om mig. Jag inte är utrustad med en sköld som får ord att bara studsa mot och flyga iväg. Istället är jag en svamp, dit ord sjunker in och eventuellt gror till eftertanke.. För jag vill att alla tycker om mig, och blir att fundera på varför!! Ego, jag vet, för jag gillar inte alla heller. Jag förstår och kan acceptera, men det är svårt.
Efter att jag blev mamma har min självkänsla istället för ökat, sjunkit.. har jag förlorat min förmåga att bekräfta mig själv?? jag gillar ju att ha folk runt mig, och det har jag inte längre, och söker bekräftelse.. ÄÄÄH, det här låter helt sjukt. STÖD har jag så det räcker och blir över, och jag är oerhört tacksam för det. Ni är mina Gudar. Jag?? Har jag glömt bort mig själv? Det som inte fick hända, hände.. - Näää.. Jag får rycka upp mig nu. Ska verkligen försöka hitta min självkänsla igen. Jag kan inte ändra på min person, jag kan inte ändra på hur jag är.
Over And Out!
Jag tror jag är svartsjuk. Å vad fan ska jag göra åt det? Det är inte klokt egentligen, men kanske helt naturligt, eftersom jag inte vart mamma så länge. Jag saknar mitt gamla liv lite. I helgen är det matfestival i Skövde, och det är svårt för mig att erkänna, men jag blir avundsjuk när jag vet att alla mina vänner ska festa och vara ute sent ikväll, och stänger inne mig själv, när man själv går och lägger sig klockan tio för att orka med morgondagen. Naturligtvis mår jag bäst imorgon, men jag saknar att vara bland massa goda vänner och skratta och bli lullig bland dem, jag saknar den glada energi som tar över hela kroppen när man har stora förväntningar på en bra fest.. och när kvällen blir sådär äckligt lyckad!! Istället har allt plötsligt blivit så seriöst och allvarligt. Jag tror inte jag behöver förklara ingående att jag absolut inte ångrar att jag behöll V, men just att bryta gamla "rutiner". Det är som min kropp sugs tillbaka i tiden till den där känslan, sen blir den nedslagen med en stekpanna till verkligheten.
"Du tar allting som kritik, Mukkis!! Sluta tro att alla kritiserar dig!!"
Jaa, vad ska jag säga på det? Jag har funderat på det i två dagar nu!!! - Det kanske jag tror, kanske för att jag känner mig ensam ändå. Varför jag då tar åt mig vet jag inte.. men jag har nog alltid varit sådan, som tar åt mig av vad andra tycker om mig. Jag inte är utrustad med en sköld som får ord att bara studsa mot och flyga iväg. Istället är jag en svamp, dit ord sjunker in och eventuellt gror till eftertanke.. För jag vill att alla tycker om mig, och blir att fundera på varför!! Ego, jag vet, för jag gillar inte alla heller. Jag förstår och kan acceptera, men det är svårt.
Efter att jag blev mamma har min självkänsla istället för ökat, sjunkit.. har jag förlorat min förmåga att bekräfta mig själv?? jag gillar ju att ha folk runt mig, och det har jag inte längre, och söker bekräftelse.. ÄÄÄH, det här låter helt sjukt. STÖD har jag så det räcker och blir över, och jag är oerhört tacksam för det. Ni är mina Gudar. Jag?? Har jag glömt bort mig själv? Det som inte fick hända, hände.. - Näää.. Jag får rycka upp mig nu. Ska verkligen försöka hitta min självkänsla igen. Jag kan inte ändra på min person, jag kan inte ändra på hur jag är.
Over And Out!
Onsdag 27 augusti - Det var ju det här
Jag vet inte alls vad jag ska skriva i detta inlägget, men...
Kan man freestyle skriva? Eftersom det en gång var jätte poppis att freestyle-rappa!! Ibland får jag för mig att folk tror att jag är nån vän man kan plocka fram när man känner för det. En som man tar för givet, en som ringer och alltid är glad, en som alltid vill lyssna på dina bekymmer.. -Ursäkta, men jag är en person!! En med egna känslor. Egna bekymmer, som jag vill att du ska lyssna på, för jag lyssnar jämt på dig!! En som skulle uppskatta att du hörde av dig till MIG också. Du kan ju fan inte tro på rikt....
ÄSH, DET BLEV INGET AV DET HÄR FREESTYLANDET *LER*
Vi ses en annan dag!!
Kan man freestyle skriva? Eftersom det en gång var jätte poppis att freestyle-rappa!! Ibland får jag för mig att folk tror att jag är nån vän man kan plocka fram när man känner för det. En som man tar för givet, en som ringer och alltid är glad, en som alltid vill lyssna på dina bekymmer.. -Ursäkta, men jag är en person!! En med egna känslor. Egna bekymmer, som jag vill att du ska lyssna på, för jag lyssnar jämt på dig!! En som skulle uppskatta att du hörde av dig till MIG också. Du kan ju fan inte tro på rikt....
ÄSH, DET BLEV INGET AV DET HÄR FREESTYLANDET *LER*
Vi ses en annan dag!!
Tisdag 26 augusti - I won't let go.
Jag har shoppat som aldrig förr!!!
Nu kan ni ju fan inte säga att den här tjejen inte kan shoppa!! Eller räknas shopping bara i kläder, väskor och skor? Igår var V å jag till socialkontoret och lämade dna till att fastställa faderskapet, så snart får man det svart på vitt, och försök rymma då!! Jag var på ganska dåligt humör redan på morgon när jag vaknade, och kände att det här var inte min dag. Mamma kom över och vi drack kaffe och jag ojjade mig för mitt ryggskott. Mamma hjälpte till med V så jag fick vila ryggen lite. Sen for vi till Siba, och spenderbyxorna var på. En tvättmaskin och en ny dator blev det. Så gör man slut på 11 000 kr.
Det var mycket lättare att åka till soc efter det.
Så här sitter jag, jag har ont i ryggen fortfarande och svär över det, men jag har världens finaste dator!! Och på torsdag kommer tvättmaskin. DÅ ska det tvättas minsann!!
Nu är det sådär jobbigt igen.
Jag önskar att känslolivet kunde vara lite lättare. Varför dyker de här känslorna upp just nu? Jag behöver dem inte, inte nu. Det finns viktigare saker att tänka på. Fast nu har mina tankar landat på dig.
"I won't let go of things that I was dreaming.
I won't let go of you, you keep me believing!!
And deep in my heart there's a place that I could never show to you.
I won't let go of you, my dear."
Du är nog den bästa, vi skulle nog vara väldigt bra tillsammans..
Over And Out..
Nu kan ni ju fan inte säga att den här tjejen inte kan shoppa!! Eller räknas shopping bara i kläder, väskor och skor? Igår var V å jag till socialkontoret och lämade dna till att fastställa faderskapet, så snart får man det svart på vitt, och försök rymma då!! Jag var på ganska dåligt humör redan på morgon när jag vaknade, och kände att det här var inte min dag. Mamma kom över och vi drack kaffe och jag ojjade mig för mitt ryggskott. Mamma hjälpte till med V så jag fick vila ryggen lite. Sen for vi till Siba, och spenderbyxorna var på. En tvättmaskin och en ny dator blev det. Så gör man slut på 11 000 kr.
