Mukkis

Jag har kommit på att jag är så bra.
Jag tror inte att någon hade väntat sig något annat heller. Idag var vi till Mariehamns bowlinghall och bowlade. Vad skulle man annars göra där?? Det var bara att hugga tag i alla barnen och sticka iväg. Fippa, Fia, Ville, Malin, Matte, Christina och jag. Swusch så var vi där. Och jag förlorar för att hålla traditionen vid liv, men det var ju skoj.
Sen ändrade syrran och jag oss med vårt åka-hem datum. Meningen var ju att åka nu på måndag, men vi stannar till onsdag istället. Vi trivs här vi. Jag messade till E för att berätta att hans bil blir här. "Det behöver du inte fråga om, klart ni får stanna där om ni vill". Det E inte fattade var ju att jag inte FRÅGADE, utan bara nämnde. Vi hade ju naturligtvis stannat även om han inte velat. Men, men, tror han att han är Gud så varsågod!!
Jag har fortfarande inte ens fått en vink om vad vi ska föreställa vara för något, han och jag. Antar att det kommer vara såhär ett tag framöver.. jag får väl leva med det bara.

Over And Out

Nu är det ju illa!!
Idag är det min tur att vara kock (!!!!). Shit, ring ambulans och sjukvårdspersonal. Jag tar det här med en stor nypa salt, men hoppas på att den inte förstör min middag. Oj oj...

Jag var och letade recept på recepten.se. Där kunde man även räkna ut sitt BMI och midjekvot. Svaret jag fick var: "Du är i riskzonen för att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar och för tidig död!!"
Kort sagt: YIPPIEE DU ÄR FET!!!

Nu är vi här, insnöade på holmen!!!
Syrran, Ville Och jag kom igår. Efter MÅNGA om och men. För jag gav syrran uppdraget att köra från Mariestad *flinar* Är inte alls missnöjd med hennes körsätt, men vädret överöste oss med snö. Och det kom inte bara LITE heller!! Oj oj, senast jag såg så mycket snö var 2004 i Rovaniemi. Synd bara att V är så liten och inte kan glädjas åt den fina snön nu när den äntligen är här, utan vrålar så fort han känner kallt mot sina rosröda kinder.. men det kommer en dag. Annars är han förkyld, och har härjat jävulen i natt med mig. Ja, ja, är man mamma så är man, och inte får man klaga heller!! Jag tycker bara synd om honom.. stackarn. Malin är så glad att vi äntligen kommit hit, och har tagit på sig fulla ansvar för V, även om han är förkyld och är irriterad mest hela tiden (nå nejdå, så illa är det inte).
Vi ska leka "halv åtta hos mig" här i veckan och syrran fixade fläskfilé från båten idag. Snällt av Matte att komma ut och hjälpa henne. Det blir så mycket billigare den vägen *ler* Han får nöja sig med knäckebröd, sa han. Tycker lite synd om Matte med.
Men vad ska jag laga imorgon?? Förslag på tre rätters någon?
Och jag har lyckats ganska bra med mitt "lev som Anna Skipper lär" nojs. De som bor i huset har ändrat från att äta sötningsmedel, till råsocker!! 1-0 till Skövde (de får väl tillhöra det Åländska laget då!!). Vad ska mitt nästa hittepå va?!
T9 systemet kan stava till "massförstörelsevapen" men inte till "världsfred".
Vem är det som ligger bakom T9:s rättstavningsprogram??
Jag lyckas fan alltid!!
Fast tänk om det kunde vara positivt någon gång.. lyckades göra syrran upprörd idag. Jag är ledsen för det, men det är hon som borde öppna ögonen och se vissa saker. Det är så ledsamt att se henne må dåligt.. och när jag vet vad/vem som orsakar det.. jag står bara och ser på. Ser henne försvinna.. hon är inte den systern hon en gång var.. och jag saknar henne!

Sen fick Ville en napp med
finska flaggan på idag!
Den var så fin.

