Mukkis

Tack gode Gud för att han finns!!
(Jag är inte självmordsbenägen, jag vill inte göra någon annan eller mig själv illa, alla upplever bara sina egna helveten, and this is mine.)
Jag tänker inte i det här inlägget nämna några namn. För det finns ingen anledning.
Han vet, att det här är till honom, han borde veta hur bra han är. Han räddade mig igår, när jag behövde det som mest!! Hur kunde han veta att jag behövde det just igår?? Det är för mig ett mysterium. Han är så oerhört viktig för mig, och jag har märkt först nu hur mycket jag verkligen saknar att vara nära honom. Han får mig att skratta när jag behöver det, han tar ner mig på jorden när jag svävar iväg, han kompencerar mig. Jag vet inte vad vi har, men NÅGONTING är det, bannimig. Han vet till och med när man ska säga "förlåt". Låt ditt "fel" gro in ett tag, sen vid precis rätt tid, inte en millisekund för tidigt eller sent heller, kommer det där ordet man väntat på med en klapp på axeln.  
Igår kväll var jag på botten, så nära golvet som man kan komma. En ensam, skamsen och ledsen själ med ett litet paket cigaretter och tändare i min hand. Jag såg inget ljus alls, ingenstanns, jag grät, hade blivit hånad, skrattad åt och påmind. I don't need to be reminded!! Thanx!!!
Tänk att något som någon säger, kan låta så olika i olika huvuden (i mitt blir det ofta till det sämre). Men är det inte just DÅ som man behöver bli förstådd?? Att ord liksom förvandlas, i luften mellan människor. Kanske är ord känsliga för syre, kanske därför vi har känslor som måste förmedlas per kroppskontakt för att inte uppfattas fel!! Fan va bra jag är på att vara djup.
Fast min teori stämmer inte alltid. Han som räddade mig igår har jag knappt rört, han kunde få mig så glad igen genom ett samtal.
Jag vet att han är en av de finaste människorna på jorden (för MIG i alla fall). Jag har saknat honom så otroligt mycket, och jag förstod inte ens att det var sant igår när han ringde.
OH MY GOD!!  




Thanks to Takida for your lyrics.

Over And Out