Det var mycket lättare att åka till soc efter det.
Så här sitter jag, jag har ont i ryggen fortfarande och svär över det, men jag har världens finaste dator!! Och på torsdag kommer tvättmaskin. DÅ ska det tvättas minsann!!
Nu är det sådär jobbigt igen.
Jag önskar att känslolivet kunde vara lite lättare. Varför dyker de här känslorna upp just nu? Jag behöver dem inte, inte nu. Det finns viktigare saker att tänka på. Fast nu har mina tankar landat på dig.
"I won't let go of things that I was dreaming.
I won't let go of you, you keep me believing!!
And deep in my heart there's a place that I could never show to you.
I won't let go of you, my dear."
Du är nog den bästa, vi skulle nog vara väldigt bra tillsammans..
Over And Out..
Söndag 24 augusti - Ergonomiskt?
Jag är tjejen som Gud glömde ge ryggont..
Aldrig i hela mitt liv att jag haft ont i ryggen. Jag ber om ursäkt om jag varit oförstående mot mina massagekunder som kommit och sökt för ryggont. Jag vet inte hur det känns. Först nu vet jag. Eller ja, när värkarna började så satt de i ryggen, så då började jag förstå.. AJ SOM FAN!! Jag kan knappt röra mig, jag känner mig som en 98 årig gammal tant med reuma (!!!! i ryggen!!!!) mitt största bekymmer just nu är hur jag ska få V ur sängen i natt när han vaknar.. och vad ska jag ta mig till om jag inte klarar av att lyfta honom?? Jag kan ju int låta han ligga där, nä, ur honom får jag väl alltid, om jag så ska skaffa en kran, men då får han ligga bredvid mig sen!!!
Nu vet jag hur en ond quadratus lumborum känns!!! Och jag har full förståelse för er som känner av det ofta. Ja!! Jag vet, jag är massageterapeut å borde veta bättre än å få ett simpelt jävla ryggskott, men tala om för mig hur man lyfter ur och i sin son i spjälsängen på ett bra sätt, som inte skadar ryggen? När ska de börja göra ergonomiska spjälsängar?? Jag har inte tid att ha ont i ryggen!! Vill nån ta över min dumhet? Nä, gissa väl det.. jag får svära å ångra att jag burit fel då.. finns inte så mycket mer att göra. För mina massörer bor så LÅÅÅNGT bort *surar*
Over And Out.
Aldrig i hela mitt liv att jag haft ont i ryggen. Jag ber om ursäkt om jag varit oförstående mot mina massagekunder som kommit och sökt för ryggont. Jag vet inte hur det känns. Först nu vet jag. Eller ja, när värkarna började så satt de i ryggen, så då började jag förstå.. AJ SOM FAN!! Jag kan knappt röra mig, jag känner mig som en 98 årig gammal tant med reuma (!!!! i ryggen!!!!) mitt största bekymmer just nu är hur jag ska få V ur sängen i natt när han vaknar.. och vad ska jag ta mig till om jag inte klarar av att lyfta honom?? Jag kan ju int låta han ligga där, nä, ur honom får jag väl alltid, om jag så ska skaffa en kran, men då får han ligga bredvid mig sen!!!
Nu vet jag hur en ond quadratus lumborum känns!!! Och jag har full förståelse för er som känner av det ofta. Ja!! Jag vet, jag är massageterapeut å borde veta bättre än å få ett simpelt jävla ryggskott, men tala om för mig hur man lyfter ur och i sin son i spjälsängen på ett bra sätt, som inte skadar ryggen? När ska de börja göra ergonomiska spjälsängar?? Jag har inte tid att ha ont i ryggen!! Vill nån ta över min dumhet? Nä, gissa väl det.. jag får svära å ångra att jag burit fel då.. finns inte så mycket mer att göra. För mina massörer bor så LÅÅÅNGT bort *surar*
Over And Out.
Lördag 23 augusti - Oikeesti
Tahdon oikeesti olla sinun,
enkä vain leikisti rakastaa.
Kanssas oikeesti kokea kaiken,
mikä ollut on unelmaa.
Tahdon syliisi painaa pääni.
Tahdon lämpöösi nukahtaa
Olla kanssasi oikeesti onnellinen,
sua oikeesti rakastaa.
Fredag 22 augusti - I guess it's over..
Så var det över då..
För den här sommaren. Vi har inte sets sådär överdrivet mycket heller, men det har känts som en säkerhet, trygghet att du är i stan, att du finns nära. Jag har aldrig sagt det till dig, tror jag, men bara vetskapen att du är här, ger mig lugn, så har det alltid vart, å så kommer det alltid vara. Jag vet inte varför, eller vad, som gör dig så speciell. Senast igår hade vi en liten diskusion. Och jag blev ledsen, och det som störde mig mest var att du inte förstod mig!! Det har du alltid gjort förut! Men jag får leva med det. Det är ingen stor grej ändå.. såhär i efterhand. Just då var det ju.. Jag hoppas du får en bra termin, så ses vi till hösten igen.
Jag älskar dig!
Jag är så jävla bortskämd!!
V är världens snällaste unge, å jag har inga som hellst problem med honom. Förutom nu. Igårkväll var han övertrött och skrek (å då menar jag verkligen skrek!!) i två timmar. Jag är förvånad över mitt tålamod, att jag stod ut. För när det gäller skrikande ungar är jag inget proffs! Efter många om och men, så somnade han på min arm..
I morse var det samma visa, fast en halvtimme, och idag bröt jag faktiskt ihop. Jag viste inte vad jag skulle ta mig till. Han slutade inte skrika. Bara när jag tog upp han i famnen. Jag fick honom att lugna ner sig på min säng och han somnade.. nu undrar rutininmönstrade jag: "Är det här nån tidig revolt mot att sova, från hans sida?" Eller är han bara övertrött? För han skriker så fort hans kropp hamnar i horisontalt läge och sprattlar med både armar och ben i ren protest *skakar hopplöst på huvudet* Jag måste skaffa mig tavlor, eller NÅTT å hänga upp på väggarna i sovrummet, för det ekar också, å det gör inte Vs skrik mindre gälla *flinar* Jag kan flina åt det här nu, nu när han äntligen sover, men blir det samma varje gång nu då vid säng gående...?? Jag vill ju inte att han ska förknippa läggdags med nått som är besvärlit och tråkigt. Då blir det såhär.. och det kan jag säga direkt, att det orkar jag INTE!!
Jag är så jävla bortskämd. Jag har inte stått ut med det här ett dygn ens, å jag klagar redan!! Fy fan. Jag lider med dem som har kolikbarn och får tampas med det här dagut å dagin, med även skrikiga nätter. Jag vill slå mig själv på käften!!
Älä sano mitään, mua ei kiinnosta,
mä luen sun päiväkirjat, vien sinut vankilaan.
Mulla on koti siellä mistä näkee Tallinnaan.