Första barnfria dagen..
Det var lite jobbigt att lämna V hos mamma, men det kändes bra. Jag for in till stan för att göra lite ärenden (t.ex gå på systemet). Det kändes oerhört konstigt, men bra. Hela tiden frågade jag mig själv: "Vad ska jag göra nu då? Vad ska jag hitta på?" Jag ringde till Josse, fast Sanna svarade. Det slutade med att jag for hem till dem i Snabo. Där var lilla Nova. Så det var skönt att det fanns en bebis där jag var i alla fall.
Ville hade inte sovit hos mamma. Fast hon hade läget under kontroll.
Senare fick jag lov att åka till mamma och träffa V under tiden som hon bastade. Sen var det min tur. Jag knäckte en pyys och bara NJÖT till fullo. Jocke, Cissi och Åsa kom med mig till Wallermans. Och där satt vi tills vi fullnade. Mycket trevligt!
Så idag har man mått som man förtjänat.. men det var såå trevligt igår.
Vi (Emil och jag) har grejat med att byta bil idag. Vi (V, syrrab å jag) får låna hans V70 till Åland. Jag tycker ändå att det är ganska moget och modigt av honom att låna den till oss. För om man tänker på det, så känner han inte mig på det viset. Fast, som han säger: "Jag vill hellre att ni åker säkert, det finns inget på en bil som inte går att förnya". Ganska bra ord av en liten kille *ler* Han är bra. Han har mognat en del.
Det ska bli skönt att komma till Åland. Har jag sagt det förut?? Men oj oj, vad skönt det ska bli. Imorn ska det ju bli lite busväder, men det ska nog gå bra. Så snart ska jag gå och sova. För kl 04.30 ringer klockan.

---

Jag kan gå på vatten,
dansa hela natten.
Jag gör vad som hellst
för dina ögons skull.

Over And Out

Resumé
Gert Fylking och Rix Morron Zoo hade besök av Färjan-Håkan idag. Jag måste säga att jag ändrade min bild av Håkan lite idag. För när man ser på "färjan" är han en SÅN NÖRD!! Och folk jag jobbat med på Cinderella säger att han är det. Fast jag tror på det där, skaffa en egen uppfattning! Nu träffar jag ju inte Håkan, men jag kunde se han ur en annan synvinkel. Man får ta hans blåsthet med ett kilo salt bara. Han var ju med i "baren" för x år sen, och tydligen var det tack vare Gert han kom med. "Hej, jag är blåst, får jag vara med?" hade han sagt. Snacka om att kunna driva med sig själv. Han vet ju tydligen om att han är en idiot. Jag höll på att skratta på mig när han satt där i studion i morse. Och ett gott skratt förlänger livet. Jag kommer leva länge!!!
Under intervjun berättade Gert att han känner en av kaptenerna på färjan som går mellan Kapellskär och Mariehamn (Karlsson). Det var så man började sakna sitt jobb - igen!! När han pratade om Ålandsfärjan (eller ja, han nämnde bara kapten Karlsson ioförsig, men i mitt huvud pratade han om Ålandsfärjan) växte ett léende i mitt ansikte!!

---

Morfar fyller år idag!! Vilket måste uppmärksammas! 
ONNEA SYNTYMÄPÄIVÄN JOHDOSTA, VAARI!!
Minä rakastan sinua tosi paljon, että vaan tiedät.

---

Åland
Åland, Åland, vad är det med dig? Du är en urtråkig holme som knappt syns på världskartan! Du är värdelös, som en parasit på Finland. "Ge det åt svenskarna" säger de på fastlandet. Ditt folk är sitt eget och bara allmänt störiga (alla behöver inte ta åt sig, för dem jag gillar vet om det!!), men jag saknar dig. Jag kan inte släppa dig med mina tankar. Du förstör mina dagar med ditt vimmel. Tur att jag snart kommer till dig igen.

