Mukkis

Jag sitter här en stund, och blundar men jag ser ändå.
Jag räknar varje sjunde våg, å svävar i en guldträdgård.
Jag har suttit här ett tag, sommarnatt blev sommardag
Jag ville aktivera min tro, jag ville höra gräset gro
För hela året har jag väntat på
JUNI JULI AUGUSTI
För vindarna är varma då
JUNI JULI AUGUSTI
Igår var verkligen en sån dag. En "juni juli augusti"-dag. En sån där dag, då man bara känner att man är ledig, och har tid att göra allt i världen, men väljer att göra ingenting. Bara sitta i goda vänners lag och ta en öl (kaffe) och snacka skit. Solen sken och värmde i nacken. Oj, jag njöt igår. Fredrik, Madz och Rooth.
Blir man någonsinn mogen för att skaffa barn?
Det fick mig att fundera häromdagen. För många av mina vänner säger "nej, vi är inte i det stadiet i våra liv än" (that's acceptable). En del säger "vi är inte mogna för det än", "vi vill resa och hinna leva först" (föresten, vem sa att livet tar slut när man skaffar barn?? Fast det är en annan diskussion). Och mina vänner börjar närma sig 30 nu. Och jag tror inte att 10 pers kan tycka samma sak, helt utan anledning (??).
Min fråga - När ÄR man mogen för att skaffa barn då? För jag tror inte att man någonsin blir det. Man blir aldrig mer eller mindre beredd på vilket ansvar det är med ett barn, vilken förändring i livet det blir, för att man väntar. Jag tror att de lyckligaste paren som väljer att behålla barnet som bara "råkade" bli till, är de som BLIR mognast för det (det finns de som planerat sina barn också, och jag säger inte att de är mindre lyckliga!! Fast jag tror inte man blir mer beredd för att det var planerat.). Jag tror (min teori) att man aldrig blir "mogen för att skaffa barn", utan man mognar i sin graviditet. Var man inte mogen innan, så blir man det under de nio/tio månader som leveranstiden är på ett barn.
Nu tror ni att jag säger åt er att gå hem å ligga som fan för att skaffa barn - FEL! Eller säger jag att ni är gamla å gaggiga som inte skaffar barn nu då?? - FEL med!! Kan man även bli för gammal för att skaffa barn?? Joo, vi damer blir ju det efter ett tag, och det beror ju på vilka kriterier man har på sig själv. Vill man vara en "ung mamma", en "medelålders mamma" eller en "gammal mamma". Fast ni karlar funkar hela livet, allt har bara med sina egna kriterier att göra. Mina vänner räknar ofta: "hmm, skaffar jag barn nu, så är jag -- år när ungen fyller 10 år..." Varför hakar man upp sig på en ålder?? Och som en vän sa: "man vill ju gärna ha lite tid över till nöjen när barnen flugit ut", så då kan man heller inte vara "för gammal" då räknar man plötsligt 20 år frammåt (and I am old as hell in 20 years!!!).
Men jag vet nu vilket ansvar det är. Och det jag säger är, att jag var INTE beredd på det. Fast jag är glad att han är här nu så klart!!  
Kanske vill jag bara ha en reaktion.. eller en diskussion (??).

Villemannen med sina nya SHOES!!
 

Minun mielestä, tämä on aivan tosi MAHTAVAA!!!
Tänk att ni stått ut i alla dessa år. Att ni fortfarande lever under samma tak. Det här trodde jag inte i mitten på -90 talet!! GRATTIS MAMMA & PAPPA PÅ ER 25 ÅRIGA BRÖLLOPSDAG!!!
Säkert är inte kärleken vad den en gång var.. för typ 30 år sen, men de lever tillsammans, har accepterat läget. Idag tror jag att många skiljer sig för mindre. Man ger upp kärleken för sig själva. Jag tror att många har blivit för självupptagna, man tänker "för mycket" på sitt ego. Om folk viste vad mina föräldrar gått igenom under de här 25 åren, skulle de nog bli å gapa en stund. Jag beundrar mina föräldrar idag.

