Mukkis

Så, då har man handlat - igen!
Det är ett otroligt högt pris man får betala för att ha på sig sina älskade skinny-jeans igen. Jag tjöt ju om det här för nån månad sen och jag var så glad. Jag kommer fortfarande i dem men jag kan ju inte säga att jag njuter av det direkt (men vill man va fin får man lida pin). När jag står upp är det inga bekymmer, förutom att den där pungen man har på magen efter graviditeten fortfarande väller över byxkanten, men det kan man täcka med en snygg pösigare tröja. När man sitter däremot.. oj oj, aj aj.. jag upptäckte detta fenomen när jag stälde mig i duschen igår kväll efter att ha varit hos S halva dagen.

AAAAAJ!!!!

Jag  var så arg när jag skulle sova igårkväll. Arg som ett bi och jag vet inte vart det kom ifrån. Plötsligt ville jag döda hela min värld. Alla var fel, jag låg och funderade ut kaxiga kommentarer som jag kunde ge alla. Alla var dumma i huvudet! Jag ber om ursäkt för detta (varför berättade jag det då??).
Sen vill jag bara säga till alla som för det första bryr sig och för det andra fått en fel uppfattning om min förlossning. DEN VAR FANTASTISK! Och inget var svårt eller jobbigt. Punkt!
Nästa vecka ska E ha V HELA VECKAN. Vad ska jag ta mig till?? Fast jag har beslutat mig för att ÄNTLIGEN få upp gardinstänger och gardiner + lite hyllor på väggarna. Får se hur det blir med den saken. Planer kan man ju alltid ha. Det blir väl säkert som när jag skulle måla hallen på Havstena och jag tog ut tre veckors semester och det ändå blev gjort sista helgen man var ledig.. ja ja, det blev gjort i alla fall.

Over And Out

Så var man ägare till en Sony/Ericsson telefon då...
Igår trodde jag att jag drömde hela dagen. ALLT gick som smort och som på en räkmacka. Egentligen började det i söndags kväll när jag läste ett mail från intendenten ombord. Det stod att jag var välkommen på jobb igen 11 september. Det är också ett nedra datum att börja jobba på, men jag blev så glad så jag hoppade runt i lägenheten som en studsboll (en stor studsboll). Nästan så V vaknade - oj dåå, men det hade inte gjort nått, för jag var så glad!! Så snart får ni mig tillbaka. Spralligare än någonsin! Varsågod bara *skrattar*
Tillbaka till gårdagen då, så vaknade jag i min säng - ensam och tittade på klockan (min väckarklocka - som jag aldrig använder - bara för att se tiden på, går av någon anledning fortare än alla andra klockor i världen. Den visar alltid 20 minuter mer än vad klockan är på riktigt. Härligt med lite matematik när man vaknar. Och NEJ, jag tänker inte försöka ställa den rätt för det var ett nedra sho att få igång den från första början. Tack så mycket Ebba för att du inte ville ha den en gång i tiden). Klockan visade 08,22. WHATTA!!?? Är det sant eller? Klockan var ÅTTA. Och V vaknade inte förrän nu!! HÄÄÄÄRLIGT. Då kom jag att tänka på om det har vart så att jag stört hans sömn tidigare?? Snarkar jag såå högt?? Äsh. Glad var jag ändå *ler* Sen kom min syster och Lisa hit. Vi gick på promenad och när vi kom tillbaka lagade vi mat. OCH V TYCKTE OM MIN MAAAAT!!! Det är ganska "inte vanligt". Stolt var jag över det och över att ha besök. Efter maten satte jag V på pottan och det kom en liten BAJS!! Andra gången han bajsar på pottan då!!!! Annars går det väl sådär med den där pottan. Fast nu har även E skaffat en potta åt V, så nu ska vi ta tag i det här.
Allt var på min sida igår, så självklart skulle jag snubbla på mattan och slå höften i min garderobsdörr idag. Ja ja, det är väl sånt man får räkna med *ler*
Så idag har jag gett Ericsson en ärlig chans och köpt honom. Får se när jag får damp över att han inte funkar likadant som herr Nokia.

Over And Out

Helt plötsligt regnade det!
Lisa kom och hämtade mig vid sju igår kväll. Vi for till henne för att ha vinkväll med ost, kex och vin (såklart). Vi blev bara så chockade av det plötsliga regnet så vi glömde helt bort osten. Det är såå typiskt oss, men vi klarade oss ändå. Vi  tittade på Michael Jacksons koncert från 1992 och beundrade honom. Det är inte klokt att han dött. Och att "don't know what you got 'til it's too late" alltid stämmer så bra! Det var trevligt i alla fall att umgås lite med L och Michael *ler*
Jag fick mess från min Micke på kvällen. Ååh vad jag började sakna honom plötsligt. Det var som han sa: "7 evigheter sen vi hördes".
Sen for vi till Husaren, Lisa och jag (Michael fick stanna hemma). Och mycket folk träffade man där. Trevlig trevligt..
Idag = huvudvärk (lite då). Men det var skoj igår.