---

Är jag ett stort egoistiskt svin?
(22.11) Ibland tror jag faktiskt att jag är det. Fast är det fel att tänka på sig själv emellanåt? Vi skulle kommit fram till något bra, men istället vågade/orkade ingen ta upp det aktuella ämnet. Och jag tror väl inte att det blir av på söndag heller *världens största pust* Så det blev en timme i tystnad istället. Jag behöver bara höra det. Jag vill bara ha bekräftat, en gång för alla, att det inte blir som jag vill/inte vill - igen.. NO VOI HELEVETTI (!!!!!!!!!!!!) vad jobbigt det ska va å leva ibland.. det är ju så man blir deprimerad. GE MIG PROSAC (eller va fan det heter. Ursäkta, ni som är deprimerade på riktigt, jag vet att det är dumt att använda det här uttrycket när man faktiskt mår relativt bra..). Ge mig Åland, eller nått annat som får mig att skratta. Jag vill skratta hysteriskt, få ont i magen. Jag grät nästan när han for härifrån idag. Vad fan är det med mig? Jag vill ha resultat, och det är fort. Äsh, orka (som min syster skulle sagt)...
Och till råga på allt är man barnfri på lördag. Vad fan då för? Vad ska jag hitta på då? Någon som har ett förslag?? För jag minns inte vad jag gjorde innan. Jag minns inte hur det känns. Man var ut och söp skallen i små, små bitar, sen vaknade man med huvudvärk dagen efter och ångrar det man sa/gjorde/tänkte.. Jag minns vad jag höll på att göra straxt innan jag fick veta att jag väntade V. Och jag tänker INTE börja där jag startade då, det är ett som är säkert. Oh my God.. jag är nog bara trött.  

Var är min boxsäck när jag behöver den?

Grattis Sanna på födelsedagen!!
Jag skriver några ord om denna fantastiska människa först. Hon är min "svärmor" (jag använder citat tecken för att jag längre inte är tillsammans med hennes son). Det är komiskt, för hennes son å jag gjorde slut för många, många år sen. Jag brukar hälsa på henne ibland, fortfarande. Nu har det dock gått nått år sen sist, men jag saknar henne ibland.. Jag hoppas du får en bra födelsedag i alla fall.
STOOOR KRAAAAM!!
Snart är man på väg igen.
Till Åland bär det. Till min extra familj. Jag hoppas det är okej att jag kallar dem för familj, för det känns såå bra varje gång jag säger det. För jag älskar dem!! Där finns allt stöd, där finns en trygghet, där finns dem jag gillar att vara med, också!  
Det kommer i just rätt tid att åka. Lämna vardagen här, för en underbar vistelse där. Det blir bara en vecka den här gången.. men det ska bli en bra vecka. Ååh, jag ser så fram mot det.

 

Over And Out

Save up all your tears, you might need 'em some day.
Jag lovade mig själv att inte få helvetet att blossa upp här igen, men här sitter jag med flammorna dansandes över mina axlar, hot, hot HOT, it's too fucking hot in here!! Jag gjorde fel, jag vet, men jag är så svag. Vad fan ska jag göra för att få helvetet att frysa till lite??
Cast Away!
Kollade på denna otroligt super bra film igår. Jag undrar om det finns någon film som kan mäta sig med den.. klart det, men den är för jävla bra!! Hur skulle man själv bete sig om man var tvungen att bo på en öde ö?? Jag undrar om man hade haft den överlevnadsinstinkten (jobbigt ord där). 
Äsh, jag vet inte hur jag ska fortsätta på det här.. så jag lägger ner't. 

(Känner mig ganska missnöjd med det här inlägget.
Fanns inget värt att skriva om.)

Over And Out

Att det inte är fler karlar som läser denna blogg!! SKÄMS!!
Det är mellan 15-60 pers som läser den här bloggen dagligen. Att alla skulle vara brudar, har jag svårt att tro!!
Vart är kommentarerna som jag är VÄRD!!??!!
Jag vet att jag började den här bloggen för att jag ville ha någonstanns att skriva av mig. Varför har jag då börjat härja om att ingen kommenterar mina inlägg? Jag kan väl omöjligt vara medhållen av ALLA, eller? (Efter det här har jag väl inga läsare kvar HIHI).

---

Grattis Pi på 4-årsdagen!
Grattis Emil och Emilia på namnsdagen!!

