Lördag 7 juni - Se där ja..
Nu mina vänner är allas er väntan över.
Nu är det änligen över... snart. För nu börjar man se slutet av tunneln. Idag for vattnet. Det var ganska komiskt, så jag tänker faktiskt skriva om det. Så ni som är lite ömtåliga, sluta läs här---
Anka kom med till förlossningen i morse. Hon är sååå bäst som är med mig å stöttar mig hela tiden. Herre Gud, vilken brud alltså!!! Ingen av oss hade varken ätit frukost eller druckit nått kaffe, men vi tänkte det skulle gå fort det här. "Vi åker å äter frukost sen". Jag hade tid 9.30. Och barnmorskan kom ganska direkt. De tog en kurva (hjärtslag och sammandragningar). Sen kom läkarn (då fick vi faktiskt vänta ca en halvtimme) och gjorde ett ultraljud. Allt såg bra ut, så jag fick en tid till måndag, då de skulle sätta igång förlossningen om inget hänt innan. Chockad men ändå glad vandrade jag därifrån. Det kändes som jag ville börja gråta, eftersom allt plötsligt blev så nära!! Igen..
Anka och jag gick till bilen (lagom nervös, för nu är det inte många dagar kvar) och funderade på vart vi skulle äta. När jag kände att det plötsligt blev blött i mina byxor.. men med tanke på att jag inte sett mitt underliv på de tre senaste månaderna, så kunde jag inte heller SE om mina byxor VAR blöta elle inte. Så jag sa:
- Anka, jag vet i fan vad som hände nu, men kan du kolla mellan mina ben om mina byxor är blöta??
Anka böjer sig över växelspaken i bilen och kikar å säger bara:
- JAAA!!!
- Har mitt vatten gått NU??!
- Jaaa!
- Men jag är ju hungriiig...
Det var ju inget annat å göra än å gå in igen. En annan läkare/barnmorska öppnade dörren. Och jag utbrister:
- Ja, jag var här på kontroll för 1,5 minuter sen, å nu tror jag att vattnet gått..
- Jahaa, välkommen igen då. sa läkaren med ett stort léende på läpparna.
Och då konstaterades att vattnet mycket riktigt gått, men jag har inte fått några värkar än. Och plötsligt fick man tid till IMORGON istället!!! Oh, Jesus..
Så imorn ska det sättas igång. Imorn kommer jag få ONT. Jag hoppas att allt går bra. Och att det inte tar FÖR lång tid..
Please, be kind to me, Jesus..
Nästa gång jag skriver här är jag en mamma.
Over And Out.
Nu är det änligen över... snart. För nu börjar man se slutet av tunneln. Idag for vattnet. Det var ganska komiskt, så jag tänker faktiskt skriva om det. Så ni som är lite ömtåliga, sluta läs här---
Anka kom med till förlossningen i morse. Hon är sååå bäst som är med mig å stöttar mig hela tiden. Herre Gud, vilken brud alltså!!! Ingen av oss hade varken ätit frukost eller druckit nått kaffe, men vi tänkte det skulle gå fort det här. "Vi åker å äter frukost sen". Jag hade tid 9.30. Och barnmorskan kom ganska direkt. De tog en kurva (hjärtslag och sammandragningar). Sen kom läkarn (då fick vi faktiskt vänta ca en halvtimme) och gjorde ett ultraljud. Allt såg bra ut, så jag fick en tid till måndag, då de skulle sätta igång förlossningen om inget hänt innan. Chockad men ändå glad vandrade jag därifrån. Det kändes som jag ville börja gråta, eftersom allt plötsligt blev så nära!! Igen..
Anka och jag gick till bilen (lagom nervös, för nu är det inte många dagar kvar) och funderade på vart vi skulle äta. När jag kände att det plötsligt blev blött i mina byxor.. men med tanke på att jag inte sett mitt underliv på de tre senaste månaderna, så kunde jag inte heller SE om mina byxor VAR blöta elle inte. Så jag sa:
- Anka, jag vet i fan vad som hände nu, men kan du kolla mellan mina ben om mina byxor är blöta??
Anka böjer sig över växelspaken i bilen och kikar å säger bara:
- JAAA!!!
- Har mitt vatten gått NU??!
- Jaaa!
- Men jag är ju hungriiig...
Det var ju inget annat å göra än å gå in igen. En annan läkare/barnmorska öppnade dörren. Och jag utbrister:
- Ja, jag var här på kontroll för 1,5 minuter sen, å nu tror jag att vattnet gått..
- Jahaa, välkommen igen då. sa läkaren med ett stort léende på läpparna.
Och då konstaterades att vattnet mycket riktigt gått, men jag har inte fått några värkar än. Och plötsligt fick man tid till IMORGON istället!!! Oh, Jesus..
Så imorn ska det sättas igång. Imorn kommer jag få ONT. Jag hoppas att allt går bra. Och att det inte tar FÖR lång tid..
Please, be kind to me, Jesus..
Nästa gång jag skriver här är jag en mamma.
Over And Out.
Kommentarer
Postat av: Atti
Hoppas allt går snabbt nu då det slutligen börjar hända och att du inte får alltför ont! Kramar från Atti
Postat av: Lina
ååååh va roligt!!!!!=) håller alla tummar för er idag!! kramar
Postat av: Carola
"ler med ett stooort leende" Åhhh.. tänk när jag skriver detta så kanske du redan är mamma till en liten bebbe? :D Hoppas att det går/gått bra!? Kramar
Postat av: sandy
ååhåhååhåh jag vill bara veta veta veta och höra av dig nu!! bebiiiiiiiiiiiiiis.
Trackback