Mä oon elänyt niin kauan, että voin tehdä mitä vaan..
Ja joka yö soitan Satumaa-tangon,
ja joskus tuntuu kuin joku huutais "apua" merellä päin.
Mä panen stereot lujempaa.
Mulla on valtaa mä koulutan muita,
ja kun mun ikkunan alla ne huutaa "tää ei voi olla näin!!!"
Mä menen takaisin nukkumaan
Älä sano mitään, mua ei kiinnosta,
mä ammun sua haulikolla, suljen sut vankilaan.
Sä et tiedä mitään, isäs joutunut ei sotimaan.
Mä oon kontannut niin kauan että voin tehdä mitä vaan!!!
Over And Out!
För den här sommaren. Vi har inte sets sådär överdrivet mycket heller, men det har känts som en säkerhet, trygghet att du är i stan, att du finns nära. Jag har aldrig sagt det till dig, tror jag, men bara vetskapen att du är här, ger mig lugn, så har det alltid vart, å så kommer det alltid vara. Jag vet inte varför, eller vad, som gör dig så speciell. Senast igår hade vi en liten diskusion. Och jag blev ledsen, och det som störde mig mest var att du inte förstod mig!! Det har du alltid gjort förut! Men jag får leva med det. Det är ingen stor grej ändå.. såhär i efterhand. Just då var det ju.. Jag hoppas du får en bra termin, så ses vi till hösten igen.
Jag älskar dig!
Jag är så jävla bortskämd!!
V är världens snällaste unge, å jag har inga som hellst problem med honom. Förutom nu. Igårkväll var han övertrött och skrek (å då menar jag verkligen skrek!!) i två timmar. Jag är förvånad över mitt tålamod, att jag stod ut. För när det gäller skrikande ungar är jag inget proffs! Efter många om och men, så somnade han på min arm..
I morse var det samma visa, fast en halvtimme, och idag bröt jag faktiskt ihop. Jag viste inte vad jag skulle ta mig till. Han slutade inte skrika. Bara när jag tog upp han i famnen. Jag fick honom att lugna ner sig på min säng och han somnade.. nu undrar rutininmönstrade jag: "Är det här nån tidig revolt mot att sova, från hans sida?" Eller är han bara övertrött? För han skriker så fort hans kropp hamnar i horisontalt läge och sprattlar med både armar och ben i ren protest *skakar hopplöst på huvudet* Jag måste skaffa mig tavlor, eller NÅTT å hänga upp på väggarna i sovrummet, för det ekar också, å det gör inte Vs skrik mindre gälla *flinar* Jag kan flina åt det här nu, nu när han äntligen sover, men blir det samma varje gång nu då vid säng gående...?? Jag vill ju inte att han ska förknippa läggdags med nått som är besvärlit och tråkigt. Då blir det såhär.. och det kan jag säga direkt, att det orkar jag INTE!!
Jag är så jävla bortskämd. Jag har inte stått ut med det här ett dygn ens, å jag klagar redan!! Fy fan. Jag lider med dem som har kolikbarn och får tampas med det här dagut å dagin, med även skrikiga nätter. Jag vill slå mig själv på käften!!
Älä sano mitään, mua ei kiinnosta,
mä luen sun päiväkirjat, vien sinut vankilaan.
Mulla on koti siellä mistä näkee Tallinnaan.
Mä oon elänyt niin kauan, että voin tehdä mitä vaan..
Ja joka yö soitan Satumaa-tangon,
ja joskus tuntuu kuin joku huutais "apua" merellä päin.
Mä panen stereot lujempaa.
Mulla on valtaa mä koulutan muita,
ja kun mun ikkunan alla ne huutaa "tää ei voi olla näin!!!"
Mä menen takaisin nukkumaan
Älä sano mitään, mua ei kiinnosta,
mä ammun sua haulikolla, suljen sut vankilaan.
Sä et tiedä mitään, isäs joutunut ei sotimaan.
Mä oon kontannut niin kauan että voin tehdä mitä vaan!!!
Over And Out!
Onsdag 20 augusti - Vad jag vill, när jag vill..
Jag vill bara vara på en plats där jag är säker och trygg..
Tisdag 19 augusti - Ehlin Ehlin..
Jag har en kompis som heter Ehlin.
Ehlin och jag brukade jobba tillsammans på Ålandsfärjan. Vi var ett fantastiskt team. Vi hade såå kuul på jobbet. Och när vår chef sa på sin finska dialekt: "Det är inte roligt att jobba, det är jobbigt att jobba!!" så fnyste Ehlin bara bort det, vi gick ut och plockade disk istället. Bara för att vi flummade och försökte göra den tråkiga båten, rolig. Ehlin är helt fantastisk, hon bor i Stockholm, och jag saknar henne varje dag, men vi har kontakt dagligen. Och jag är så glad över det.
Ingen kommer tycka att det här är skoj, för ni känner inte Ehlin, men jag måste skriva ner dagens mess mellan Ehlin och mig:
Ehlin: "Godmorgon sötnosar, hur är det idag? Har ni sovit gott? Jag är ute å går med hunden, ska snart göra mig i ordning för ännu en dag på jobbet. Va ska ni göra idag?"
Jag: "Det är bra, har sovit sådär. V ville vakna 7.15. Vi ska till soc idag. Sen vet jag inte. Har ni skaffat hund??"
Ehlin: "Jaha, till soc, är det pga pappan eller? Jo, killen hade tax sen tidigare, den ingick i paketet! Ska skicka bild sen! Puss "
Jag: "Jo, det är för han. Så ni bor 2 pers + en hund på 30kvm? Oj oj.. Imorn kommer Sandy å Lina och hälsar på. Det ska bli kul att träffa dem."
Ehlin: "Jaha, vad bra.. Du måste ta lite kort! Puss"
Jag: "På Sandy å Lina *konfundersam smily* Why??"
Ehlin: "Nä men att komma ihåg besöket inte fan vet jag va jag mena...."
Jag: "Du är ju störd!"
Ehlin: "Ja, men de e väl inge nytt! Saknar dig gumman. Kan jag ringa dej idag vid lunch?"
Ehlin å jag ska åka till Åland om en månad typ. En roadtrip. Två flum å en baby i en bil, på en båt, på en ö (låter som en bra film). Eller vad tror du?
Idag kommer Ehlin hata mig för att jag skrev ner det här!! Tur att hon sitter i Stockholm, å jag i Skövde HAHAHA.
I LOVE YOU DARLING!
Over And Out!
"Slut i skåpet" är nog världens bästa uttryck!
Å jag tror jag börjar bli det. Den här dagen var inget trevlig alls. Klockan är bara halv ett, men det känns som jag inte vill göra nått eller träffa nån. Jag vill att det här ska vara över.
Jag behöver en uppiggande kram!!
Ehlin och jag brukade jobba tillsammans på Ålandsfärjan. Vi var ett fantastiskt team. Vi hade såå kuul på jobbet. Och när vår chef sa på sin finska dialekt: "Det är inte roligt att jobba, det är jobbigt att jobba!!" så fnyste Ehlin bara bort det, vi gick ut och plockade disk istället. Bara för att vi flummade och försökte göra den tråkiga båten, rolig. Ehlin är helt fantastisk, hon bor i Stockholm, och jag saknar henne varje dag, men vi har kontakt dagligen. Och jag är så glad över det.
