Tisdag 1 juli - Helfittig morgon helt enkelt!
Jag skulle kunna skita i frukost idag för allt fittas med mig redan!!
MEN det kan jag inte. För då får inte Ville nån bra mat å då blir jag ännu mer fittig!! (Ordet fittig passar VÄLDIGT bra in på början på den här dagen!!). Nog har jag sovit hur bra som hellst i natt, men det gottigaste är ju när man morgonmatat Ville å får sova de där sista två-tre timmarna på morgon, men IKKE idag. Idag sku det kräkas (över hela mig), sen sku mjölk börja rinna från alla öppningar (jag vet hur fina bilder ni fick i huvudet just, men såå illa är det inte), men det var bara å gå å ställa sig i duschen när han somnade om.. SUPER-FITTIG-MORGON!! Bara för att man inte fick sova de där 2-3 sista timmarna..
Pi har fått komma hem (på prov till å börja med).
Det är skönt att ha henne hemma, fast man är lite nervös på kvällarna när man går och lägger sig.. men jag håller dörrarna till sovrummet stängda, och hon verkar acceptera det. Det var lite jamande i natt utanför dörrn, men hon gick nog och lade sig i soffan sen..
Vissa barn vill bara inte sova!!
Som min son idag. Han har vart vaken typ hela dan. Han har inte vart grinig eller så, bara med. Och det har ju vart ansträngande på sitt vis, men helt okej.
Måste man tycka att barn är helt fantastiska HELA TIDEN?? Jag tycker mer och mer om Ville nu, men jag tycker inte att han är fantastisk hela tiden. Jag är ny på det här!! Jag FÅR tycka att det är jobbigt. Anser jag.
Jag viste nog att det skulle bli tufft, men vaddå? Har jag inte rätt att tycka att det är det då?? Måste jag hela tiden tycka att Ville är bäst, underbarast och fantastiskast (det tycker jag ju innerst inne ändå)?? Bara för jag säger att jag är trött, eller är helfittig, eller urförbannad, betyder inte det att jag önskar att Ville aldrig blev till!! Ingen behöver säga vad-var-det-jag-sa till mig. Jag citerar mitt ex: "Det är ju inte direkt så att man kan påta dem tillbaks". Och jag tar mitt ansvar.
Jag ångrar aldrig att jag valde att behålla honom. Jag önskar aldrig att han inte vore här *skakar på huvudet*
Over And Out
MEN det kan jag inte. För då får inte Ville nån bra mat å då blir jag ännu mer fittig!! (Ordet fittig passar VÄLDIGT bra in på början på den här dagen!!). Nog har jag sovit hur bra som hellst i natt, men det gottigaste är ju när man morgonmatat Ville å får sova de där sista två-tre timmarna på morgon, men IKKE idag. Idag sku det kräkas (över hela mig), sen sku mjölk börja rinna från alla öppningar (jag vet hur fina bilder ni fick i huvudet just, men såå illa är det inte), men det var bara å gå å ställa sig i duschen när han somnade om.. SUPER-FITTIG-MORGON!! Bara för att man inte fick sova de där 2-3 sista timmarna..
Pi har fått komma hem (på prov till å börja med).
Det är skönt att ha henne hemma, fast man är lite nervös på kvällarna när man går och lägger sig.. men jag håller dörrarna till sovrummet stängda, och hon verkar acceptera det. Det var lite jamande i natt utanför dörrn, men hon gick nog och lade sig i soffan sen..
Vissa barn vill bara inte sova!!
Som min son idag. Han har vart vaken typ hela dan. Han har inte vart grinig eller så, bara med. Och det har ju vart ansträngande på sitt vis, men helt okej.
Måste man tycka att barn är helt fantastiska HELA TIDEN?? Jag tycker mer och mer om Ville nu, men jag tycker inte att han är fantastisk hela tiden. Jag är ny på det här!! Jag FÅR tycka att det är jobbigt. Anser jag.
Jag viste nog att det skulle bli tufft, men vaddå? Har jag inte rätt att tycka att det är det då?? Måste jag hela tiden tycka att Ville är bäst, underbarast och fantastiskast (det tycker jag ju innerst inne ändå)?? Bara för jag säger att jag är trött, eller är helfittig, eller urförbannad, betyder inte det att jag önskar att Ville aldrig blev till!! Ingen behöver säga vad-var-det-jag-sa till mig. Jag citerar mitt ex: "Det är ju inte direkt så att man kan påta dem tillbaks". Och jag tar mitt ansvar.
Jag ångrar aldrig att jag valde att behålla honom. Jag önskar aldrig att han inte vore här *skakar på huvudet*
Over And Out
Kommentarer
Postat av: Annika
MUKKIS de är sånt som händer när man har barn. De som fattades var nog bajs.. hehe Men förstår. Men du kommer vänja dig mer och mer. bara bita i de sura äpplet.. Puss och kram
Trackback
