Tisdag 8 juli - Åker snart
Jag är rädd som fan!!
Rädd för att allt ska skita sig, rädd för att min styrka ska svika mig, rädd för att mamma ger upp, rädd för att åka iväg, rädd för att inte vara tillräcklig, rädd för världen, rädd för att lämna tryggheten, rädd för att finna den igen.. Jag har nog aldrig vart så här rädd förut!! Jag tror inte att vi kommer gå under, jag tror inte att vi ska dö! Jag är bara rädd för att bryta ihop, och aldrig bli bra igen, på väldigt länge. Jag vill bara att allt ska gå bra. Jag vill kunna lita på människor. Jag har under en månads tid nu byggt upp en trygg värld, med V, här i mitt hem. Nu ska jag lämna den för en tid. Det är inte som att åka till Hjo eller gå till stan över dagen. Det här är som att fly hela min värld. Lämna min trygghet.
Min hjärna spelar mig ett spratt.
Ibland blir jag fylld med ett lugn som liknar inget. En känsla som säger att allt kommer gå bra. Och då mår jag bra. Plötsligt kan den känslan försvinna och "paniken" kommer. "Paniken" motsvarar vad jag tror blir verkligheten.. och jag hatar den känslan!! Den är ond.
Min lilla människa.
Att du är så liten. Jag vet att jag är nördig efter min utbildning, men jag tänker på det ofta. "Vilka små muskler du har, och skelettet.. allt är så litet, du är så skör och litar på att jag ska rädda dig hela tiden!" Jag är ju din mamma, klart jag räddar dig!! Det är ganska otroligt, någon som är såå beroende av mig så han inte överlever utan mig. Och jag gör allt för dig!!
Over And Out!
Rädd för att allt ska skita sig, rädd för att min styrka ska svika mig, rädd för att mamma ger upp, rädd för att åka iväg, rädd för att inte vara tillräcklig, rädd för världen, rädd för att lämna tryggheten, rädd för att finna den igen.. Jag har nog aldrig vart så här rädd förut!! Jag tror inte att vi kommer gå under, jag tror inte att vi ska dö! Jag är bara rädd för att bryta ihop, och aldrig bli bra igen, på väldigt länge. Jag vill bara att allt ska gå bra. Jag vill kunna lita på människor. Jag har under en månads tid nu byggt upp en trygg värld, med V, här i mitt hem. Nu ska jag lämna den för en tid. Det är inte som att åka till Hjo eller gå till stan över dagen. Det här är som att fly hela min värld. Lämna min trygghet.
Min hjärna spelar mig ett spratt.
Ibland blir jag fylld med ett lugn som liknar inget. En känsla som säger att allt kommer gå bra. Och då mår jag bra. Plötsligt kan den känslan försvinna och "paniken" kommer. "Paniken" motsvarar vad jag tror blir verkligheten.. och jag hatar den känslan!! Den är ond.
Min lilla människa.
Att du är så liten. Jag vet att jag är nördig efter min utbildning, men jag tänker på det ofta. "Vilka små muskler du har, och skelettet.. allt är så litet, du är så skör och litar på att jag ska rädda dig hela tiden!" Jag är ju din mamma, klart jag räddar dig!! Det är ganska otroligt, någon som är såå beroende av mig så han inte överlever utan mig. Och jag gör allt för dig!!
Over And Out!
Måndag 7 juli - Packar för två.
Å Micke ringde häromdan!!
Att packa inför fyra härliga veckor känns ju kämpigt, när man packar för en, men nu ska det packas för två. Varav den ena är en bajs å spy maksin *ler* Och det var så länge sen man var borta länge, så man vet inte riktigt hur man ska packa.. eller ja, jag var ju i Brasilien ganska nyligen.. fast då hade jag inte Ville... det är lite svårt i alla fall..
Idag lämnade jag V för första gången, under en längre stund, till någon annan, medan jag åkte iväg. Det kändes skumt, men bra. Jag litar på Hassel och det hade gått bra. Jag är stålt över alla (Hassel, Ville och mig). Sen kom Fredrik över på kaffe och tårta. Vi firade att han fyller år på onsdag och jag tror han uppskattade det, trots att han inte tyckte om marsipan *skrattar*
Det är förbannat skönt att sova, när man gör det.