Over And Out

Jag är en självgående människa å har varit det hela mitt liv!!
Varför skulle jag behöva be om hjälp för? Har jag åtagit mig det här, så ska jag väl bannimig inte behöva be om hjälp det första jag gör heller, eller?? - Klart jag ska!! Ingen ska behöva klara av de första veckorna/månaderna med ett barn ENSAM, men jag har så svårt för det. Jag har aldrig behövt be om hjälp för någonting förut i mitt liv, jag har klarat mig själv. Jag har klarat av att bekräfta mig själv, behöver jag bekräftelse så vet jag vart jag ska få den. MEN, det är JAG som hjälpt mina vänner förut, och nu bara för att det är omvända roller, så anser jag mig som "svag" och skämms för att be om det.. är inte det puckat? Eeeh, joo.. Klart man ska be om hjälp när man behöver. Jag har alltid ställt upp på mina vänner när de behövt mig, och självklart gör de samma för mig, men varför tycker jag då att jag utnyttjar dem? Det är ju helt vansinnigt egentligen. Alltså måste jag anse att mina vänner utnyttjade mig när jag hjälpte dem, men det gör jag inte!! Så gör vänner för varandra.
Jag har aldrig ursäktat mig så mycket som jag gjort den senaste tiden. Jag har ursäktat mig, för mig!! Är det ångestframkallande eller vad? Mitt forna jag hade aldrig gjort det. Ingen människa ska behöva ursäkta sig för sig heller. Man gör så gott man kan, sen kan man inte mer. That's it! Och sen behöver man hjälp. Jag har förstått det nu. Och blir man för mycket, så säger vännerna till. Så har jag (i mitt "tidigare" liv) sagt i alla fall.
Konsten att be om hjälp är svår.. och jag har inte klarat av det förut, inte än heller, men jag hoppas kunna göra det snart.
Over And Out.

Ursäkta allt jag skriver i detta inlägg.
Ville har vaknat varannan timme i natt så jag lider av SVÅR trötthet, men jag försöker tänka klart, och nu är jag faktiskt riktigt frustrerad.
Vad gör man om man ser att en vän är ledsen?? - SVARA DÅ!! Antagligen går man fram till den och frågar exempelvis: "hur är det?" eller "vad har hänt?". Man behöver inte fråga om personen vill PRATA om det!! Det räcker ibland bara med en simpel KRAM!! Man behöver inte spela Gud å vilja rädda personen ur ett brinnande hav eller komma med "goda råd"!! Men bara frågan "hur är det?" och en klapp på axeln, gör förbannat mycket och man visar att man BRYR SIG!!
Inte fan springer man iväg och gömmer sig, och hoppas på att det är bättre när man kommer tillbaka!! Den taktiken har nog aldrig funkat. Inte för mig i alla fall. Och inte för någon jag känner heller. Jag undrar om den taktiken någonsin fungerat (??).. kanske om man är en utomstående som man träffar någon gång ibland. Då har man ingen skyldighet att ens fråga eller lägga sig i, men är man en nära vän eller släkting, så GÅR DET INTE ÖVER för att man springer och gömmer sig över en tid.
Jag kan tala om, att använder man sig av den här sistnämnda taktiken, uppfattas man ofta som: EN SMIITARE, OTREVLIG, OKÄNSLIG OCH OSTÖDJANDE!!!
Over And Out.. 