---

RIS SKA DU HA DITT AS!!
Jag har ännu en vän som väntar barn. Hon och hennes pojkvän har försökt bli med barn ett tag. 
Man har hört om att man kan blöda lite i början av en graviditet, men man har aldrig hört om någon i ens närhet som gör det. Detta har nu hänt min vän. Och hon fick ganska kraftiga blödningar. Klart man blir orolig!! Man ska ju inte ha mens när man väntar barn, det är ju det som är lite av ett kvitto på att man ÄR MED BARN.
Hon ringde mig häromdagen och berättade att hon varit hos läkare, barnmorskor, hon har även fått ett ultraljud för att se att allt står rätt till. "Det är ingen fara" sa de till henne. Hon fick se det lilla, lilla hjärtat slå. Hon lugnade sig lite, men det fortsatte blöda.. Vid ett tillfälle ringde hon till Sjukvårdsupplysningen, berättade att hon var förstagångs-blivande-mycket-orolig mamma. Och hon undrade vad hon skulle göra. Personen i telefon viste INGENTING (hallå!!! Vart jobbar du???) och sa till slut: "..men blir det missfall, så blir det.." VAD FAN!!
Så kan man ju inte säga!!
När min vän berättade detta för mig, kände jag bara ett sug i armen att jag ville slå någon (hellst bruden hon pratat med). Vad fan är det för jävla service??!! VA?!! De jobbar på fucking SJUK-VÅRDS-UPPLYSNINGEN. Jag vet inte vad som ingår i deras arbetsuppgifter, men jag skulle inte tro att de får betalt för att vara BITCHES mot oroliga människor. Det är som om folk skulle komma ombord på vår båt och det skulle vara storm, folk blir ju oroliga, och jag svarade "men sjunker vi, så gör vi!!" Sitter den där människan och säger: "DÖR DU SÅ DÖR DU" om du ringer in och säger att du tagit för stor dos av din medicin också eller? Ååh, jag blir så arg!! 
FYY FAAN!!
- Säg upp människan!! Jag hatar henne!!
- Hon sköter inte sitt jobb.
- Kan någon i alla fall sparka henne på smalbenet?!!

Over And Out!

Vad tänkte jag med??
Jag var till Martin häromdagen.
Studsade in i studion, full av förväntan, nu skulle jag få min tatueringstid!!
Där inne sitter Martin och tatuerar en karl, bredvid disken sitter en yngre kille och tatuerar en annan. En femte karl (som var av storleken: större) sitter och tittar på Martins verk.. Jag går fram till disken och säger "HEJ!!" - ingen svarar.. jag ser mig omkring, försöker få ögonkontakt med någon där inne, men alla var jätte koncentrerade med vad de håller på med. "Jag skulle vilja ha en tatuering, har jag kommit rätt eller??!!" utbrister jag. Och i samma sekund som jag hörde mig själv säga det, inser jag hur DUM jag gjort mig själv, rodnade, och undrade om jag verkligen sagt det!! Jag ville skjuta mig själv. Och av tatuerarnas ansiktsutryck att dömma, så hade jag sagt det, och högt. De blegade skumt på mig (men tur för mig att jag inte är rädd för tatuerade typer!!). Jag brast ut i ett léende i ren panik, "hur har du det med tider Martin??" Han sa att den närmsta är i slutet av januari, samtidigt som biffen kom mot mig. "Ååh, så längeee...." beklagade jag mig och lade handen i nacken. "Har du inte ens tid för en femminutare??" Biffen tittade i en kalender och mumlade "vad vill du ha för nått då?" Hans röst liksom ekade i lokalen och piercade ryggmärgen, och jag blev nästan kissnödig. Jag stålsatte mig och förklarade att jag ville tatuera in min sons namn och födelsedata, samtidigt som jag försökte se på Martin om han hatade mig, men han bara tatuerade. BRUUUM!!! "... tid en timme 10 december..." Jag ville bara springa därifrån, det nästan skakade i väggarna, men cool som jag är stod jag stadigt på båda bena och log.
Jag ville slå mitt huvud i en stenvägg när jag gick ut med tiden i min hand. Men jag är ju mamma, och måste vara snäll med mig själv, så jag tog mitt förnuft till fånga och bestämde mig för att be så HEMSKT mycket om ursäkt nästa gång jag går dit..... bara inte brum-killen är där då.. han verkade lite farlig tyckte jag.

Over And Out!

Jag tänker spinna vidare på gårdagens inlägg.
Jag förstår inte dagens skönhetsideal. Och jag förbannar Twiggy som startade det här idealet på (var det??) 1960-talet. Innan Twiggy upptäcktes hos sin frisör när hon var 16 bast var idealet (kanske inte såå mycket bättre men..) timglasfigur. Med vilket menar stora tuttar och höfter. Man fick i alla fall ha former. Twiggy var spinkig, hade inga bröst och en kort pojkfrisyr. 
"Twiggy skapade bantningshysteri i världen och alla ville se ut som henne. Modeskapare började att skapa kläder efter kroppar som Twiggys och plötsligt var det inte längre okej att ha kurvor."
Bra där!! Vilken förebild du är!!