Ingen kommer tycka att det här är skoj, för ni känner inte Ehlin, men jag måste skriva ner dagens mess mellan Ehlin och mig:
Ehlin: "Godmorgon sötnosar, hur är det idag? Har ni sovit gott? Jag är ute å går med hunden, ska snart göra mig i ordning för ännu en dag på jobbet. Va ska ni göra idag?"
Jag: "Det är bra, har sovit sådär. V ville vakna 7.15. Vi ska till soc idag. Sen vet jag inte. Har ni skaffat hund??"
Ehlin: "Jaha, till soc, är det pga pappan eller? Jo, killen hade tax sen tidigare, den ingick i paketet! Ska skicka bild sen! Puss "
Jag: "Jo, det är för han. Så ni bor 2 pers + en hund på 30kvm? Oj oj.. Imorn kommer Sandy å Lina och hälsar på. Det ska bli kul att träffa dem."
Ehlin: "Jaha, vad bra.. Du måste ta lite kort! Puss"
Jag: "På Sandy å Lina *konfundersam smily* Why??"
Ehlin: "Nä men att komma ihåg besöket inte fan vet jag va jag mena...."
Jag: "Du är ju störd!"
Ehlin: "Ja, men de e väl inge nytt! Saknar dig gumman. Kan jag ringa dej idag vid lunch?"
Ehlin å jag ska åka till Åland om en månad typ. En roadtrip. Två flum å en baby i en bil, på en båt, på en ö (låter som en bra film). Eller vad tror du?
Idag kommer Ehlin hata mig för att jag skrev ner det här!! Tur att hon sitter i Stockholm, å jag i Skövde HAHAHA.
I LOVE YOU DARLING!
Over And Out!
"Slut i skåpet" är nog världens bästa uttryck!
Å jag tror jag börjar bli det. Den här dagen var inget trevlig alls. Klockan är bara halv ett, men det känns som jag inte vill göra nått eller träffa nån. Jag vill att det här ska vara över.
Jag behöver en uppiggande kram!!
Söndag 17 augusti - Sluta nu!
Det är så förbannat töntigt!!!
Det är ju så man blir ledsen. När någon för en gångs skull gör något för att hindra/hjälpa ungdomen att vara onykter på matfestivalen, så går någon och föstör. En kampanj mot langning av alkohol har startat igen, och neonrosa skyltar sätts upp, de sattes upp första gången vid midsommar och nu igen härom dagen. Igår när jag kom körande hemåt, såg jag att skyltarna blivit nerdragna och slängda på marken!! Fan va häftiga ni är som gör det. Jag förstår precis varför ni gör det, jag har också varit fjorton år och YBERHÄFTIG!! Supa är ju sååå coolt och det är häftigt att förlora kontrollen, man blir glad och man vågar mer.. men sen blir det en öl, en snaps, ett glas vin för mycket, och du ligger och spyr hela kvällen istället, medan dina vänner går till stan å gör bort sig. Det är patetiskt. Jag vet, jag har gjort det där för länge. Inte förrän många år senare upptäcker man hur TÖNTIG man var, i själva verket.
Det är ju så man blir ledsen. När någon för en gångs skull gör något för att hindra/hjälpa ungdomen att vara onykter på matfestivalen, så går någon och föstör. En kampanj mot langning av alkohol har startat igen, och neonrosa skyltar sätts upp, de sattes upp första gången vid midsommar och nu igen härom dagen. Igår när jag kom körande hemåt, såg jag att skyltarna blivit nerdragna och slängda på marken!! Fan va häftiga ni är som gör det. Jag förstår precis varför ni gör det, jag har också varit fjorton år och YBERHÄFTIG!! Supa är ju sååå coolt och det är häftigt att förlora kontrollen, man blir glad och man vågar mer.. men sen blir det en öl, en snaps, ett glas vin för mycket, och du ligger och spyr hela kvällen istället, medan dina vänner går till stan å gör bort sig. Det är patetiskt. Jag vet, jag har gjort det där för länge. Inte förrän många år senare upptäcker man hur TÖNTIG man var, i själva verket.
Jag säger inte att alla ska bli nykterister, för det är inte jag heller. Jag är faktiskt väldigt glad i alkohol. Jag säger bara att man kanske sku tjäna på att vänta med sin alkoholdebut och kanske tänka efter en extra gång innan man förstör kampanjer eller annan information som faktiskt är riktade mot DIG. Ta reda på lite information innan du förstör. Och även om DU inte bryr dig, så kanske det finns ungdomar som GÖR DET!
Sluta försöka vara så häftig.
Det ger dig inget alls.
Over And Out!
Sluta försöka vara så häftig.
Det ger dig inget alls.
Over And Out!
Lördag 16 augusti - Sovit som en gud!
Grattis till Jonas Harrysson som tydligen gick å gifte sig *ler*
I natt sov Ville 8 timmar på raken för första gången. Tänk om det kunde vara så jämt. Jag trodde inte det var sant heller, när jag vaknade kl fem i morse å insåg att det var sant. Ingen är gladare än jag. Fast han var nog ganska slut igår. Hassel å jag var till Maxi, och han sov i vagnen. Plötsligt vaknade han med ett ill-vrål som hette duga. Så det blev inget Donken för oss *skrattar* så tack Ville!! Du besparade min hälsa. När vi kom hem, badade jag honom, och sen satt vi i soffan å myste, tills han nästan somnade.
På Maxi hittade jag ett fult fotoalbum. Det är blått å ser ut å komma från 80-talet. Så nu har jag börjat sätta in Villes bilder. Önsa maskinen på OnOff sku villa börja fungera så man får mer kort. Det är kul juh!!
Så, här sitter jag, med mitt kaffeglas, V sover igen, och Pi ligger i mitt knä. Jag älskar den här dagen. Det var längesen jag var såhär pigg.
Idag kommer mamma hit och lagar mat och tvättar. Maskinerna här är mycket snabbare, större, och förhoppningsvis fungerar de bättre. Morsans maskin hemma är slut. Vad intressant å veta va??!
Over And Out.
I natt sov Ville 8 timmar på raken för första gången. Tänk om det kunde vara så jämt. Jag trodde inte det var sant heller, när jag vaknade kl fem i morse å insåg att det var sant. Ingen är gladare än jag. Fast han var nog ganska slut igår. Hassel å jag var till Maxi, och han sov i vagnen. Plötsligt vaknade han med ett ill-vrål som hette duga. Så det blev inget Donken för oss *skrattar* så tack Ville!! Du besparade min hälsa. När vi kom hem, badade jag honom, och sen satt vi i soffan å myste, tills han nästan somnade.
På Maxi hittade jag ett fult fotoalbum. Det är blått å ser ut å komma från 80-talet. Så nu har jag börjat sätta in Villes bilder. Önsa maskinen på OnOff sku villa börja fungera så man får mer kort. Det är kul juh!!