V och jag tog en tupplur idag. Mellan klockan 16-17,30 var vi inte kontaktbara någon av oss. Oj oj, vad det var härligt. Att känna total avslappning igen. Man sover ju lite dåligt, och halvdant nu, när man än sover, men den där stunden var guld!! Det var nästan synd att man vaknade, jag hade kunnat sova tretton timmar till.
Jag fick tråkigt och ringde morsan, sen tog jag V under armen och gick på promenad till norrmalm. Under färden ringde jag Ehlin och pratade lite med henne *I miss her* På norrmalm mötte vi Joel och Simon som spelade spel, men det är alltid trevligt att träffa dem. De är ju trotts allt mina kusiner *ler* Så matade jag V och sen gick vi hem. Det var skönt med en promenad också.
Sen fick jag kvällsbesök av Hassel som var lite orolig, med all rätt, för min resa, men jag uppskattar det du säger gumman, det vet du. Och jag lyssnar på dig!!! Jag är lite bångstyrig ibland, och jag vet det. Jag är också rädd om V.. så TACK!!
Over And Out!!
Att packa inför fyra härliga veckor känns ju kämpigt, när man packar för en, men nu ska det packas för två. Varav den ena är en bajs å spy maksin *ler* Och det var så länge sen man var borta länge, så man vet inte riktigt hur man ska packa.. eller ja, jag var ju i Brasilien ganska nyligen.. fast då hade jag inte Ville... det är lite svårt i alla fall..
Idag lämnade jag V för första gången, under en längre stund, till någon annan, medan jag åkte iväg. Det kändes skumt, men bra. Jag litar på Hassel och det hade gått bra. Jag är stålt över alla (Hassel, Ville och mig). Sen kom Fredrik över på kaffe och tårta. Vi firade att han fyller år på onsdag och jag tror han uppskattade det, trots att han inte tyckte om marsipan *skrattar*
Det är förbannat skönt att sova, när man gör det.
V och jag tog en tupplur idag. Mellan klockan 16-17,30 var vi inte kontaktbara någon av oss. Oj oj, vad det var härligt. Att känna total avslappning igen. Man sover ju lite dåligt, och halvdant nu, när man än sover, men den där stunden var guld!! Det var nästan synd att man vaknade, jag hade kunnat sova tretton timmar till.
Jag fick tråkigt och ringde morsan, sen tog jag V under armen och gick på promenad till norrmalm. Under färden ringde jag Ehlin och pratade lite med henne *I miss her* På norrmalm mötte vi Joel och Simon som spelade spel, men det är alltid trevligt att träffa dem. De är ju trotts allt mina kusiner *ler* Så matade jag V och sen gick vi hem. Det var skönt med en promenad också.
Sen fick jag kvällsbesök av Hassel som var lite orolig, med all rätt, för min resa, men jag uppskattar det du säger gumman, det vet du. Och jag lyssnar på dig!!! Jag är lite bångstyrig ibland, och jag vet det. Jag är också rädd om V.. så TACK!!
Over And Out!!
Söndag 6 juli - Nu tänker jag störa mig igen!!
Vad är det med mina morföräldrar??
Idag har jag vart hos min mormor och morfar och hälsat på, mamma var med också, och det kändes ganska ballt att vara FYRA GENERATIONER i ett och samma vardagsrum. Och till mitt störmomentum → Mamma och jag har tjaffsat i bilen (för ovanlighetens skull) om hur mormor kommer klaga över att vi aldrig kommer och hälsar på (för istället för att uppskatta att vi för en gångs skull kommer, så ska det klagas på att vi är där SÅ SÄLLAN!). Någon som känner igen detta fenomen?? Och så fort man kliver innanför dörren så hör man: "Men lille vän, har de satt en trasig dräkt på dig?" (bodyn som V hade på sig hade ett hål i tån, men jag ansåg att ingen skulle DÖ av detta, men uppenbarligen var det viktigt att anmärka på!). Och "inte vill du sitta i den där stolen, det kan inte vara nyttigt.. du vill komma upp där ur." Och bara för att jävlas, så låter jag V sitta där lite längre än jag från början tänkt.. (förlåt Ville).
Efter många om och men blev kaffet klart och de 100 sorters kakorna togs fram *ler* för av någon anledning ska gamlingar alltid ha MASSA kakor till kaffet. Är det mindre än fyra sorter, så är det jätte genant för dem!! Jag gråter iaf inte över 100 sorters kakor, då jag tycker om kakor *skrattar*
Jag bar in V till deras säng. Han var trött och somnade på en gång.