En sån fjortis lista till..
(X) snott den här listan från nån
(X) rökt en cigarett
(X) rökt en cigarr
(X) varit full
(X) varit hög
(X) hånglat med någon av samma kön
(X) varit kär
(X) blivit dumpad
(X) dumpat någon
(X) varit ensam
( ) kännt dig som en utstött
( ) ätit ett helt glasspaket på en natt
(X) hatat ditt utseende
( ) rymt hemifrån
(X) haft känslor för någon som inte känt samma sak
() blivit arresterad
(X) hånglat med en främling
( ) gått på en blinddejt
(X) ljugit för en kompis
( ) varit kär i en lärare
(X) skolkat
(X) legat med en medarbetare
(X) sett någon dö
( ) varit kär i en av mina internetkompisar
(X ) flygit
( ) varit i USA
( ) varit i Afrika
(X) varit vilse
(X) varit på andra sidan landet
( ) spytt i en bar
(X) sett en del av mig själv brinna
( ) ätit sushi
(X) åkt snowboard
( ) crowdsurfat under en konsert
(X) varit i ett våldsamt förhållande
(X) tagit smärtstillande
(X) älskar eller saknar någon just nu
(X) legat på rygg och sett molnen flyga förbi
(X) gjort en snöängel
(X) byggt ett sandslott
(X) hoppat i en vattenpöl
(X) hoppat i en lövhög
( ) haft ett te-party
( ) lekt uppklädd
(X) fuskat när du spelat spel
(X) åkt släde
( ) varit med om en jordbävning
(X) blivit kittlad
(X) vunnit en tävling
(X) gått mot rött
(X) somnat i skolan/på jobbet
( ) blivit avstängd från skolan
( ) fått sparken
(X) haft kramp
( ) dansat i månljus
(X) dansat i regn
( ) varit vittne till ett brott
(X) ifrågasatt mitt hjärta
( ) varit besatt av post-it lappar
(X) gått barfota i lera och pressat leran mellan tårna
(X) simmat i havet
(X) känt som om jag håller på att dö
(X) gråtit mig själv till sömns
(X) sjungit karaoke
(X) varit i en bilolycka
(X) gjort något med mig själv som jag inte borde gjort
(X) busringt
(X) fångat en snöflinga på tungan
(X) skrivit ett brev till tomten
(X) blivit missförstådd
( ) gjort upp eld på en strand
(X) tittat på en solnedgång
( ) tittat på solnedgången tillsammans med någon jag bryr mig om
(X) sovit under stjärnorna
( ) sagt till en främling att du älskar honom/henne
( ) kysst en spegel
(X) sjungit i duschen
(X) burit en svart klänning
( ) drömt att jag gift mig med någon
( ) fastnat med tungan i metall
( ) pratat i telefon i mer än sex timmar
(X) stannat uppe hela natten
(X) klättrat i träd
( ) är rädd för att titta på skräckfilm ensam
(X) tror på spöken
(X) blivit puttad i en pool med kläderna på
(X) blivit tillsagd av en främling att du är vacker
(X) brutit ett ben
(X) skrattat så mycket att jag grät
(X) gråtit så mycket att jag skrattade
(X) fuskat på ett prov
( ) haft en Britney Spears-skiva
(X) sovit naken
( ) svimmat
( ) gett en uteliggare mer än 50 kronor
( ) spottat på någon jag ogillat
( ) varit i knytnävsslagsmål
( ) använt ett falskt id
( ) hoppat fallskärm
(X) varit otrogen
(X) varit svartsjuk
( ) pussat en ponny på mulen?
( ) rört en orm
( ) tagit hand om ett råddjur/en get
( ) lekt polis och rånare
(X) betalat för mat med bara mynt
(X) blåst bubblor
( ) förstört en fest
(X) åkt rullskridskor
(X) fått en önskan inslagen
( ) haft sex med en apa
( ) burit pärlor
(X) limmat fast din hand i något
( ) varit en cheerleader
(X) suttit på ett tak
( ) skrikit så att du inte fått luft
( ) byggt en kärra
( ) inte duschat på en vecka
(X) plockat och ätit ett äpple direkt från trädet
( ) haft en träkoja
(X) burit fula/annorlunda kläder i skolan för att höra vad folk säger
( ) spelat kyckling
(X) blivit tillsagd av en främling att du är het
( ) fångat en fjäril
(X) glömt någons namn
(X) gråtit på bussen
(X) haft sex på offentlig plats
(X) legat med fler än tio personer
(X) snattat
(X) drömt att jag haft sex med en/flera vän/vänner
(X) pratat med en främling i mer än fem minuter
( ) hoppat bungyjump eller något annat riktigt äventyrligt
(X) haft sex i en IKEAsäng
( ) haft sex i en IKEAsäng på ett IKEAvaruhus
(X) jag kan skriva utan att titta på tangenterna