Så, här sitter jag, med mitt kaffeglas, V sover igen, och Pi ligger i mitt knä. Jag älskar den här dagen. Det var längesen jag var såhär pigg.
Idag kommer mamma hit och lagar mat och tvättar. Maskinerna här är mycket snabbare, större, och förhoppningsvis fungerar de bättre. Morsans maskin hemma är slut. Vad intressant å veta va??!
Over And Out.
Torsdag 14 augusti - Är jag så beundransvärd?
Jag var till BVC med lilleman idag.
Å jag konstaterade att han är ingen lilleman längre. Senast jag vägde och mätte honom, var han 6 veckor gammal. Redan då var han en biff (det har han vart hela livet men...), 6735g och 61cm. Idag var han 10 veckor drygt, (håll i hatten) 7630g och 66cm!! "Det går fort" sa folk, men vad fan?? Jag hänger ju inte med.. HALT!!! Min lille kille..
Jag är på men inte han!!
Det var något som en vän sa till mig:
"Du är så jävla bra hela du, jag beundrar dig och du är så jävla stark. Vissa mammor säger att de ska göra si och så, men när det väl kommer till krita så är de hönsmammor ändå. Du är just den du sa att du ville vara!!!!" - Ja, varför ska man hönsa runt för? Jag kan väl vara kärleksfull även om jag gillar rutin. Om jag går in till V varje gång han ger ifrån sig ett litet ljud, så kommer han ju vänja sig, och när ska jag ha tid för mig själv?? Och barn är bäst på att vänja sig, så varför inte vänja dem vid en sak redan nu? Jag sku faktiskt inte orka hålla på å natta honom i flera timmar. Det är inte min grej. Jag gör det om jag måste, men just nu måste jag inte. Det är lättare om han bara somnar, trygg och älskad i sin egen säng själv, utan mig. Han har sin filt, med vilken han känner sig trygg och bekväm. Han vet inte än, men en dag vet han, att om det är något akut, så finns jag på andra sidan dörren, och kommer in till honom direkt för att trösta, pussa och krama.
Jag vet inte om jag själv tycker att det är så beundransvärt, kanske är det. Det finns säkert många som inte har disiplin att göra som jag gör.. kanske är jag dålig på att ta åt mig cred, för jag anser det vara helt naturligt. Jag tror säkert att det kommer en dag då V börjar protestera mer, skrika mer än han gör idag vid sängdags, men jag tar det DÅ, just nu njuter jag bara av att han så snällt somnar i sin säng, och jag får min egentid.
Ville sover sött..
Over And Out!
Å jag konstaterade att han är ingen lilleman längre. Senast jag vägde och mätte honom, var han 6 veckor gammal. Redan då var han en biff (det har han vart hela livet men...), 6735g och 61cm. Idag var han 10 veckor drygt, (håll i hatten) 7630g och 66cm!! "Det går fort" sa folk, men vad fan?? Jag hänger ju inte med.. HALT!!! Min lille kille..
Jag är på men inte han!!
Det var något som en vän sa till mig:
"Du är så jävla bra hela du, jag beundrar dig och du är så jävla stark. Vissa mammor säger att de ska göra si och så, men när det väl kommer till krita så är de hönsmammor ändå. Du är just den du sa att du ville vara!!!!" - Ja, varför ska man hönsa runt för? Jag kan väl vara kärleksfull även om jag gillar rutin. Om jag går in till V varje gång han ger ifrån sig ett litet ljud, så kommer han ju vänja sig, och när ska jag ha tid för mig själv?? Och barn är bäst på att vänja sig, så varför inte vänja dem vid en sak redan nu? Jag sku faktiskt inte orka hålla på å natta honom i flera timmar. Det är inte min grej. Jag gör det om jag måste, men just nu måste jag inte. Det är lättare om han bara somnar, trygg och älskad i sin egen säng själv, utan mig. Han har sin filt, med vilken han känner sig trygg och bekväm. Han vet inte än, men en dag vet han, att om det är något akut, så finns jag på andra sidan dörren, och kommer in till honom direkt för att trösta, pussa och krama.
Jag vet inte om jag själv tycker att det är så beundransvärt, kanske är det. Det finns säkert många som inte har disiplin att göra som jag gör.. kanske är jag dålig på att ta åt mig cred, för jag anser det vara helt naturligt. Jag tror säkert att det kommer en dag då V börjar protestera mer, skrika mer än han gör idag vid sängdags, men jag tar det DÅ, just nu njuter jag bara av att han så snällt somnar i sin säng, och jag får min egentid.
Ville sover sött..
Over And Out!
13 augusti - It's only words
Alla dessa utfyllnadsord..
Jag har börjat tänka på dem, mycket. Och det är ibland ganska störande (endast för mig som stör mig *ler*), men tänk hur korta meningar man kunde göra, om man bara lät bli alla utfyllnadsord. Jag har börjat hata ordet "då". Som ex: "Vad ska du göra idag då? Hur var det då? Hur mår du då?" Ja, ni fattar. Det blir så flummigt. Och när man tänker på det så blir man också arg på ord som slutar på -då, som "ändå". Och för att ta det till en ännu högre nivå så kan man börja störa sig på ord som innehåller bokstäverna "d" och "å" *skrattar* Nu blir ju inte meningar så mycket kortare för att man skippar ordet "då", men det finns ju fler "onödiga" ord. Som: jävla, liksom, och så, heller, alltså, fan, ju..
Jag förstår ju med att vissa ord stärker meningen i meningen, men jag hatar fortfarande ordet "då". Det är ett töntigt ord..
Jag vet inte hur jag ska säga det här!!
Jag har tänkte länge och väl på det här, och jag vet inte hur jag ska säga det åt er. Jag tänker på det varje gång jag träffar er, "ska jag fråga nu? Är nu ett bra tillfälle? Vad svarar de? Tänk om de säger nej!!!" Men nu har jag kommit fram till ett svar, eller två kanske. Jag vill ha er båda till gudmödrar åt Ville. Och ni ska få en förklaring: Anledningen är väldigt enkel, ni är fantastiska! Och jag kan inte välja, och jag vet ingen annan som skulle bli så bra som ni. Jag älskar er och jag vet att ni gör det samma för mig. Ni har ställt upp, stöttat, varit med, brytt er, varit förstående, varit underbara (fast allt det här är ni fortfarande!!).
Anka: Du var med under större delen av graviditeten, och jag kan inte hitta ord för hur mycket jag uppskattade ditt stöd, och att du stod ut med mig!! Och jag vet att du finns, hur mycket eller lite vi än ses! Du har aldrig svikit mig heller!! Och då tror jag inte att du sviker Ville heller.
Hassel: Behöver ett barn en stark personlighet i sitt liv, ska han/hon vara glad att ha dig. Du är så oerhört viktig och bra, så jag vill att du blir en av de två jag vill ha. Och jag tror du kan lära Ville ett och annat i livet.
Och jag tror ni skulle bli en otrolig trio..
Så är det..
VILL NI BLI GUDMÖDRAR ÅT MIN SON????