En sak ska folk ha klart för sig, jag är INTE en sån mamma som går till barnet för minsta lilla ljud det för. V "pratar" och stönar i sömnen, inte går man dit förrän man hör att skriket är ansträngt heller!! Jag ser inte varför man sku göra det.. men det är något som min kära mormor fått för sig att jag gör.
"Jaa, med dig som mamma så är han väl van vid att bli lyft så fort han gör ett ljud" säger hon, och jag blir bara å gapa. Vart har hon fått det ifrån?? "Ja, du tål inte att höra honom skrika." Men HALLÅ?? Har du sett mig tillsammans med V, eller?? Och VARFÖR hitta på sånt?? Jag vet att de är gamla och gaggiga, men varför??
Näe, nu orkar jag inte störa mig mer, för nu kom Hasselpatrasket och jag ska va lite social!
Over And Out.
Idag har jag vart hos min mormor och morfar och hälsat på, mamma var med också, och det kändes ganska ballt att vara FYRA GENERATIONER i ett och samma vardagsrum. Och till mitt störmomentum → Mamma och jag har tjaffsat i bilen (för ovanlighetens skull) om hur mormor kommer klaga över att vi aldrig kommer och hälsar på (för istället för att uppskatta att vi för en gångs skull kommer, så ska det klagas på att vi är där SÅ SÄLLAN!). Någon som känner igen detta fenomen?? Och så fort man kliver innanför dörren så hör man: "Men lille vän, har de satt en trasig dräkt på dig?" (bodyn som V hade på sig hade ett hål i tån, men jag ansåg att ingen skulle DÖ av detta, men uppenbarligen var det viktigt att anmärka på!). Och "inte vill du sitta i den där stolen, det kan inte vara nyttigt.. du vill komma upp där ur." Och bara för att jävlas, så låter jag V sitta där lite längre än jag från början tänkt.. (förlåt Ville).
Efter många om och men blev kaffet klart och de 100 sorters kakorna togs fram *ler* för av någon anledning ska gamlingar alltid ha MASSA kakor till kaffet. Är det mindre än fyra sorter, så är det jätte genant för dem!! Jag gråter iaf inte över 100 sorters kakor, då jag tycker om kakor *skrattar*
Jag bar in V till deras säng. Han var trött och somnade på en gång.
En sak ska folk ha klart för sig, jag är INTE en sån mamma som går till barnet för minsta lilla ljud det för. V "pratar" och stönar i sömnen, inte går man dit förrän man hör att skriket är ansträngt heller!! Jag ser inte varför man sku göra det.. men det är något som min kära mormor fått för sig att jag gör.
"Jaa, med dig som mamma så är han väl van vid att bli lyft så fort han gör ett ljud" säger hon, och jag blir bara å gapa. Vart har hon fått det ifrån?? "Ja, du tål inte att höra honom skrika." Men HALLÅ?? Har du sett mig tillsammans med V, eller?? Och VARFÖR hitta på sånt?? Jag vet att de är gamla och gaggiga, men varför??
Näe, nu orkar jag inte störa mig mer, för nu kom Hasselpatrasket och jag ska va lite social!
Over And Out.
Lördag 5 juli - FINLAND snart!!
Det är mycket barn nu!
Å stressen inför semestern börjar ta sig fram. Vad måste man ha med nu då? Det är ju inte bara MIG å tänka på i år, Ville ska komma till FINLAND *ler från öra till öra* Hur ska allt få plats, vad ska jag packa i?? Hur ska jag klara fyra veckor i stugan utan att bli tokig?? Fast det finns ju massor att ägna sig åt, om inte annat, så åt Ville. Jag ska ju få träffa Tiinas (min kusin) pojk, Topi. Och hon är ju tjock i år igen eftersom de hade så "bråttom" att skaffa en till *ler* som är beräknad en månad innan Topi blir ett!!!
Jag ser massor fram mot att komma till stugan! Det är bara vägen dit jag lite oroar mig för.. men det går väl bra. Varför har jag börjat oroa mig? Är det nått sånt mamma-syndrom man får i samband med att man blir mamma eller? Jag vet i alla fall att det inte finns nån bättre plats på jorden att lära känna Ville på. Och all finska han får höra, även om han är så liten, jag tror det är nyttigt. Eftersom jag vill att han pratar två språk, fast jag inte pratar finska naturligt med honom.. men det ska gå.
