Onsdag 12 november - Jag är så pinsam!!!
Vad tänkte jag med??
Jag var till Martin häromdagen.
Studsade in i studion, full av förväntan, nu skulle jag få min tatueringstid!!
Där inne sitter Martin och tatuerar en karl, bredvid disken sitter en yngre kille och tatuerar en annan. En femte karl (som var av storleken: större) sitter och tittar på Martins verk.. Jag går fram till disken och säger "HEJ!!" - ingen svarar.. jag ser mig omkring, försöker få ögonkontakt med någon där inne, men alla var jätte koncentrerade med vad de håller på med. "Jag skulle vilja ha en tatuering, har jag kommit rätt eller??!!" utbrister jag. Och i samma sekund som jag hörde mig själv säga det, inser jag hur DUM jag gjort mig själv, rodnade, och undrade om jag verkligen sagt det!! Jag ville skjuta mig själv. Och av tatuerarnas ansiktsutryck att dömma, så hade jag sagt det, och högt. De blegade skumt på mig (men tur för mig att jag inte är rädd för tatuerade typer!!). Jag brast ut i ett léende i ren panik, "hur har du det med tider Martin??" Han sa att den närmsta är i slutet av januari, samtidigt som biffen kom mot mig. "Ååh, så längeee...." beklagade jag mig och lade handen i nacken. "Har du inte ens tid för en femminutare??" Biffen tittade i en kalender och mumlade "vad vill du ha för nått då?" Hans röst liksom ekade i lokalen och piercade ryggmärgen, och jag blev nästan kissnödig. Jag stålsatte mig och förklarade att jag ville tatuera in min sons namn och födelsedata, samtidigt som jag försökte se på Martin om han hatade mig, men han bara tatuerade. BRUUUM!!! "... tid en timme 10 december..." Jag ville bara springa därifrån, det nästan skakade i väggarna, men cool som jag är stod jag stadigt på båda bena och log.
Jag ville slå mitt huvud i en stenvägg när jag gick ut med tiden i min hand. Men jag är ju mamma, och måste vara snäll med mig själv, så jag tog mitt förnuft till fånga och bestämde mig för att be så HEMSKT mycket om ursäkt nästa gång jag går dit..... bara inte brum-killen är där då.. han verkade lite farlig tyckte jag.
Jag var till Martin häromdagen.
Studsade in i studion, full av förväntan, nu skulle jag få min tatueringstid!!
Där inne sitter Martin och tatuerar en karl, bredvid disken sitter en yngre kille och tatuerar en annan. En femte karl (som var av storleken: större) sitter och tittar på Martins verk.. Jag går fram till disken och säger "HEJ!!" - ingen svarar.. jag ser mig omkring, försöker få ögonkontakt med någon där inne, men alla var jätte koncentrerade med vad de håller på med. "Jag skulle vilja ha en tatuering, har jag kommit rätt eller??!!" utbrister jag. Och i samma sekund som jag hörde mig själv säga det, inser jag hur DUM jag gjort mig själv, rodnade, och undrade om jag verkligen sagt det!! Jag ville skjuta mig själv. Och av tatuerarnas ansiktsutryck att dömma, så hade jag sagt det, och högt. De blegade skumt på mig (men tur för mig att jag inte är rädd för tatuerade typer!!). Jag brast ut i ett léende i ren panik, "hur har du det med tider Martin??" Han sa att den närmsta är i slutet av januari, samtidigt som biffen kom mot mig. "Ååh, så längeee...." beklagade jag mig och lade handen i nacken. "Har du inte ens tid för en femminutare??" Biffen tittade i en kalender och mumlade "vad vill du ha för nått då?" Hans röst liksom ekade i lokalen och piercade ryggmärgen, och jag blev nästan kissnödig. Jag stålsatte mig och förklarade att jag ville tatuera in min sons namn och födelsedata, samtidigt som jag försökte se på Martin om han hatade mig, men han bara tatuerade. BRUUUM!!! "... tid en timme 10 december..." Jag ville bara springa därifrån, det nästan skakade i väggarna, men cool som jag är stod jag stadigt på båda bena och log.
Jag ville slå mitt huvud i en stenvägg när jag gick ut med tiden i min hand. Men jag är ju mamma, och måste vara snäll med mig själv, så jag tog mitt förnuft till fånga och bestämde mig för att be så HEMSKT mycket om ursäkt nästa gång jag går dit..... bara inte brum-killen är där då.. han verkade lite farlig tyckte jag.
Over And Out!
Kommentarer
Trackback