Over And Out!
Jag har börjat tänka på dem, mycket. Och det är ibland ganska störande (endast för mig som stör mig *ler*), men tänk hur korta meningar man kunde göra, om man bara lät bli alla utfyllnadsord. Jag har börjat hata ordet "då". Som ex: "Vad ska du göra idag då? Hur var det då? Hur mår du då?" Ja, ni fattar. Det blir så flummigt. Och när man tänker på det så blir man också arg på ord som slutar på -då, som "ändå". Och för att ta det till en ännu högre nivå så kan man börja störa sig på ord som innehåller bokstäverna "d" och "å" *skrattar* Nu blir ju inte meningar så mycket kortare för att man skippar ordet "då", men det finns ju fler "onödiga" ord. Som: jävla, liksom, och så, heller, alltså, fan, ju..
Jag förstår ju med att vissa ord stärker meningen i meningen, men jag hatar fortfarande ordet "då". Det är ett töntigt ord..
Jag vet inte hur jag ska säga det här!!
Jag har tänkte länge och väl på det här, och jag vet inte hur jag ska säga det åt er. Jag tänker på det varje gång jag träffar er, "ska jag fråga nu? Är nu ett bra tillfälle? Vad svarar de? Tänk om de säger nej!!!" Men nu har jag kommit fram till ett svar, eller två kanske. Jag vill ha er båda till gudmödrar åt Ville. Och ni ska få en förklaring: Anledningen är väldigt enkel, ni är fantastiska! Och jag kan inte välja, och jag vet ingen annan som skulle bli så bra som ni. Jag älskar er och jag vet att ni gör det samma för mig. Ni har ställt upp, stöttat, varit med, brytt er, varit förstående, varit underbara (fast allt det här är ni fortfarande!!).
Anka: Du var med under större delen av graviditeten, och jag kan inte hitta ord för hur mycket jag uppskattade ditt stöd, och att du stod ut med mig!! Och jag vet att du finns, hur mycket eller lite vi än ses! Du har aldrig svikit mig heller!! Och då tror jag inte att du sviker Ville heller.
Hassel: Behöver ett barn en stark personlighet i sitt liv, ska han/hon vara glad att ha dig. Du är så oerhört viktig och bra, så jag vill att du blir en av de två jag vill ha. Och jag tror du kan lära Ville ett och annat i livet.
Och jag tror ni skulle bli en otrolig trio..
Så är det..
VILL NI BLI GUDMÖDRAR ÅT MIN SON????
Over And Out!
Tisdag 12 augusti - Why?
Jaa, det undrar jag ibland, varför?
Nu har jag tre gånger skrivit början på det här inlägget, å det blir bara fel!! Så jag låter bli att skriva alls!! Jag är bara så irriterad på vissa saker idag. Folk är så jävla slut i skåpet, så det är ju inte sant!!
Och det regnar ute.
Och V sover.. jag som tänkte bada honom idag.. jag är tjejen med världsbekymmer!!
Jag har länge funderat på det där dopet.. Jag har ju världens bästa gudfar till V. Och han kan inte få någon bättre. Jag tror Fredrik blir super-duper bra. Han är säker i sig själv, han är rolig och jag älskar honom för den han är!
Sen är V ju värd att ha en lika bra gudmor.. men vad gör man om man står å väger mellan två stycken?? Snälla, hjälp mig någon!! Kan man välja båda två??
Det blev inte mycket av det här.. jag är trött.
Jag saknar mitt sommarställe.
Söndag 10 augusti - Kläder.../Vaateet...
Jag ska aldrig mer önska mig kläder!!
Innan jag fick barn, så trodde jag att barn bara kräks å skiter HELA TIDEN så man måste byta t.o.m strumpor på dem typ 40 gånger om da'n, men ack vad jag misstog mig. Så nu har jag 489 par strumpor som inte används!! Äsh, skämt å sido, jag trodde faktiskt att en unge använde i snitt minst tre bodies/dag!! Ja ja.. I alla fall, så har V så helvetes massa kläder nu, så jag tror inte han använt ens hälften av det förrän han vuxit ur det. Så ni som blir föräldrar snart, eller planerar att skaffa familj innom en snar framtid eller närsomhellst, lyd ett råd: "Be careful what you wish for!!" Jag kan knapt hålla ordning på alla kläder han fått. De ligger överallt, och allt i olika storlekar (JAG VET EN SOM BEHÖVER MER FÖRVARINGSUTRYMME FÖR BARNKLÄDER!!) Och jag har knapt köpt NÅTT SJÄLV!! Förstå vilket kaos det är här i mitt hem, det ligger barn- bodies, strumpor, byxor, tröjor, t-shirts (vem som kom på den urdumma idén hoppas jag är död, för det är helt värdelöst att sätta en t-shirt på en spädis) överallt. Jag känner för att bränna upp allting! Eller är det nån som vill ha?? Någon?? Säg bara till, jag fixar. Jag vet nog att det finns gott om gravida och klädbehövande där ute. Jag vet nog *ser lurig ut*
Tre påsar barnkläder som inte används
(och den rosa saken är mitt gamla nattlinne som ska kastas)
Innan jag fick barn, så trodde jag att barn bara kräks å skiter HELA TIDEN så man måste byta t.o.m strumpor på dem typ 40 gånger om da'n, men ack vad jag misstog mig. Så nu har jag 489 par strumpor som inte används!! Äsh, skämt å sido, jag trodde faktiskt att en unge använde i snitt minst tre bodies/dag!! Ja ja.. I alla fall, så har V så helvetes massa kläder nu, så jag tror inte han använt ens hälften av det förrän han vuxit ur det. Så ni som blir föräldrar snart, eller planerar att skaffa familj innom en snar framtid eller närsomhellst, lyd ett råd: "Be careful what you wish for!!" Jag kan knapt hålla ordning på alla kläder han fått. De ligger överallt, och allt i olika storlekar (JAG VET EN SOM BEHÖVER MER FÖRVARINGSUTRYMME FÖR BARNKLÄDER!!) Och jag har knapt köpt NÅTT SJÄLV!! Förstå vilket kaos det är här i mitt hem, det ligger barn- bodies, strumpor, byxor, tröjor, t-shirts (vem som kom på den urdumma idén hoppas jag är död, för det är helt värdelöst att sätta en t-shirt på en spädis) överallt. Jag känner för att bränna upp allting! Eller är det nån som vill ha?? Någon?? Säg bara till, jag fixar. Jag vet nog att det finns gott om gravida och klädbehövande där ute. Jag vet nog *ser lurig ut*
Tre påsar barnkläder som inte används
(och den rosa saken är mitt gamla nattlinne som ska kastas)
Och mitt kök!!
Over And Out!
Over And Out!
Lördag 9 augusti - "Bara barn" eller??
Vist får man vara besatt av sina barn!!??