---

Jag mår lite bättre nu.. antar att det kommer gå över det här å..
Men jag har ändå tagit tag i mina bekymmer. Och jag är så jävla stålt över mig själv!! Men snacka om att man kan vara förvirrad eller. I natt när jag gick på toa upptäkte jag att jag hade svart ögonbajs (ni vet sånt som finns i ögonvrån på morgon, vissa kallar den just för en "gomorron") och tänkte, "ja, ja, det ska väl se ut så då". Inte en tanke på att det var midsommar och jag sminkade mig *skrattar hur högt som hellst*
Midsommar var för övrigt hur lyckad som hellst!! Ville och jag var hos familjen Hassel och spelade kubb (dock kunde ju inte Ville spela så mycket än) och åt massa god mat. Ville uppförde sig utomordentligt bra (sov) hela dagen, men sen på kvällen efter kvällsmålet fick han magknip och lät som ett brandlarm *stackarn*
Men vad ska stackars barna göra då, om inte skrika när de har ont?? Jobbigt bara att jag har ett tålamod, långt som en tandpetare, och blir stressad.. "men det är så i början.." tröstade Karin *ler* Och jag fick äta sen ändå.

TACK FÖR EN TREVLIG MIDSOMMAR, FAMILJEN HASSEL + MORMOR OCH KATARINA!!



JENS, MORMOR Å MATTIAS

BILLY Å PETER

SUPERMISS!!!!!

Jag borde inte känna såhär, eller...
Det här kanske är något som många är tysta å förtegna om (??).. Men jag tycker att det är viktigt, för JAG går igenom det just nu, just när du läser det här. Det är skit-jobbigt, å det suger fet purjo, men jag tänker skriva om det och hur jag känner om det. Jag älskar inte min son.
Det värsta är att jag bara gråter.. jag känner ingenting särskillt, jag bara gråter. Mest på förmiddagarna. Jag känner mig nog inte ensam, jag känner mig inte misslyckad, eller NÅGOT negativt alls, men jag gråter. Enda ångesten jag känner är att jag inte kan säga att jag älskar min son än. Det borde vara helt naturligt att göra, men jag gör det inte. Han är en ny bekant som jag ska lära känna, alltså kan jag inte älska honom *rycker på axlarna* 
Nu får ni inte tro att jag vill skada honom eller göra honom illa på nått sätt alls!! För det vill jag inte. Jag undrar bara när de där älskande moderskänslorna kommer.. jag saknar dem utan att veta hur de känns. En vecka kanske är å ta i.. kanske nästa vecka, kanske om två.. vi får se. Jag tar mitt ansvar iallafall och tänker göra allt för honom *ler*
Fredrik var här idag å drog med mig ut på en promenad. Efter det kändes det redan bättre. Tack så mycket, älskade vännen!!
Kanske är det sömnlösheten som spökar och får mig nedstämd.. det händer ju folk hela tiden. Man blir ju knäpp av sånt har jag hört. Använder de inte sömnlöshet som en sorts tortyr i Guantanamo?? Skillnaden är bara att jag ska överleva den här jävla "deprisionen" å gå glad här ur!! Jag ska finna mig i att jag är mamma, och jag ska älska min son!!

Något som jag också nojjar över är att jag kanske inte kan jobba kvar på sjön mer.. MEN JAG VILL!! Och jag ska kämpa för det!! Det är ganske långt borta än, dock *ler*
Over And Out.

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna ta en kaffe på stan EVER AGAIN!!!
Att vara morsa kan nog funka.. jag måste bara vänja mig att räkna med att ta med Ville överallt. Vilket inte är det lättaste alltid. Det är inte bara att sticka längre. Det ska packas, kläs på, grejja med vagn å så ska man komma ihåg sig själv också *ler* Han får bli min accessoar. Men idag gjorde jag något som jag aldrig trodde att jag kunde göra någonsin igen: jag tog en fika i centrum med morsan. Ville var så underbar och sov hela tiden. Fast jag är ganska nervös varje gång han rör en min, att han ska börja skrika.. (fan, jag har blivit den där nojjiga mamman som jag int ville bli!!!) fast jag vill inte tro att jag förblir nojjig. Vi känner ju inte varann så väl än, men vi är på god väg. Å han har vart en ÄNGEL idag. Å det förbättrar mitt självförtroende i att bli en bra mamma en dag. Kanske jag överlever det här året som mamma-ledig också, utan att klättra för mycket på väggarna..