Kanske är det lite på väg tillbaka med mulliga tjejer, men det syns inte!! Och VARFÖR ska det heta MULLIG!!?? Så fort man inte ser ut som Twiggy eller Victoria Beckham (nee, jag gillar inte henne!!).
Jag undrar vad ni killar tycker om det här? Är det nån karl som läser den här fantastiska bloggen?? Skriv en kommentar om hur ni vill att brudar ska se ut, tack. För jag vet inte längre. Jag vet att det är ett uttjatat ämne det här, men så länge det upprör, så är det aktuellt, eller hur?
De flesta jag har pratat med säger att de inte bryr sig om utséendet, men det måste väl vara lite bull ändå? Klart man vill ha en fin kropp att ta på. Sen, vad är en fin kropp då? Jag skulle säga ur min bisexuella synvinkel, en "nått-att-ta-i" kropp, inte för mycket floffa-floffa (citat Lennart), men fast! Inte skulle jag vilja ligga och ta på ett benrangel heller!! Det gäller väl killar också. Inte vill man vara rädd att ha sönder den man sover bredvid. 


Jaa, jag vet inte. Kommer vi någonsin bli nöjda med våra kroppar. Eller ACCEPTERADE? Förlåt oss för att vi tycker om att äta gott, och ta en söndagspromenad. 
Alla i världen är inte modeller, måste vi då se ut som en?!?
Och varför bryr vi oss?
Mår vi så dåligt? Jaa, tydligen då.



Vad är våra problem idag? Det är rent ut sagt SJUKT! Vi blir sjuka i alla fall. I vårt tänkande, jag tycker det är patetiskt alltihop som har med idealet att göra idag. Trådsmala brudar som äter ett salladsblad och kokain.. det är så vi ska vara.
Idealet säger ju att man ska plocka ut sina barn ur magen i 6:e månaden, för att man ska slippa bristningar.. fy satan vad upprörd jag blir!!!

Jag vill se ut som en barbie docka, tack!!
X har snart en flickvän. Vi kallar henne för Y. Here's their story.
Y har under många, många år haft dåligt självförtroende. Inte konstigt med det skönhetsidealet vi lever i idag. X tycker om henne för den hon är (såklart, vem skulle han annars falla för??). Han blev kär i HENNE.
Men på sistonne allt eftersom de lärt känna varandra har hon börjat påstå sig vara tjock. (Jag brukar också säga att jag är fet, men jag gör inget åt min "fettma" så därför anser jag mig inte kunna klaga över det heller!!). Är inte det att nedvärdera X smak av brud?? De flesta tjejer idag är inte nöjda med sina kroppar, fast de flesta lär sig acceptera hur de är skapta och ser ut.
Vad jag sa åt X var att han inte ensam kan RÄDDA HENNE. Han har faktiskt andra saker att bry sig mer om. Och som han förklarade: "Det känns som jag ska bestiga ett berg, innan vi ens kan börja". Och så ska det ju inte vara. Ett förhållande ska vara ROLIGT, CHARMIGT & SEXIGT!!! Inte en kamp. Ingen blir intresserad av en tråkig och grå människa. Han måste ju sett nått vackert, attraktivt och spännande i henne. Något som han vill ha. Spelar man en roll innan man lär känna någon? Klart man inte berättar alla tråkigheter man vart med om vid första dejten!! Men som han sa mer: "Vad ska jag tro när jag frågar hur hon mår, och hon säger att hon mår bra?? Och hon egentligen mår dåligt. Det är ju som hon ljuger för mig."
Hon vill inte gå till någon utomstående och prata, för hon är rädd för vad de ska komma fram till, jag frågar mig VARFÖR INTE?? Hon har en dotter som hon älskar. Som dagarna till ända ser sin mamma göra saker. Barnet kommer snart få för sig att det här betéendet är normalt, och apa efter det. "För mamma gör så".  
Ska hon gå och beklaga sig till X resten av livet (för det är såå länge man i den här åldern, räknar med att vara tillsammans)?? Han VILL JU HJÄLPA henne, han är jättekär i henne!!! Samtidigt har han ett barn som ska få hans kärlek. Ska han ge till både Y och barnet och sig själv? Orkar han dra det lasset så har hon hittat sin traktor, MEN, ingen människa orkar leva så i längden. Någon kommer falla av förr eller senare. 
Har man barn måste man sätta dem i främsta rummet. Mår man dåligt som förälder, MÅSTE man ta tag i det. Man har inte tid att spela ego. För mår du dåligt, kommer barnen också må dåligt, förr eller senare!!!
(Fast det är min åsikt).