Jag tänkte på det här mordet som skedde i Hjo för nån vecka sen. Fy fan va hemskt!! Jag satt i stugan och läste om det, och att den två åriga dottern satt i lägenheten i två dygn med sin döda mamma. Stackare!! Tänk, där var en mamma som skulle göra ALLT för sin dotter, och så slutar det så tragiskt. Jag känner sånt medlidande och skulle kunna skjuta den som kunde med.. sånt här gör mig förbannad. Hur fan är man funtad? Okej om man är osams (jag säger INTE att det är okej att mörda folk) och bråkar, men tänk för fan på ungen. Hon har inte gjort världen nått ont. Hon har bara blivit till. Kanske kommer hon inte komma ihåg den här händelsen (hjärnan är ju fantastisk å sorvla bort tragiska händelser, sen vet jag inte vid vilken ålder man börjar minnas saker) pga sin låga ålder, men va faan??!!!?!!
Att man sist och slutligen är så hjälplös ändå...
När jag kom hem i torsdags natt blev jag mycket förvånad. Mitt kök såg inte ut som det gjorde när jag lämnade det.. hmm.. jag blev glatt överaskad, för det var jätte fint.
Hassel, Billy, Anka och Hampus hade vart här och målat om och tapetserat. Och jag vet inte hur jag ska kunna tacka er!!
Over And Out!
Jag tänkte på det här mordet som skedde i Hjo för nån vecka sen. Fy fan va hemskt!! Jag satt i stugan och läste om det, och att den två åriga dottern satt i lägenheten i två dygn med sin döda mamma. Stackare!! Tänk, där var en mamma som skulle göra ALLT för sin dotter, och så slutar det så tragiskt. Jag känner sånt medlidande och skulle kunna skjuta den som kunde med.. sånt här gör mig förbannad. Hur fan är man funtad? Okej om man är osams (jag säger INTE att det är okej att mörda folk) och bråkar, men tänk för fan på ungen. Hon har inte gjort världen nått ont. Hon har bara blivit till. Kanske kommer hon inte komma ihåg den här händelsen (hjärnan är ju fantastisk å sorvla bort tragiska händelser, sen vet jag inte vid vilken ålder man börjar minnas saker) pga sin låga ålder, men va faan??!!!?!!
Att man sist och slutligen är så hjälplös ändå...
När jag kom hem i torsdags natt blev jag mycket förvånad. Mitt kök såg inte ut som det gjorde när jag lämnade det.. hmm.. jag blev glatt överaskad, för det var jätte fint.
Hassel, Billy, Anka och Hampus hade vart här och målat om och tapetserat. Och jag vet inte hur jag ska kunna tacka er!!
Tack!!
Å så måste jag bara visa hur mycket min lille Ville-kille vuxit under den här månaden. Jag är så glad som har honom!!
Over And Out!
Fredag 8 augusti - Vart börja??
Det har hänt så mycket så jag vet knappt vart jag ska börja.
Och vem orkar läsa sen??
Ville har vart halva sitt liv i Finland nu. Det har gått riktigt bra, jag är helt förundrad och stålt över hur bra det har gått. Jag börjar berätta om våra fyra veckor nu då.
Det började ju i KAOS alltihopa. Vi skulle bli hämtade av mamma å pappa kl 02.15, natten 9 juli. Jag hade ställt mobilen på väckning kl ett så jag sku hinna mata Ville och packa i ordning det sista. Jag lade mig på sängen vid halv tolv och tänkte positivt att jag ändå får sova i bilen mot Stockholm sen. Vist, mobilen ringde, men istället för att trycka på znooz (hur fan stavas det??) så tryckte jag av larmet och somnade om!!!! Vaknade kl två av att pappa ringde och sa att de är utanför om tio minuter.. shit shit SHIT!! Jag har nog aldrig kutat runt i min lägenhet så mycket förut, men jag är ju för jävla grym eftersom jag samtidigt som jag sprang runt, matade Ville *skrattar åt det än*
Vi kom iväg i alla fall och V sov hela vägen till Stockholm. Och han betedde sig EXEMPLARISKT hela vägen!!
Min far är en mycket otrolig man!
Alla år så har han haft bråttom fram, från punkt A till B ska det gå FORT!! Men han körde lugnt hela vägen till båten. Jag undrade vad han fått för sjukdom, för det här var ju inte likt honom. "Man ska inte stressa på semestern!!" sa han och skrattade.
Det var minsann andra ord när vi kom till Finska sidan. Han var som förbytt!! Plötsligt började han gapa och gorma vid ratten om varför de satt ett rödljus i den här korsningen och inte i den där, och det ena med det sjätte.. han frågade varför det var 60 väg på vissa sträckor, "man kommer ju aldrig fram!!". Jaa du, lilla pappa, det finns säkert en anledning till att det är 60 här. Annars sku det väl inte vara det, men det är något som varken morsan eller jag kan svara på *ler*
Vi kom fram till Tammerfors till pappas syster Eevi. V och jag duschade, sen sa Eevi att hon kunde ta hand om V så kunde jag gå i bastun *tack* Mamma och jag bastade. Det var första gången på säkert en månad jag basta, så det var skööönt!!!
Följande dag åkte vi vidare till resans mål: PYLKÖNMÄKI. Farsan fortfarande på racing humör.. men jag orkar inte skriva om det, för det sku uppta större delen av mitt bloggande. Där fanns redan pappas yngsta bror, Reima, och hans fru, Päivi, näst yngsta dottern, Kaisla, och yngsta dotter, Eerika. Som alltid när man tror att "nu är resandet över på ett tag" så kommer man på att all packning ska plockas ur bilen. Och har man en en-månads bebis med på resan kan man inte hjälpa till som man hade velat, så då fick jag snällt sitta i stugan och lyssna på alla svordomar och pustningar som hördes från mina föräldrar..
Följande dag åkte Kaisla till Åbo för att jobba. Så mycket såg jag av henne i år.
Sen har vi inte gjort så mycket. Det har bara vart skönt att komma till stugan och bara vara. Och jag har haft såå kul. Lite bortskämd med skötare har jag varit också. Eerika har inte vart slow på att vilja sköta V. Och mamma och Päivi skötte honom när jag gick i bastun varje kväll.
Det är babyboom i släkten.
Snart behöver vi inte ordna med kusinträffar mera för snart finns det mer småkusiner än kusiner *skrattar högt*
Tiina fick barn förra året i september (Topi), Meri fick barn i januari i år (Venla), jag fick i juni, Tiina ska ha igen i september, Tommi ska ha i oktober.. Aki ska ha, men vi vet inte riktigt när.
Kusinträffen 2008
Eftersom jag hade en liten spädis så kände jag inte riktigt för att vara i stugan när hela släkten kom, så V och jag flydde fältet till Tiina som bor i samma by. Jag for ju till stugan på dagen, men det var skönt att kunna fly till lugn och ro på kvällarna. Som jag trodde så blev det en ganska blöt helg för dem som var där *ler* Och Tiina uppskattade det. Topi som är elva månader viste inte riktigt hur han skulle handskas med den lilla spädisen som plötsligt invaderat hans revir, men det är lika bra han vänjer sig, eftersom det kommer en till i september.
Sen börjar gnällandet.