Här har han fått bada!
Igår var jag på norrmalm och hälsade på Palm och Marie. Sen kom det ett gäng andra vänner också, och det var trevligt. Ville låg i soffan och sov så sött. Sen gick jag över till mina föräldrar och pratade med mamma. Hon tycker så mycket om V så hon sa åt mig att gå och umgås lite med Simon (som hade Natalie i helgen) medan hon passade honom. TACK MAMMA!! De där få minutrarna/timmen är guld värd/a.
Jag är så oerhört lycklig över att ha er allihopa i mitt liv!! Ni är helt underbara. Även om vi bara ses några minuter, sammanlagt, per vecka eller månad. Ni är fantastiska!
Over And Out!
Å stressen inför semestern börjar ta sig fram. Vad måste man ha med nu då? Det är ju inte bara MIG å tänka på i år, Ville ska komma till FINLAND *ler från öra till öra* Hur ska allt få plats, vad ska jag packa i?? Hur ska jag klara fyra veckor i stugan utan att bli tokig?? Fast det finns ju massor att ägna sig åt, om inte annat, så åt Ville. Jag ska ju få träffa Tiinas (min kusin) pojk, Topi. Och hon är ju tjock i år igen eftersom de hade så "bråttom" att skaffa en till *ler* som är beräknad en månad innan Topi blir ett!!!
Jag ser massor fram mot att komma till stugan! Det är bara vägen dit jag lite oroar mig för.. men det går väl bra. Varför har jag börjat oroa mig? Är det nått sånt mamma-syndrom man får i samband med att man blir mamma eller? Jag vet i alla fall att det inte finns nån bättre plats på jorden att lära känna Ville på. Och all finska han får höra, även om han är så liten, jag tror det är nyttigt. Eftersom jag vill att han pratar två språk, fast jag inte pratar finska naturligt med honom.. men det ska gå.
Här har han fått bada!
Igår var jag på norrmalm och hälsade på Palm och Marie. Sen kom det ett gäng andra vänner också, och det var trevligt. Ville låg i soffan och sov så sött. Sen gick jag över till mina föräldrar och pratade med mamma. Hon tycker så mycket om V så hon sa åt mig att gå och umgås lite med Simon (som hade Natalie i helgen) medan hon passade honom. TACK MAMMA!! De där få minutrarna/timmen är guld värd/a.
Jag är så oerhört lycklig över att ha er allihopa i mitt liv!! Ni är helt underbara. Även om vi bara ses några minuter, sammanlagt, per vecka eller månad. Ni är fantastiska!
Over And Out!
Torsdag 3 juli - Vilka kickar..
Godmorgon - jag önska jag kunde säga det samma!!
Ibland känns det ju för jävligt, men för det mesta helt underbart. I natt har jag sovit, men jag tror det är dags att börja inse att, sova till nio, är att glömma ett tag frammöver. Han vaknar vid sju, å då är det slutsovet, för min skull iaf. Han är väldigt bestämd vid att det ska gås upp då, även om HAN sover vidare då *skrattar* Eller om han bara är arg och skriker en stund.. Fast ibland får man små kickar, som en bekräftelse på att man gjort nått bra. Det är svårt att förklara. Ni som är mammor fattar. Som när det klickar med barnet liksom. Som aha-upplevelser typ.
Igår log Ville för första gången!!
Over And Out!
Ibland känns det ju för jävligt, men för det mesta helt underbart. I natt har jag sovit, men jag tror det är dags att börja inse att, sova till nio, är att glömma ett tag frammöver. Han vaknar vid sju, å då är det slutsovet, för min skull iaf. Han är väldigt bestämd vid att det ska gås upp då, även om HAN sover vidare då *skrattar* Eller om han bara är arg och skriker en stund.. Fast ibland får man små kickar, som en bekräftelse på att man gjort nått bra. Det är svårt att förklara. Ni som är mammor fattar. Som när det klickar med barnet liksom. Som aha-upplevelser typ.
Igår log Ville för första gången!!
Over And Out!
Tisdag 1 juli - Helfittig morgon helt enkelt!
Jag skulle kunna skita i frukost idag för allt fittas med mig redan!!