Barn gör inte som du säger,
barn gör som du gör.

Jag hoppas att det löser sig för de här två. För de verkar så bra tillsammans. Han mår bra av henne, när hon är glad. Klart han ska stötta henne, jag säger inte annat.
Jag håller på er!!!!

Grattis till alla pappor där ute!!
Till alla som är delaktiga i alla fall.
De som skiter i sina döttrar och söner,
kan ta sig där bak!!

Nyfikna grannar, där har vi det!!
Just för tillfället står det en ambulans utanför grannhuset. Från mitt vardagsrumsfönster ser jag hur gamla huvuden kikar ut från balkonger. Tittar ner. Har de aldrig sett en ambulans förut? Känner de ens människan de hämtar? Eller är det bara spännande att se? När snubben från 8:an "hoppade" i januari, var det minsann ingen som vågade se heller!!
När jag väntade V, undrade en tant som bor i mitt hus var fadern var, för "vi har aldrig sett honom". Jag hade ju bara tjejkompisar med hem. När jag var i vecka 41+6 dagar (typ) frågade tanten om jag faktiskt var själv. Vad skulle jag svara på det, nä jag är lesbisk och har gjort en provrörsbefruktning? Skulle tanten klara den sanningen? Vad fan har hon med det att göra??!!! Sitter de där i sitt kök och diskuterar mig? Varje gång jag kom med vagnen till huset, kom den här tanten ut (för hon tycker om att titta ut ur sitt köksfönster dagarna till ända på folk som kommer och går i huset) och skrek: "Jag måste se Ville!!!" (hon viste han hette Ville eftersom han vart med i någon extra tidning med lokaldelen en dag). Herre Gud, skräm gärna livet ur honom, tänkte jag men bara log, men läskiga TANT eller!! En gång sprang hon ikapp mig här utanför, drog tag i min axel, så den NÄSTAN for ur led, och sa: "OJ oj vad han växer!!" Jag vet inte hur det var med barn som föddes på 1700-talet, men JA, de växer nog i samma takt än idag!! "Ja, de brukar väl göra det.." svarade jag och ställde mig i hissen och pustade. Aldrig får man vara i fred heller.
Snart får jag väl erbjuda tanten en autograf!!

---

Sanningens ögonblick..
Vad är det för jävla idé? Frågorna är ju så jävla obvious. Inte behöver de där stackars personerna svara ens, för frågorna är så ledande. Det är ju "pinsamt" att bara bli utsatt för frågorna. Där sitter familj och vänner och vet svaret innan personen svarat. Det är ju bara pinsamt och blottande. Jag vet inte varför jag ens tittar på det, för det är sååå obvious. Det är patetiskt, sen han där programledarn.. vilken drama-maker. Han lär ju gotta sig mest!!
Ja ja, jag tänker ändå titta på det. Även om jag tycker det är löjligt. Man behöver ju inte anstränga hjärnan för det.

Over And Out!

Jag är så busig!!
Idag blir Villemannen 5 månader. Att tiden går så fort. Folk sa till mig: "Njut, för tiden bara flyger iväg.." Varför tror man aldrig på dem för? För tiden går aldrig fort, det är bara när man ser tillbaka som man inser att OJDÅÅÅ vad det gick fort nu då. Inte som hundra meters löparna, men ändå. Antar jag kommer säga det här resten av mitt liv!!
Så, vad ska man göra idag?
Jag ville hitta på nått busigt, och jag hade en jättebra idé, men satan när det aldrig blir som man tänkt. Har i alla fall bestämt mig för att göra en Ville-tatuering på handleden *ajajaj* Den skulle  bli så snygg. Var ner till Martin igår, men fanskapet hade stängt *ser sur ut* För finns det något mer irriterande än när man verkligen vill ha något gjort, och så blir man stoppad av andra makter. Det är då man märker att man inte alltid kan få som man vill!! Och jag tycker om att få som jag vill.
Mamma kom över nu så det ska drickas kaffe. Kanske jag skriver mer senare.