Over And Out

Nu har man vart lite kristen igen.
Jag tror att det här med kyrkan är underskattat. I alla fall jag känner ett lugn när jag kommer in i en kyrka. Och Eriqa, som jag inte känner så väl, men är ganska bra på att svära, gick och sa "Oh Gud" hela tiden *skrattar*
Ni kan säkert räkna ut att jag vart på nått kyrkligt idag. Och det är ju riktigt. Jag var iväg på dop tidigare idag. Youshi döptes, och jag var såååå avundsjuk på att de fick en så mycket bättre och TREVLIGARE präst än V fick. Jättefint var det och jag fick till å med en tår i ögonvrån. Jag älskar "Tryggare Kan Ingen Vara" 
Välkommen i Gudaskaran Youshi.

Simon är oseriös som vanligt.

Det gick som på löpande band!
Natten V sov i sitt eget rum gick som smoort! Jag låg länge och lyssnade efter ljud "oj, det där kanske är han..", "kan det där vara hans andetag", "vad konstigt det känns att inte höra honom andas i samma rum mer" och så började jag lipa. Sen somnade jag. Jag vaknade halv fyra, och tänkte "nu är det kört". Fast jag bestämde mig för att köra den där *5-minuters metoden även på natten. Jag var ju ändå ganska pigg. När jag närmade mig hans rum såg jag att han inte ens rest sig ur sängen. Han bara låg där och "gnällde" lite. Det var väl ingen idé att gå in och störa, och efter en stund hade han somnat själv.
MAMMA = STOLT SOM FAN!

*5-minuters metoden går ut på att "ignorera" barnet. Man säger god natt och så går man ut ur rummet. Även om barnet skriker går man inte in förrän efter 5 minuter, man lägger om barnet och ger det så lite uppmärksamhet som möjligt. Detta hjälper barnet att somna/somna om på egen hand.

Ville äter lite bär.

När moster frågar vart huvudet sitter måste man visa.

Sen ser man ut såhär.

Så var det Liseberg med Lisa igår. Varför dissade alla? Det regnade ju bara pytte-pytte-ytte-lite. Fan vilka töntar ni är!!
Lisa och jag hade i alla fall jätteskoj. Det var kanske lite för optimistiskt att köpa åkband för 290kr när man ser på det såhär i efterhand. Vi åkte Balder (SÅKLART) och Höjdskräcken (FYYFAAAAN).
Balder var det enda måste jag hade på listan. I ADORE IT! Jag undrar varför man får en sån "vad fan ger jag mig in på" känsla varje gång man är på väg upp för den första backen "jag vill inte, släpp ner mig", men det är väl lite det som gör att man åker igen och igen! Jag älskar den än. Och jag skrattade hysteriskt (vilket syntes på fotografierna som togs och vi köpte).
Den förbaskade Höjdskräcken skulle man ju promt sätta sin rumpa i också. Alltså den är bara för mycket! Jag förstår inte alls, den är inte ens rolig, bara hemsk. Fast man är väl knäpp.. Lisa tittade på mig när vi var på väg upp och sa "näe, Mukkis, jag vill ner på riktigt, jag vill inte mer" och bad om ursäkt till sin pappa. Jag hade ju lite skoj (mycket lite skoj) där uppe ändå (och av nån anledning kommer djävulen i mig fram under sådana här pressade situationer) och tänkte "ja, jag  vet inte om jag ska berätta det här för dig, Lisa vännen, men det är lite det som är den här attraktionens vits, den kommer gå ner, och FORT" men vi trodde båda att vi skulle dö på riktigt. Jag var heller inte så häftig när vi var där uppe, jag var ganska kissnödig! Och när den bara stiger och stiger, till höjder man inte ens drömt om (jag skyller nattens mardrömmar på Höjdskräcken, bra där fick jag en syndabock till det också). Ja ush.. säkert kommer jag sätta mig i den igen och undra varför, flera gånger. Fast det där med att man får en kick av det, det stämmer MYCKET BRA!
Lisa och jag tyckte att *Tyrolen var vår karusell det. Den var bra, och man blev inte rädd alls, man bara njöt.

*Tyrolen = Öl-hak.

