Mukkis

Fråga inte varför, gör inte det, men idag hade vi en av de konstigaste diskussionerna genom tiderna, med The Gang: Vem av våra barn skaffar barn först??

 

Natalie, 5 år

Ville, 4 år

Youshi, 3 år

eller

Rio, snart 1 år

 

Jag skriver ner det här nu för att vi ska se tillbaka sen när vi har facit i hand. En fördel vore om internet inte krashar och bloggen finns kvar!

 

 

 

 

Och vi började diskutera vem av oss (vuxna) som, får nästa barn.

Någon gissade på min syster (som ännu inte har barn) men, majoriteten gissade på mig.

 

 

Jag: Joo, för det låter logiskt med tanke på att Simon är i ett förhållande och Joel och Katarina är. Och jag är inte?? Dock har Katarina sagt att det inte blir fler barn där. Hmm, får gå fort det där.

 

 

Jag skriver det här för att vi ska kolla när vi har facit i hand.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den här sommaren är helt wierd.

 

Vi har haft helt konstigt väder med tropiska nätter, sol från klarblå himmel och regn som liknar ingenting! Det har varit helt fantastiskt. Jag har träffat dem jag velat och bara älskat livet.

Jag har sovit till länge in på förmiddagarna. Har vart uppe sent på nätterna.

Igår undrade jag vad jag skulle hitta på, på kvällen, "nu när jag kan".

Fick ett bra svar av en kollega: "Ta det lugnt, spakväll, njut av tystnaden".

Nu har ju sällan tystnaden gjort mig bekväm och avslappnad, men jag satte stereon på hög volym med bra musik. Jag sjöng och lallade runt i lägenheten, tills jag började titta på tv.

DET är sinnefrid för mig!

 

Sen kommer jag pendla till Finland på mina lediga veckor eftersom mamma och pappa tar med sig grabb dit (jaa, det låter kanske konstigt, men han är inte tillräckligt stor för att vara ensam hemma än). Och pappan jobbar.

 

 

 

 

1. Pendla till Finland

 

 

2. Vara utan grabb i över en månad

 

 

 

 

 

 

 

Peace and Love to all of you guys!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu kommer resultatet på om jag har spöken eller tjuvar på balkongen!

 

Som jag tidigare skrev, satte jag glapack över ljusen på balkongen. Mina värmeljus envisades ju med att vara borta varje kväll när jag sätter mig för lite mys.

 

Det var ganska nära att en prutt avlöstes när jag på morgon såg att ljuset var borta, men när jag kollade närmre så var det hål i plasten (fatta att jag hade skitit ner mig om ljusen var borta utan att plasten var skadad!!!).

 

 

 

 

 

 

 

Hon sitter och skriker saker som:

"SKYNDA ER MYRORNA"

"MÅSTE SÄNKA ENERGIFÖRBRUKNINGEN"

"bygga myrbon, isflak. Lösa mysterium och minska den globala uppvärmingen!!!"

och

"jag ska nog plantera ett träd här"

 

 

När jag viftar med händerna runt henne för att få kontakt och säger "Hallåå? Jorden anropar!!"

 

 

Min syster: MÄÄH, JAG HÅLLER JU PÅ ATT RÄDDA JORDEN!!!

 

 

Jag: OJ! Joo joo, förlåt...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I onsdags kväll satt jag ute och tände lite värmeljus. När jag suttit klart i värmen, släkte jag ljusen och gick in.

Följande dag var också varm, och utan att tänka på det då, så fick jag fylla på med nya värmeljus ute på balkongen. De från föregående kväll var borta.

 

 

 

1. Självklart är det min son som tagit dem! Det finns inga spöken!!

 

2. Det är en fågel som ser det silvriga runt värmeljuset och kommer och tar dem.

 

3. Det finns spöken!

 

 

Och jag blev riktigt rädd när jag såg, imorse, att de faktiskt var borta igen!!

Och grabb är hos sin pappa!!

Alternativ ett, eliminerat!

 

Jag ska göra samma som jag gjort föregående kväll. Jag ska bara (så inte fågeln ser (jag tror stenhårt på fågeln!!!) sätta elmukelmu plast över lyktan!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter att Emil hämtat grabb, så blev jag barn igen.

Fredrik, Palm, Marie och Tony satt på Wallermans på after work.

Det kändes som en reunion. För tio år sen var vi fler, men det var fantastiskt trevligt att träffa de här igen. Min syster var chaufför, vilket jag senare, var mycket glad över...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och med en 4-årings logik är det såhär:

 

 

Ville: Det är nog Anka som dragit ur proppen ur himlen!

 

 

Jag: Naaaw.. ja, det är det nog, hjärtat.

 

 

 

 

Ville: Nu har nog Anka satt i proppen igen, men det läcker lite fortfarande...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag säger som min kollega, Adam:

I don't need to buy things,

'cause people keep throing 'em at me!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gissa om grabb har varit salig när hans älskade idol och gudfar från Gävle kom och hälsade på!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fredrik: Du äter dina köttbullar så blir du stor som jag!