En bild på månadsdagsbarnet bjussar jag på ändå!

---

Dagen blev ju bra till slut. Mickan kom över och vi lagade mat, och på kvällen gick vi ut på en promenad till stan och hem. V var jätte duktig i sin vagn. NU duger det minsann när man höjt ryggstödet!!

Over And Out!

They say that the cool is all over me!!
Jag vet att jag varit lat, har haft för mycket att tänka på för att orka skriva ner allt här, föresten borde det inte skrivas ner här heller. Fast jag kanske förlorat läsare för att jag vart inaktiv??
COME BACK!!
I*LL WHRITE!!
Mycket har hänt, fast ändå ingenting. Kanske borde jag ändra kost, eftersom mitt humör svänger från höger till vänster på en millisekund nuför tiden.. eller beror det på min hormonspiral? Hmm... inget jag tänker diskutera i alla fall.
Jag saknar Åland, och hoppas kunna åka tillbaka snart.
E å jag tog upp och diskuterade det här med kost och mat för barn (framförallt) idag. Det blev ett nedra liv, och jag försökte hålla min. Jag är ju inte den bästa på att hålla mig allvarlig även om allt jag säger är blodigt allvar, när jag diskuterar. Utan börjar plötsligt skratta hysteriskt, för att senare bara strunta i det och bli frustrerad över att mina ord inte bara tokpenetrerade åhörarens hjärna med tankar. Jag vet inte om jag vinner så mycket respekt genom att göra så (skulle inte tro det va??) men jag tänker i alla fall leva som jag lärt.
Bara diskusionen om fruktyoghurt vs naturell yoghurt med frukt i, verkade balla ur. "Ska han inte få äta NÅTT GOTT eller??" undrade stackars E. Själva poängen som herr E missade var att DET FAKTISKT ÄR GOTT. Bara för att han kanske tagit på sig lite väl osunda vanor (jag säger INTE att jag är världens svar på nyttig människa å att jag aldrig äter nått med socker i. Jag åt choklad senast igår!!) och eventuellt tappat smaklökarna på vägen, behöver man inte vänja barn vid att allt ska smaka SÖTT. Vad är idén med det?? Och jag tycker faktiskt att barn får i sig för mycket socker idag. Har någon tittat på dem, barnen alltså?? Gör det!! Barn går ju och dricker juice och saft (!!!) ur sina pipmuggar, istället för vatten. Det är inte undra på att de är dampiga. Och jag tänker då inte ha en sån unge. Jag tror att barn har nog med energi även utan det där sockret. Man gör både barnen och sig själv en björntjänst genom att vänja dem vid sötsaker. Man behöver inte framkalla ett behov som inte finns!!





Sen hur jag ska få Villes far att förstå det här är mitt nästa uppdrag *ler*
Barn är inte färdigprogramerade
databurkar som inte går att ändra
på. Det är vår uppgift att forma dem
till det vi vill!!

Tack gode Gud för att han finns!!
(Jag är inte självmordsbenägen, jag vill inte göra någon annan eller mig själv illa, alla upplever bara sina egna helveten, and this is mine.)
Jag tänker inte i det här inlägget nämna några namn. För det finns ingen anledning.
Han vet, att det här är till honom, han borde veta hur bra han är. Han räddade mig igår, när jag behövde det som mest!! Hur kunde han veta att jag behövde det just igår?? Det är för mig ett mysterium. Han är så oerhört viktig för mig, och jag har märkt först nu hur mycket jag verkligen saknar att vara nära honom. Han får mig att skratta när jag behöver det, han tar ner mig på jorden när jag svävar iväg, han kompencerar mig. Jag vet inte vad vi har, men NÅGONTING är det, bannimig. Han vet till och med när man ska säga "förlåt". Låt ditt "fel" gro in ett tag, sen vid precis rätt tid, inte en millisekund för tidigt eller sent heller, kommer det där ordet man väntat på med en klapp på axeln.  
Igår kväll var jag på botten, så nära golvet som man kan komma. En ensam, skamsen och ledsen själ med ett litet paket cigaretter och tändare i min hand. Jag såg inget ljus alls, ingenstanns, jag grät, hade blivit hånad, skrattad åt och påmind. I don't need to be reminded!! Thanx!!!
Tänk att något som någon säger, kan låta så olika i olika huvuden (i mitt blir det ofta till det sämre). Men är det inte just DÅ som man behöver bli förstådd?? Att ord liksom förvandlas, i luften mellan människor. Kanske är ord känsliga för syre, kanske därför vi har känslor som måste förmedlas per kroppskontakt för att inte uppfattas fel!! Fan va bra jag är på att vara djup.
Fast min teori stämmer inte alltid. Han som räddade mig igår har jag knappt rört, han kunde få mig så glad igen genom ett samtal.
Jag vet att han är en av de finaste människorna på jorden (för MIG i alla fall). Jag har saknat honom så otroligt mycket, och jag förstod inte ens att det var sant igår när han ringde.
OH MY GOD!!  




