Fredag 22 augusti - I guess it's over..
Så var det över då..
För den här sommaren. Vi har inte sets sådär överdrivet mycket heller, men det har känts som en säkerhet, trygghet att du är i stan, att du finns nära. Jag har aldrig sagt det till dig, tror jag, men bara vetskapen att du är här, ger mig lugn, så har det alltid vart, å så kommer det alltid vara. Jag vet inte varför, eller vad, som gör dig så speciell. Senast igår hade vi en liten diskusion. Och jag blev ledsen, och det som störde mig mest var att du inte förstod mig!! Det har du alltid gjort förut! Men jag får leva med det. Det är ingen stor grej ändå.. såhär i efterhand. Just då var det ju.. Jag hoppas du får en bra termin, så ses vi till hösten igen.
Jag älskar dig!
Jag är så jävla bortskämd!!
V är världens snällaste unge, å jag har inga som hellst problem med honom. Förutom nu. Igårkväll var han övertrött och skrek (å då menar jag verkligen skrek!!) i två timmar. Jag är förvånad över mitt tålamod, att jag stod ut. För när det gäller skrikande ungar är jag inget proffs! Efter många om och men, så somnade han på min arm..
I morse var det samma visa, fast en halvtimme, och idag bröt jag faktiskt ihop. Jag viste inte vad jag skulle ta mig till. Han slutade inte skrika. Bara när jag tog upp han i famnen. Jag fick honom att lugna ner sig på min säng och han somnade.. nu undrar rutininmönstrade jag: "Är det här nån tidig revolt mot att sova, från hans sida?" Eller är han bara övertrött? För han skriker så fort hans kropp hamnar i horisontalt läge och sprattlar med både armar och ben i ren protest *skakar hopplöst på huvudet* Jag måste skaffa mig tavlor, eller NÅTT å hänga upp på väggarna i sovrummet, för det ekar också, å det gör inte Vs skrik mindre gälla *flinar* Jag kan flina åt det här nu, nu när han äntligen sover, men blir det samma varje gång nu då vid säng gående...?? Jag vill ju inte att han ska förknippa läggdags med nått som är besvärlit och tråkigt. Då blir det såhär.. och det kan jag säga direkt, att det orkar jag INTE!!
Jag är så jävla bortskämd. Jag har inte stått ut med det här ett dygn ens, å jag klagar redan!! Fy fan. Jag lider med dem som har kolikbarn och får tampas med det här dagut å dagin, med även skrikiga nätter. Jag vill slå mig själv på käften!!
Älä sano mitään, mua ei kiinnosta,
mä luen sun päiväkirjat, vien sinut vankilaan.
Mulla on koti siellä mistä näkee Tallinnaan.
Mä oon elänyt niin kauan, että voin tehdä mitä vaan..
Ja joka yö soitan Satumaa-tangon,
ja joskus tuntuu kuin joku huutais "apua" merellä päin.
Mä panen stereot lujempaa.
Mulla on valtaa mä koulutan muita,
ja kun mun ikkunan alla ne huutaa "tää ei voi olla näin!!!"
Mä menen takaisin nukkumaan
Älä sano mitään, mua ei kiinnosta,
mä ammun sua haulikolla, suljen sut vankilaan.
Sä et tiedä mitään, isäs joutunut ei sotimaan.
Mä oon kontannut niin kauan että voin tehdä mitä vaan!!!
Over And Out!
För den här sommaren. Vi har inte sets sådär överdrivet mycket heller, men det har känts som en säkerhet, trygghet att du är i stan, att du finns nära. Jag har aldrig sagt det till dig, tror jag, men bara vetskapen att du är här, ger mig lugn, så har det alltid vart, å så kommer det alltid vara. Jag vet inte varför, eller vad, som gör dig så speciell. Senast igår hade vi en liten diskusion. Och jag blev ledsen, och det som störde mig mest var att du inte förstod mig!! Det har du alltid gjort förut! Men jag får leva med det. Det är ingen stor grej ändå.. såhär i efterhand. Just då var det ju.. Jag hoppas du får en bra termin, så ses vi till hösten igen.
Jag älskar dig!
Jag är så jävla bortskämd!!
V är världens snällaste unge, å jag har inga som hellst problem med honom. Förutom nu. Igårkväll var han övertrött och skrek (å då menar jag verkligen skrek!!) i två timmar. Jag är förvånad över mitt tålamod, att jag stod ut. För när det gäller skrikande ungar är jag inget proffs! Efter många om och men, så somnade han på min arm..
I morse var det samma visa, fast en halvtimme, och idag bröt jag faktiskt ihop. Jag viste inte vad jag skulle ta mig till. Han slutade inte skrika. Bara när jag tog upp han i famnen. Jag fick honom att lugna ner sig på min säng och han somnade.. nu undrar rutininmönstrade jag: "Är det här nån tidig revolt mot att sova, från hans sida?" Eller är han bara övertrött? För han skriker så fort hans kropp hamnar i horisontalt läge och sprattlar med både armar och ben i ren protest *skakar hopplöst på huvudet* Jag måste skaffa mig tavlor, eller NÅTT å hänga upp på väggarna i sovrummet, för det ekar också, å det gör inte Vs skrik mindre gälla *flinar* Jag kan flina åt det här nu, nu när han äntligen sover, men blir det samma varje gång nu då vid säng gående...?? Jag vill ju inte att han ska förknippa läggdags med nått som är besvärlit och tråkigt. Då blir det såhär.. och det kan jag säga direkt, att det orkar jag INTE!!
Jag är så jävla bortskämd. Jag har inte stått ut med det här ett dygn ens, å jag klagar redan!! Fy fan. Jag lider med dem som har kolikbarn och får tampas med det här dagut å dagin, med även skrikiga nätter. Jag vill slå mig själv på käften!!
Älä sano mitään, mua ei kiinnosta,
mä luen sun päiväkirjat, vien sinut vankilaan.
Mulla on koti siellä mistä näkee Tallinnaan.
Mä oon elänyt niin kauan, että voin tehdä mitä vaan..
Ja joka yö soitan Satumaa-tangon,
ja joskus tuntuu kuin joku huutais "apua" merellä päin.
Mä panen stereot lujempaa.
Mulla on valtaa mä koulutan muita,
ja kun mun ikkunan alla ne huutaa "tää ei voi olla näin!!!"
Mä menen takaisin nukkumaan
Älä sano mitään, mua ei kiinnosta,
mä ammun sua haulikolla, suljen sut vankilaan.
Sä et tiedä mitään, isäs joutunut ei sotimaan.
Mä oon kontannut niin kauan että voin tehdä mitä vaan!!!
Over And Out!
Kommentarer
Trackback
