Living on the edge
Ibland är dock inte jag så bra!
Något förståeligt är ju att grabb och jag har olika matbehov/energibehov.
Han som rör sig hela tiden behöver ju självklart mat oftare än mig, som beter mig som en flötmunk mest. För det mesta misslyckas jag att hålla en fast tid då vi äter. Eftersom tiden alltid beror på hur han har ätit frukost..
Blaa, blaa, blaaaaa....
Det är i alla fall roligare att äta om han är hungrig.
Annars är ju maten inte intresant liksom.
Idag lyckades jag nästan.
Det var just och just så det dåliga humöret infann sig i grabb. Och det märkte jag när han började prata om att han ville äta i vardagsrummet, till TVn.. ALDRIG I LIVET!!
Jag: Men hjärtat då, vi kan inte äta i vardagsrummet, det händer liksom inte.
Ville blir både frustrerad och arg,
tårar börjar synas i hans ögon.
Ville: Men jag vill det!! Jag VILL äta i vardagsrummet!!!!!!!!
Den finska sisun börjar bli nervös
och springer runt ett bord. Och jag måste tänka fort
- innan det blir katastrof.
Jag: Vi kan tända ljus på bordet om vi äter i köket!!!
Det funkade!!
Och grabb ser ut som just som man kan
tänka sig. En nygråten kille som ler,
med tårarna rinnandes längst kinderna.
Den finska sisun svimmar på golvet av
utmattning följt av nervositeten.
Efter maten är grabb så glad.
Han har ätit upp allt på sin tallrik, han är stolt över sig själv. Så glad att han bär bort både sin egen och min tallrik.
Plötsligt fylls hans kropp av all energi han ätit upp, och han vet inte riktigt vart han ska göra av allting. Han börjar rita fyrkanter i varann på ett papper vid köksbordet. Jag märker att han använder en penna som han inte borde använda...
Jag: Snälla du, kan du inte ta en annan penna??
Varpå han blir vansinnig.
Ville: Meh... NÄE... jag vill inte... jag tycker... mammaaa... JAG ÄR TRÖTT!!
Han famlar efter min hand.
Jag: Ska vi lägga oss och vila i min säng??
Ville: Nää, i min...
Så lade vi oss och vilade i två minuter.
Over And Out
Kommentarer
Trackback