MEN det kan jag inte. För då får inte Ville nån bra mat å då blir jag ännu mer fittig!! (Ordet fittig passar VÄLDIGT bra in på början på den här dagen!!). Nog har jag sovit hur bra som hellst i natt, men det gottigaste är ju när man morgonmatat Ville å får sova de där sista två-tre timmarna på morgon, men IKKE idag. Idag sku det kräkas (över hela mig), sen sku mjölk börja rinna från alla öppningar (jag vet hur fina bilder ni fick i huvudet just, men såå illa är det inte), men det var bara å gå å ställa sig i duschen när han somnade om.. SUPER-FITTIG-MORGON!! Bara för att man inte fick sova de där 2-3 sista timmarna..
Pi har fått komma hem (på prov till å börja med).
Det är skönt att ha henne hemma, fast man är lite nervös på kvällarna när man går och lägger sig.. men jag håller dörrarna till sovrummet stängda, och hon verkar acceptera det. Det var lite jamande i natt utanför dörrn, men hon gick nog och lade sig i soffan sen..
Vissa barn vill bara inte sova!!
Som min son idag. Han har vart vaken typ hela dan. Han har inte vart grinig eller så, bara med. Och det har ju vart ansträngande på sitt vis, men helt okej.
Måste man tycka att barn är helt fantastiska HELA TIDEN?? Jag tycker mer och mer om Ville nu, men jag tycker inte att han är fantastisk hela tiden. Jag är ny på det här!! Jag FÅR tycka att det är jobbigt. Anser jag.
Jag viste nog att det skulle bli tufft, men vaddå? Har jag inte rätt att tycka att det är det då?? Måste jag hela tiden tycka att Ville är bäst, underbarast och fantastiskast (det tycker jag ju innerst inne ändå)?? Bara för jag säger att jag är trött, eller är helfittig, eller urförbannad, betyder inte det att jag önskar att Ville aldrig blev till!! Ingen behöver säga vad-var-det-jag-sa till mig. Jag citerar mitt ex: "Det är ju inte direkt så att man kan påta dem tillbaks". Och jag tar mitt ansvar.
Jag ångrar aldrig att jag valde att behålla honom. Jag önskar aldrig att han inte vore här *skakar på huvudet*
Over And Out
MEN det kan jag inte. För då får inte Ville nån bra mat å då blir jag ännu mer fittig!! (Ordet fittig passar VÄLDIGT bra in på början på den här dagen!!). Nog har jag sovit hur bra som hellst i natt, men det gottigaste är ju när man morgonmatat Ville å får sova de där sista två-tre timmarna på morgon, men IKKE idag. Idag sku det kräkas (över hela mig), sen sku mjölk börja rinna från alla öppningar (jag vet hur fina bilder ni fick i huvudet just, men såå illa är det inte), men det var bara å gå å ställa sig i duschen när han somnade om.. SUPER-FITTIG-MORGON!! Bara för att man inte fick sova de där 2-3 sista timmarna..
Pi har fått komma hem (på prov till å börja med).
Det är skönt att ha henne hemma, fast man är lite nervös på kvällarna när man går och lägger sig.. men jag håller dörrarna till sovrummet stängda, och hon verkar acceptera det. Det var lite jamande i natt utanför dörrn, men hon gick nog och lade sig i soffan sen..
Vissa barn vill bara inte sova!!
Som min son idag. Han har vart vaken typ hela dan. Han har inte vart grinig eller så, bara med. Och det har ju vart ansträngande på sitt vis, men helt okej.
Måste man tycka att barn är helt fantastiska HELA TIDEN?? Jag tycker mer och mer om Ville nu, men jag tycker inte att han är fantastisk hela tiden. Jag är ny på det här!! Jag FÅR tycka att det är jobbigt. Anser jag.
Jag viste nog att det skulle bli tufft, men vaddå? Har jag inte rätt att tycka att det är det då?? Måste jag hela tiden tycka att Ville är bäst, underbarast och fantastiskast (det tycker jag ju innerst inne ändå)?? Bara för jag säger att jag är trött, eller är helfittig, eller urförbannad, betyder inte det att jag önskar att Ville aldrig blev till!! Ingen behöver säga vad-var-det-jag-sa till mig. Jag citerar mitt ex: "Det är ju inte direkt så att man kan påta dem tillbaks". Och jag tar mitt ansvar.
Jag ångrar aldrig att jag valde att behålla honom. Jag önskar aldrig att han inte vore här *skakar på huvudet*
Over And Out