Att föda barn var det roligaste jag gjort i hela mitt liv.
Jag trodde ganska länge att jag skulle dö förra söndagen. Fast med världens bästa stöd och världens bästa barnmorskor, barnskötare och läkare (??) gick allt vägen. Det gjorde förbannat ont, men det var så jävla häftigt! Jag skulle kunna gå igenom det där några gånger till, fast skippa barnet den här gången *ler* Nu missförstår ni mig säkert, jag är jätte glad över mitt barn (det blev en son btw) men jag skulle inte orka med fler just nu *skrattar högt*
Alltså, jag har ALDRIG blivit så bra bemött NÅGONSTANNS, NÅGONSINN, som på förlossningen och på BB. Herre Gud, vet ni vilket bra jobb ni gör eller!!?? Jag skulle vilja skicka ett gäng rosor åt er allihop om det inte vore för att man inte får ha blommor på avdelningarna. Jag lovsjunger er!! Ni var ta mig fan helt underbara. Jag börjar gråta när jag tänker på det. Herre Gud, Herre Gud, HERRE GUUUD ALLTSÅ!!
Och Anka och Christina, ni ska ha den största elogen (hur det stavas??). Ni var helt fucking amazing ni med. Anka pushade och tröstade och klappade och torkade.. Herre Gud, jag kan inte säga annat. Jag är så glad att jag har dig gumman! Å syster, som tog lustgas å blev helt skrattig *skrattar* Jag är förvånad!! Positivt förvånad. Du var helt underbar med dina passande och mindre opassande kommentarer hela tiden. Jag är glad att du var med!
Vi kommer skratta länge åt den här förlossningen. Så mycket som hände, så mycket som var så flummigt, å vi kan inte sluta skratta åt det. Stackars Ville kommer vara generad när han kommer hem från skolan med kompisar å mamma å Anka sitter å pratar om hans förlossning och skrattar hysteriskt.
"Min barnmorska under dagen heter Caroline (helt fantastisk människa), men hon sprang mellan två rum (mitt å ett annat). När jag fick en värk som jag knappt stod ut med, larmade jag. In kom en kort kvinna som presenterade sig som Vivian (eller Lilian?? Minns inte, var lite hög kanske) - Hej, jag heter Lilian å jag är barnskötare. Caroline är på ett annat rum.
- VAD SAA DU??!! utbrast jag.
- Jag heter Lilian.
- Nej, nej, efter det!!
- Jag är barnskötare..
- Jahaa, jag trodde du sa att du var fotbollsstjärna!
Jag trodde faktiskt att hon sa det. Det var ganska kul just då."
Eller:
" - Jag tänker inte skrika jag orkar inte mer som de gör i serien barnmorskorna, jag ska fan ha ut den där ungen.
Mitt upp i krystandet: - JAG ORKAR INTE M..... NEEEJ, FAN NU SA JAG DET ÄNDÅ!!! Glöm det!"
Ja, alltså, det låter inte så roligt på text.
Nu har jag min Ville här hos mig. Han är jätte snäll (än så länge). Han skriker inte om han inte behöver.. Bara när mamma glömt nått. Å jag kan ju glömma.. det kan vemsomhellst juh.. bra att du påminner mig där *ler* Han sover mellan målen och är bara söt. Det känns sjukt att kalla sig för mamma. Många gånger har jag velat säga "matte" eftersom jag sagt det i tre år till katten. Det är så jag har lite ångest över att jag inte än kan säga att jag älskar honom. För just för tillfället är han bara någon som väcker mig var tredje timme å gör mina tuttar ömma.. antar att det är helt naturligt. Han är ju en ny bekant även för mig. En bekant som jag kan offra väldigt mycket för *ler*
Jag har gråtit i fyra dagar.
Jag vet inte varför. Det beror på hormonerna, säger de som vet. Jag gråter inte för någon speciell anledning, jag bara gråter. Jag grät när jag lämnade BB i torsdags. Det gjorde ont att lämna alla underbara barnmorskor. De har varit ett oerhört stöd, de förstod mig, de hjälpte mig, och de brydde sig om mig. Hjälpen var så nära. Det kändes som att cykla iväg utan stödhjul när man åkte därifrån. Nu är jag själv igen.. nu ska jag klara mig själv. Även om de sa att jag får ringa dem när jag vill. Vad det än handlar om. Anki (en av barnmorskorna) fick ta den största gråt-attacken från mig när jag for. Det bara brast för mig... (å nu lipar jag igen)..
Fast det känns bra. Jätte bra. Ville är så snäll. Och jag hoppas han tycker om det jag vill göra för honom. För jag vill göra allt för honom, jag vill att han får ett bra liv.
Jag vet att jag inte är själv egentligen. Jag har mina vänner. Jag har mitt liv. Jag har Ville. Och han är det största jag fått i hela mitt liv. Han är så oerhört viktig för mig. Det gör inget att han skriker ibland, det gör inget att han inte än förstår mig. Det gör inget att han har sönder mina tuttar och snuttar för mycket och "fel" ibland. Han är min son och jag tänker göra allt för honom, vad han än känner senare i livet!!