 

 

 

 

 

Ville: You lied!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit riktigt varmt, och det är så att jag tagit av mig linnet!

 

Tandhygienisten.

Jag hade ju tid till tandhygienisten idag - klockan TIO på förmiddagen!

Vilket pucko, mer än jag, tar en tid till tandhygienisten, klockan tio, dagen efter man slutat jobbet, mitt i sommaren???! Du vet, säg bara till. Jag är idel öra och ser fram mot ditt samtal.

JAG VILL BARA VETA OM JAG ÄR ENSAM OM ATT VARA SÅ PUCKAD??!!

 

Och en "jag-vill-få-folk-att-må-psykiskt-dåligt-över-hur-de-lever" utbildning!

Ingen vettig människa kan väl tycka att det är roligt att skrapa bort sju kilo tandsten ur andras munnar!! Och få andras sprättslem i ansiktet och tänka "oj oj, vilket kaos det var i den här munnen, med både tandsten och piercingar... lets do this!"

ÄR DET ROLIGT??

 

Jag fick i alla fall reda på, att jag för första gången I MITT LIV, 29 år, en månad och två veckor gammal på dagen (men vem räknar?) har fått ett hål i en tand!!

Joo, jag har aldrig haft hål i tänderna förut.

Så nu blev jag lite satt på stolen.

Nu känner jag mig lite dödlig igen.

Jag är precis som andra!

Härligt!

 

 

Så gick Ville och jag till H&M för att handla kalsonger.

Någonstans bland bh:arna märkte jag att min son inte längre stod bredvid mig.

Återigen hade han sprungit bort.

 

 

Jag: Villeee.... Villeee...! Villeee!!!! VILLEEEEE!!!!!!!!

 

 

Inget svar.

Jag börjar gå runt affären när jag plötsligt får syn på en gravid tjej som håller ett barn i handen, som dessutom är förbannat likt mitt eget barn.

Man är så skyddad från den där sjuka världen, så jag tänkte inte ens tanken att någon skulle röva bort honom. Jag såg att han var ledsen, och jag viste varför - han hade tappat bort sin mamma..

 

 

Jag: Villeee!

 

 

Jag tar några snabbare steg mot tjejen och märker till min förvåning, men även lite iver, att det är självaste bloggbruden Spiderchick som håller mitt gråtande barn i handen.

 

 

Spiderchick: Hej. Jag tänkte just lämna honom till...

 

 

Jag: Ååh du har hittat han (som om hon letade *ler*) taaack så mycket!!!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Två Feta Trubadurer.

När jag kom till mässen brast jag ut i ett 169 dB lyckoskrik.

För rakt framför mig hade jag min stora idol (ta det med en nypa salt) från Blekinge: Micke "Kakan" Persson!

Jag fattade ganska snabbt att Två Feta Trubadurer var ombord!

I samma stund som jag skrek som en fjortonåring som ser Justin Bieber, stod Mickes vapendragare, Lasse och förklarade för de andra som undrade vad som är på gång och vilket larm som låter så, att jag då, hade hört att Micke är nyskild.

Det är ett stående skämt som Lasse drar så det där fick vi höra resten av veckan, för Micke är faktiskt skild, fast det hände för ett år sen!

 

 

 

 

Fast då tycker jag synd om er!

Från första dagen jag träffade TFT har jag alltid tyckt att alla borde ha en Kakan och Lasse i sitt liv!

Fast det kan bli besvärligt att lyssna på blekingadialekt efter ett tag...

 

Och jag har njutit.

Även om jag fått bli utsatt för endel, ord och låtar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Även om vi inte än vet om vi ska få sparken i januari, så jobbar vi på som dårar.

Och jag gillar't!

 

Jag kom ombord ca 15.14. Gick till min hytt, gjorde en Stålmannen (bytte kläder genom att virvelvinda mig runt, runt i min telefonkiosk) och sen upp till mässen för en snabb kaffe.

Av någon anledning hade jag fortfarande på ljudet på min telefon och när jag satt som skönast ringde restaurangchefen:

 

 

Restaurangchef: Var är du??

 

 

Jag: Jag sitter i mässen, vart vill du att jag ska vara??

 

 

Alltså, jag hade ca 16 minuter på mig, från det jag tog mig ombord till att jag skulle befinna mig på arbete. Det gjorde inget, för efter att ha stått där i två sekunder, kände jag, att jag älskar att vara där!

Jag har funnit mitt element!

 

Det är helt annorlunda mot café där jag brukar vara.

Det är helt fantastiskt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Guud va jag hatar att komma hem sent!
Idag fick jag vänta på tåget i TVÅ TIMMAR (inte för att det var så överdrivet jobbigt...) men att grabb ska i säng så fort! Man hinner liksom inte njuta av att ha han hemma.
Nu ligger han och snarkar i sin säng.

Mamma älskar dig, Hjälten min <3