Mukkis

Det är mycket nu.

Samtidigt som min finska sisu har fullt upp att heja på Finland i hockeyn och är helt okontaktbar där hon, nuförtiden, sitter i soffan framför TVn och biter på naglarna, så försöker jag planera en massa saker.

Till exempel har jag ju en stundande födelsedag att fira. Och det ska väl bli något kalas för det också.. tårta, öl, vin, sprit, bra väder... och varesig det kommer folk eller inte (otroligt...) så ska i alla fall jag fira den. Det är inte alla dagar man fyller tretti!

Ni som följt mig, har märkt att det tjatas ganska mycket om tretti.

Grejen är att det är för mig helt otroligt att jag faktiskt ska bli det!! Jag känner mig inte så, eller så är inte tretti så gammalt som jag trodde, för några år sen. Vart tog alla år vägen? Vad har jag gjort och vad har jag åstadkommit?

I mitt huvud är jag 22 och vet lika mycket om livet nu som då.

 

 

Man kan väl inte direkt säga att alla är genomtänkta, de är som störst kanske fem centimeter.

Min kompis, Johanna, sa en gång: "Du kommer se ut som ett anteckningsblock när du är färdig!" Och jag kan kanske till viss del hålla med henne...

Hade jag vart tatuerare, hade jag avrått mig från att göra i alla fall två av dem fem. Men, men, man var ung en gång. Och det får man leva med idag.

Nu har jag varit och fixat med min tretti-års-kris.

Jag ska göra en större tatuering. En som jag funderat på ett tag, ett ganska långt tag... och nu ska jag våga göra.

 

 

 

 

Jag: Det behöver absolut inte vara en tid imorgon...

 

 

Tatuerare: Eeeh, jag har ganska mycket att göra...

 

 

Jag: Det behöver inte vara en tid nästa vecka heller...

 

 

 

 

Jag: Jag menar bara att den där tiden inte behöver vara ens nästa månad...

 

 

Tatuerare: Jag har tid i augusti...

 

 

Jag: Det låter jätte bra!! Jag tar den!