Thanks to Takida for your lyrics.

Over And Out

En bit om dagen faller i golv, jag faller sönder, laga mig..
Vad behöver man för att överleva? Lite mat och luft att andas.. det är väl det som är det viktigaste. Men för att LEVA krävs andra ingredienser. Kärlek, närhet, nöje, värme.. Något som jag för tillfället saknar i mitt liv. Alltså överlever jag bara för tillfället. Det är ju patetiskt, men jag saknar den där närheten..
E och jag diskuterade Titti, från Rix morgon zoo tidigare (eller ja, HAN pratade om det..). "Fy fan vilket liv hon lever. Har aldrig vart full å aldrig legat". Jag orkade inte lägga mig i has teorier (kanske för att jag är lat), men jag anser, har man inte vart med om det, så saknar man det inte.. det finns inget att sakna. Jag vet inte om livet faktiskt, sist och slutligen går ut på att ligga och supa.. är det så?? Jag vet inte längre.. det känns som mitt huvud tänker för mycket tankar för tillfället.
Jag tittade på mitt studentfoto idag. Jag var såå lycklig med R då. Det liksom lyser om mig. Ser man fotot, kan man se ett skimmer runt mitt ansikte. Det måste varit ett av de bästa tiderna i mitt liv, och en fotograf har fångat det på bild.
E har sovit här två nätter i rad nu.. Vi bara är.. jag vet inte ens vad vi är längre: Föräldrar till V, jo, det är sant. Men vad är VI? Finns det ens ett vi? Frågar man mig, sku jag säga näe.. Vi glodde på en film i fredags. E somnade, och igår somnade jag till nästa film. Sen sover vi.
Mina tårar lyser inte i mörker.
Jag saknar säkert inte HONOM. Jag saknar NÅGON. Någon som håller om mig när jag går och lägger mig. Någon som säger god morgon med ett léende och ger mig en puss med sin äckliga morgon-andedräkt.. någon att se fram emot!! Det var svårt att se honom ligga där bredvid, och veta att, inte ens i fantasin får jag (och fantasin gör ofta ondare än verkligheten), men jag vet vad jag går miste om, för jag har upplevt det. 
Jag är en expert på att stålsätta mig!! Jag är expert på att säga att jag mår jättebra!! Och tydligen även övertyga folk om att det är så. Det gör mig både ledsen och förbannad. Finns det ingen som SER!? Jag erkänner aldrig en känsla. Och jag vet inte om jag skulle tycka om det heller. Vet inte varför, men jag anser väl att det gör mig svag. Och jag ÄR INTE SVAG! Jag önskar det fanns en människa som kunde läsa mig. En som vet vad jag behöver. En som ger mig det. En som man inte behöver säga "jag behöver prata", "ge mig en kram" eller "jag vill inte prata om det" till. Den här personen skulle bara krama om mig och jag skulle känna att den finns där, när JAG vill sen. Den här personen skulle finnas med sin värme till mig hela tiden.
Det är det här Titti har, men inte jag..

PS. Det här ämnet är odiskuterbart! DS

---

"För när han ler mot mig så önskar jag att du vore död min vän..
Men om han kysste mig en enda gång för att sedan vända hem,
så skulle jag av skuld och skam lägga repet runt min hals--
Och vänta på ingenting alls!!!"