Over And Out.

Nu mina vänner är allas er väntan över.
Nu är det änligen över... snart. För nu börjar man se slutet av tunneln. Idag for vattnet. Det var ganska komiskt, så jag tänker faktiskt skriva om det. Så ni som är lite ömtåliga, sluta läs här---
Anka kom med till förlossningen i morse. Hon är sååå bäst som är med mig å stöttar mig hela tiden. Herre Gud, vilken brud alltså!!! Ingen av oss hade varken ätit frukost eller druckit nått kaffe, men vi tänkte det skulle gå fort det här. "Vi åker å äter frukost sen". Jag hade tid 9.30. Och barnmorskan kom ganska direkt. De tog en kurva (hjärtslag och sammandragningar). Sen kom läkarn (då fick vi faktiskt vänta ca en halvtimme) och gjorde ett ultraljud. Allt såg bra ut, så jag fick en tid till måndag, då de skulle sätta igång förlossningen om inget hänt innan. Chockad men ändå glad vandrade jag därifrån. Det kändes som jag ville börja gråta, eftersom allt plötsligt blev så nära!! Igen..  
Anka och jag gick till bilen (lagom nervös, för nu är det inte många dagar kvar) och funderade på vart vi skulle äta. När jag kände att det plötsligt blev blött i mina byxor.. men med tanke på att jag inte sett mitt underliv på de tre senaste månaderna, så kunde jag inte heller SE om mina byxor VAR blöta elle inte. Så jag sa:
- Anka, jag vet i fan vad som hände nu, men kan du kolla mellan mina ben om mina byxor är blöta??
Anka böjer sig över växelspaken i bilen och kikar å säger bara:
- JAAA!!!
- Har mitt vatten gått NU??!
- Jaaa!
- Men jag är ju hungriiig...
Det var ju inget annat å göra än å gå in igen. En annan läkare/barnmorska öppnade dörren. Och jag utbrister:
- Ja, jag var här på kontroll för 1,5 minuter sen, å nu tror jag att vattnet gått..
- Jahaa, välkommen igen då. sa läkaren med ett stort léende på läpparna.
Och då konstaterades att vattnet mycket riktigt gått, men jag har inte fått några värkar än. Och plötsligt fick man tid till IMORGON istället!!! Oh, Jesus..
Så imorn ska det sättas igång. Imorn kommer jag få ONT. Jag hoppas att allt går bra. Och att det inte tar FÖR lång tid..
Please, be kind to me, Jesus..
Nästa gång jag skriver här är jag en mamma.
Over And Out.

Nu börjar det hända grejjer, finally!!
I morse släppte slemproppen (hoppas jag att det var iaf) och tur var väl det, för jag hade börjat tappa hoppet om att ungen någonsin vill komma ut å träffa mig!! Jag kan ju förstå den, jag skulle inte heller ha nån brådska ut för att träffa mig. Den ska ju leva resten av sitt stackars liv med mig ju *skrattar* Fast den har ju redan levt 9 månader I MIG. Så vad kan vara värre?? *skrattar igen*
Imorn blir det ultraljud å koll av fostervattenmängd.. är lite nervig, men det ska väl gå bra!!
Over And Out.