Från mamma då såklart (ååh herre Guud alltså). Min mamma är också en sort för sig (antar att alla tycker så om sina föräldrar men...). Min mor är nog gnällandets specialist!! Aldrig är nått bra. I vår stuga finns knappt el. Inget rinnande vatten heller, vi skaffade TV dit för tre år sen. Och mamma har vart där alla år sen 70-talet, så hon vet om det. Och jag berättar det här för att jag kan se komiken i det hela. Fast nu handlar det inte om komfort, utan om hans man, min far.
Farsan har några kvällar på raken kommit på (på fyllan) att han är tjock och klagat över det. Detta får min mor höra och som typiskt morsan är, ska hon anmärka på ALLT och då menar jag ALLT som farsan gör. Går han 300m ska det anmärkas, tar han bilen någonstanns, ska det anmärkas på!! Herre Jessus, ni skulle vart med.
Men jag beundrar min far, han har inte tappat humöret så många gånger heller.
Regn!!
Det har man sett nog av. Fast personligen tycker jag att det är mysigt med regn. De två första veckorna regnade det nonstop varje dag.. fast man började bli lite orolig när stora pölar, stora som mindre sjöar, uppenbarade sig i skogen. Då marken var som mättad på vattnet.. men nu ser skogen ut som sig själv igen, för när det äntligen slutat regna, torkade det upp ganska fort.
Nu är man hemma igen iaf och ska hitta vardagen igen!!
Over And Out!
Och vem orkar läsa sen??
Ville har vart halva sitt liv i Finland nu. Det har gått riktigt bra, jag är helt förundrad och stålt över hur bra det har gått. Jag börjar berätta om våra fyra veckor nu då.
Det började ju i KAOS alltihopa. Vi skulle bli hämtade av mamma å pappa kl 02.15, natten 9 juli. Jag hade ställt mobilen på väckning kl ett så jag sku hinna mata Ville och packa i ordning det sista. Jag lade mig på sängen vid halv tolv och tänkte positivt att jag ändå får sova i bilen mot Stockholm sen. Vist, mobilen ringde, men istället för att trycka på znooz (hur fan stavas det??) så tryckte jag av larmet och somnade om!!!! Vaknade kl två av att pappa ringde och sa att de är utanför om tio minuter.. shit shit SHIT!! Jag har nog aldrig kutat runt i min lägenhet så mycket förut, men jag är ju för jävla grym eftersom jag samtidigt som jag sprang runt, matade Ville *skrattar åt det än*
Vi kom iväg i alla fall och V sov hela vägen till Stockholm. Och han betedde sig EXEMPLARISKT hela vägen!!
Min far är en mycket otrolig man!
Alla år så har han haft bråttom fram, från punkt A till B ska det gå FORT!! Men han körde lugnt hela vägen till båten. Jag undrade vad han fått för sjukdom, för det här var ju inte likt honom. "Man ska inte stressa på semestern!!" sa han och skrattade.
Det var minsann andra ord när vi kom till Finska sidan. Han var som förbytt!! Plötsligt började han gapa och gorma vid ratten om varför de satt ett rödljus i den här korsningen och inte i den där, och det ena med det sjätte.. han frågade varför det var 60 väg på vissa sträckor, "man kommer ju aldrig fram!!". Jaa du, lilla pappa, det finns säkert en anledning till att det är 60 här. Annars sku det väl inte vara det, men det är något som varken morsan eller jag kan svara på *ler*
Vi kom fram till Tammerfors till pappas syster Eevi. V och jag duschade, sen sa Eevi att hon kunde ta hand om V så kunde jag gå i bastun *tack* Mamma och jag bastade. Det var första gången på säkert en månad jag basta, så det var skööönt!!!
Följande dag åkte vi vidare till resans mål: PYLKÖNMÄKI. Farsan fortfarande på racing humör.. men jag orkar inte skriva om det, för det sku uppta större delen av mitt bloggande. Där fanns redan pappas yngsta bror, Reima, och hans fru, Päivi, näst yngsta dottern, Kaisla, och yngsta dotter, Eerika. Som alltid när man tror att "nu är resandet över på ett tag" så kommer man på att all packning ska plockas ur bilen. Och har man en en-månads bebis med på resan kan man inte hjälpa till som man hade velat, så då fick jag snällt sitta i stugan och lyssna på alla svordomar och pustningar som hördes från mina föräldrar..
Följande dag åkte Kaisla till Åbo för att jobba. Så mycket såg jag av henne i år.
Sen har vi inte gjort så mycket. Det har bara vart skönt att komma till stugan och bara vara. Och jag har haft såå kul. Lite bortskämd med skötare har jag varit också. Eerika har inte vart slow på att vilja sköta V. Och mamma och Päivi skötte honom när jag gick i bastun varje kväll.
Det är babyboom i släkten.
Snart behöver vi inte ordna med kusinträffar mera för snart finns det mer småkusiner än kusiner *skrattar högt*
Tiina fick barn förra året i september (Topi), Meri fick barn i januari i år (Venla), jag fick i juni, Tiina ska ha igen i september, Tommi ska ha i oktober.. Aki ska ha, men vi vet inte riktigt när.
Kusinträffen 2008
Eftersom jag hade en liten spädis så kände jag inte riktigt för att vara i stugan när hela släkten kom, så V och jag flydde fältet till Tiina som bor i samma by. Jag for ju till stugan på dagen, men det var skönt att kunna fly till lugn och ro på kvällarna. Som jag trodde så blev det en ganska blöt helg för dem som var där *ler* Och Tiina uppskattade det. Topi som är elva månader viste inte riktigt hur han skulle handskas med den lilla spädisen som plötsligt invaderat hans revir, men det är lika bra han vänjer sig, eftersom det kommer en till i september.
Sen börjar gnällandet.
Från mamma då såklart (ååh herre Guud alltså). Min mamma är också en sort för sig (antar att alla tycker så om sina föräldrar men...). Min mor är nog gnällandets specialist!! Aldrig är nått bra. I vår stuga finns knappt el. Inget rinnande vatten heller, vi skaffade TV dit för tre år sen. Och mamma har vart där alla år sen 70-talet, så hon vet om det. Och jag berättar det här för att jag kan se komiken i det hela. Fast nu handlar det inte om komfort, utan om hans man, min far.
Farsan har några kvällar på raken kommit på (på fyllan) att han är tjock och klagat över det. Detta får min mor höra och som typiskt morsan är, ska hon anmärka på ALLT och då menar jag ALLT som farsan gör. Går han 300m ska det anmärkas, tar han bilen någonstanns, ska det anmärkas på!! Herre Jessus, ni skulle vart med.
Men jag beundrar min far, han har inte tappat humöret så många gånger heller.
Regn!!
Det har man sett nog av. Fast personligen tycker jag att det är mysigt med regn. De två första veckorna regnade det nonstop varje dag.. fast man började bli lite orolig när stora pölar, stora som mindre sjöar, uppenbarade sig i skogen. Då marken var som mättad på vattnet.. men nu ser skogen ut som sig själv igen, för när det äntligen slutat regna, torkade det upp ganska fort.
Nu är man hemma igen iaf och ska hitta vardagen igen!!
Over And Out!
