Mukkis

Det gick som på löpande band!
Natten V sov i sitt eget rum gick som smoort! Jag låg länge och lyssnade efter ljud "oj, det där kanske är han..", "kan det där vara hans andetag", "vad konstigt det känns att inte höra honom andas i samma rum mer" och så började jag lipa. Sen somnade jag. Jag vaknade halv fyra, och tänkte "nu är det kört". Fast jag bestämde mig för att köra den där *5-minuters metoden även på natten. Jag var ju ändå ganska pigg. När jag närmade mig hans rum såg jag att han inte ens rest sig ur sängen. Han bara låg där och "gnällde" lite. Det var väl ingen idé att gå in och störa, och efter en stund hade han somnat själv.
MAMMA = STOLT SOM FAN!

*5-minuters metoden går ut på att "ignorera" barnet. Man säger god natt och så går man ut ur rummet. Även om barnet skriker går man inte in förrän efter 5 minuter, man lägger om barnet och ger det så lite uppmärksamhet som möjligt. Detta hjälper barnet att somna/somna om på egen hand.

Ville äter lite bär.

När moster frågar vart huvudet sitter måste man visa.

Sen ser man ut såhär.

Så var det Liseberg med Lisa igår. Varför dissade alla? Det regnade ju bara pytte-pytte-ytte-lite. Fan vilka töntar ni är!!
Lisa och jag hade i alla fall jätteskoj. Det var kanske lite för optimistiskt att köpa åkband för 290kr när man ser på det såhär i efterhand. Vi åkte Balder (SÅKLART) och Höjdskräcken (FYYFAAAAN).
Balder var det enda måste jag hade på listan. I ADORE IT! Jag undrar varför man får en sån "vad fan ger jag mig in på" känsla varje gång man är på väg upp för den första backen "jag vill inte, släpp ner mig", men det är väl lite det som gör att man åker igen och igen! Jag älskar den än. Och jag skrattade hysteriskt (vilket syntes på fotografierna som togs och vi köpte).
Den förbaskade Höjdskräcken skulle man ju promt sätta sin rumpa i också. Alltså den är bara för mycket! Jag förstår inte alls, den är inte ens rolig, bara hemsk. Fast man är väl knäpp.. Lisa tittade på mig när vi var på väg upp och sa "näe, Mukkis, jag vill ner på riktigt, jag vill inte mer" och bad om ursäkt till sin pappa. Jag hade ju lite skoj (mycket lite skoj) där uppe ändå (och av nån anledning kommer djävulen i mig fram under sådana här pressade situationer) och tänkte "ja, jag  vet inte om jag ska berätta det här för dig, Lisa vännen, men det är lite det som är den här attraktionens vits, den kommer gå ner, och FORT" men vi trodde båda att vi skulle dö på riktigt. Jag var heller inte så häftig när vi var där uppe, jag var ganska kissnödig! Och när den bara stiger och stiger, till höjder man inte ens drömt om (jag skyller nattens mardrömmar på Höjdskräcken, bra där fick jag en syndabock till det också). Ja ush.. säkert kommer jag sätta mig i den igen och undra varför, flera gånger. Fast det där med att man får en kick av det, det stämmer MYCKET BRA!
Lisa och jag tyckte att *Tyrolen var vår karusell det. Den var bra, och man blev inte rädd alls, man bara njöt.

*Tyrolen = Öl-hak.