Hur är man funtad om man börjar banka i väggarna, klockan 07.04 en vanlig tisdag?
För det var just vad jag vaknade till imorse. Fii fan alltså. Fattar man inte att folk sover? Jag försökte tänka mig att bara jag var ledig å det var helt normalt, men finns det inte folk som jobbar natt också i det här huset?? Det borde det ju rent statistiskt sett. Och VAD bankar man på (om inte frugan) urtidigt på morgon (dock lät det inte så)? Och håller på i en timme sen. Jag kollade ut från balkongen om jag kunde se nån dumfan å kasta nått på å skrika till, men det enda jag såg var vaktmästarens traktor *funderar* Den kan väl inte banka heller? Nyvaken och irriterad som man var, fatta man ingenting. Tur att man börjat få morgontidningen i brevlådan (tack mormor och morfar) så man kunde sätta sig i soffan tills det slutade banka. Sen fick man sova en och en halv timme till, sen kom katten och ville kela *ler* Men shit vilken huvudvärk man hade då.. lite koffein i systemet, så gick det mesta över.
Så vad ska man göra idag? För utom att gå runt å lalla för Ebbs fast hon inte hööör *skrattar högt som fan, och gärna överdrivet också*
Annars fick jag reda på att mormor och morfar är sura på mig.. (just bra tid i mitt liv att skaffa ovänner i släkten). Jag var hem till dem förra veckan och hälsade på (jag har vart där typ två gånger i veckan nu de senaste veckorna), och antagligen kände jag mig påhoppad av dem då de bara tjatade om hur länge bebisen är i magen, hur mycket jag svettades, hur SVENSK jag blivit som bär svarta klädet när solen skiner (får jag ha vad jag känner för, på mig eller??), och hur trött jag såg ut fast än klockan var tolv på dan (för Maria bara sover hela dagarna!!) - Har ni provat att vara gravida och bära runt på 26 extra kilon i 30 graders värme (mormor berättade en gång att hon gick upp 8kg när hon var höggravid), och det finns ingenstanns att gömma sig??! VA?! Jag undrar också varför jag är trött *ironi*.. för jag bröt ihop, och ville därifrån fortare än jag kom. Och trottsig som jag är, bestämde jag då att jag inte skulle hälsa på dem förrän barnet är fött igen!!
Mamma var där då också. Och märkte hur jag reagerade. Så några dagar senare (typ igår) pratade hon med mormor om vad som hände och hur jag kände. Plötsligt var mormor tydligen väldigt mån om att avsluta samtalet och lägga på luren. Alltså, mormors sätt att visa att "jaha, passar det inte, så ska jag inte störa". Och tycka synd om sig själv, och absolut inte höra av sig till personen i fråga och ev be om ursäkt.
OCH JAG TÄNKER INTE ORKA TA DEN HÄR DISKUSIONEN NUU!!
Over And Out.

Jag trodde faktiskt aldrig att det skulle gå så långt.
...som till juni!! Jag kunde smälta att jag inte fick nån oxe, men.. hallå?? Vad händer? Ja, jag är fortfarande höggravid, men nu börjar jag nog se slutet på det här äventyret, och klar för att ta mig an nästa!! Att ta hand om det lill* krypet. - Se så, kom nu då!! *visslar* 
Jag ringde till Antenatal mottagningen idag, och de sa att om det inte hänt nått innan torsdag så får jag komma in på ultraljud, fostervatten koll och ev undersökning.. så får jag se vad de säger. Är jag redo eller inte?? Men jag känner att jag kan ju inte vänta hur länge som hellst till nu.. berättar vad de sa senare. Jag är redo för världen nu!!
Tack Anka för att du kommer med!

Annars då? Joo, Ebba kommer hata mig snart *skrattar* för....
(3 juni 2008)
SNART ÄR INGEN VANLIG DAG FÖR SNART ÄR EBBAS 30 - ÅRSDAG!!! *Tihi*
HURRA HURRA HURRAAAA!!!
(Jag har tyvärr ingen bild på denna snygga människa, men...)
Grattis Ebbs!
Ha en fantastisk dag.
Puss å kram!

Ja, det var väl det viktigaste, I guess..
Over And Out!