Jag önskar jag hade alla svar..
Det har varit en regnig dag i Skövde idag. Fast det hindrar inte folk från att gå ut och gå.
I morses flyttade V och jag hans säng till hans egna rum. Det kändes jobbigt och jag grät hela tiden, men V sköt på han. Sen när jag frågade honom vart hans säng var, gick han till "mitt" sovrum. Han blev nog lite förvånad, för där fanns ju ingen säng längre. Sen efter en stund gick han till sitt rum och visade genom att peka och säga "kaaa". "Ska Ville sova där??" Frågade jag. "Dumma mamma" måste han tänkt för han tittade på mig på det viset, "jag har ju just stigit upp!!".
Syster var här på kaffe en snabbis innan V och jag for till Lisa, och vi gick till stan i ösregnet. Hela dagen har jag haft en sån separations-ångest känsla i hela kroppen. Min lille kille är så stoor. Och jag har vart nervös. Fast det är för hans egna bästa. Ju tidigare desto lättare säger de. Eller har någon hört nått annat så kommentera!!! För jag känner mig lite vilsen. Tänk om han vaknar i natt och jag inte hör honom.. jag känner mig lite hemsk.
Vi träffade Mickan och Joel på stan med lilla Youshi (som ska döpas på lördag). Vi tog en fika, sen var V till frisören för första gången. Det syns inte så, för han hade inte så mycket att klippa, men nu har han vart där i alla fall. Han var jätteduktig! Så regnade det ännu mer och L och jag traskade hem till henne. Där drack vi kaffe och åt munkar och jag fortsatte tjata om hur nervös jag var inför kvällen/natten.
Nu har V somnat, i sin egen säng, i sitt eget rum. Nu återstår bara att se hur natten går. Kanske jag sover på soffan för säkerhets skull??

Om jag lever imorgon, spelar ingen roll alls (jag vill ha dig när natten ser på)..
Nu har man lugnat ner sig lite efter allt resande, det har tagit en halv vecka. Nu börjar V känna igen sig och rutinerna igen. Det är bara konstigt att när man är borta så känns allting så lätt. Hemma igen är man i den där vardagen. Jag säger inte att det är tråkigt, det blir det aldrig, men någon kanske förstår mig??
Igår var E här hela dagen. Jag blev uppriktigt förvånad. Klart han vill träffa sin son, men jag trodde faktiskt att han skulle ta han med sig härifrån. Istället var han här hela dagen. Trevligt var det, och jag trivdes i alla fall. Sen kom Lisa hit. Det är alltid lika kul att träffa henne. Jag värdesätter vår vänskap väldigt högt!
Min kusin Tiina ska gifta sig i sommar ÄNTLIGEN! Det som var typiskt var datumet. För det är just på den helgen som jag önskade börja jobba igen. Jag saknar mitt jobb som GALEN!!! Att återfå mitt sociala liv, att träffa alla busar som jobbar där, gå intendenter på nerverna.. ja, lite sånt. Fast nu blir det flyttat till september, så vad gör det för skillnad egentligen? Den dagen jag kliver ombord kommer jag vara en glad tjej! Det lovar jag.

Over And Out

Att orka eller inte orka, det är frågan.
Vi har vart hemma i två dagar nu. Det känns lite bittert, för tiden gick allt för fort igen. Jag han inte ens börja fundera på att börja bli uttråkad. Inte för att jag går och planerar att bli uttråkad till på torsdag, men ändå. Det var som om de fem dagarna vi var i Helsingfors inte skulle räknas, vi skulle fortfarande vara 17 dagar i stugan. Sen berättar någon att vi ska åka hem nästa torsdag. Vad är det här?? Jag han träffa Tiina och hennes barn tre gånger. Fast ena dagen var vi på tivoli och det var helt fantastiskt. V ville aldrig kliva av attraktionen. Han skrek som en stucken gris när snurret tog slut.
Sen gick bara tiden ännu fortare. Pappa och syster kom till stugan två dagar efter oss och sen kom pappas yngste bror och hans fru (Reima och Päivi) och då rusade tiden igen. Reima sa något som gjorde mig lite deprimerad men det är ju sant "man har sina milstolpar på året, det ena är att man ska få fara hit (till stugan), sen inser man plötsligt att det är närmare jul - igen". Alltså går året förbannat fort.
Ville fick springa 60 meter. De anordnar alltid olympiad i byn där vi bor, men den hålls nu i helgen, och då är vi ju inte kvar. Så syster och jag for med V till stället så han fick springa i alla fall. Han var jätteduktig! Och fick komma etta såklart!


Sista kvällen var alla bröderna Mäkinen samlade. Det är inte ofta man ser dem samtidigt. Vi drack öl och endel drack cognac (inte jag iaf) och det var jätte trevligt. Det blir som magiskt när de är samlade samtidigt.