Mukkis

Varför ska man alltid bli argast på den man älskar mest??
Jag undrar om inte jag borde bli anmäld till socialen snart, alltså. Idag har jag varit en riktigt dålig mamma! Så känns det ibland.

Ofta när vi ska äta, så får grabb välja vad vi ska äta för något (i alla fall första dagen hemma).

Jag vet, man ska inte bry sig om de små inte äter alltid, de äter när de blir hungriga. Jag försöker faktiskt låta bli att stressa över det, men det går inte. Jag vill inte att han ska tro att det är okej att äta vilka tider som lusten faller - när det är mat, då är det mat, punkt!!

För det mesta slutar vår första måltid hemma med att han gnäller över något (idag fick jag inte sänka musiken som var på, på 100 dB) jag vänder hans stol från bordet och ber honom att gå därifrån. Då går han ofta in på sitt rum och lägger sig i sängen.

 

- gurkan är felskuren

- pastan är fel sort även om han valde den pastan för tre minuter sen

- han vill bara ha sallad, även om han beställt en hel tre-rätters som tagit en kvarts evighet att laga

(självklart lagar jag inte trerätters åt en fem-åring)

- det är mjölk i såsen

(??!!!!!)

- du, han eller jag sitter på fel plats

- han är en hund/katt/myrslok och kan äta endast med munnen, från golvet

(det där har jag slutat bry mig om. Tror han att han är en myrslok - så är han nog det då)

- han vill ha macka innan maten istället för efter

- jag har fel bestick eller till och med fel byxor på mig vid matbordet..

 

 

Sen har han kommit in i en period i livet, där han mer eller mindre medvetet vill göra någon illa. Han trycker lite hårdare, drar lite mer, slår på punkter där han vet att det säkert gör ont, på andra alltså..

Jag vet, det är en trotsålder, men härda ut kvinna!!

Han behandlar mig som en betjänt.

Jag skulle vilja se hur han är hos andra.

Är han lika hos sin far och min mamma??

Gör de allt för honom?

 

- Mamma, hämta det.

- Mamma, gör det.

- Mamma, jag tycker att vi gör såhär.

- Mamma, du gör fel.

- Mamma, jag vet att det är såhär.

- Mamma, jag vill ha det såhär.

 

Och jag kan bli helt galen.

Vem tror han att han är??

Kung av Gröna vägen eller??!!!!?

 

Vist hör jag att det är en trotsålder som är på gång, när jag skriver det såhär svart på vitt.

Fast det är ibland svårt att förstå när man är mitt i det. Så har det ju alltid varit, vad det än är för trots-ålder han kommit i. Plötsligt är ens ängel borta och i hallen står ett galet troll som man inte känner igen. Och skriker gör han! Det tar en stund innan man fattar, innan man förstår vad som är på gång. Man vill bara ha det där äckliga trollet i säng så fort det bara går så man får fundera en stund över vad det var som egentligen hände.

Sen slår det en som en klubba i bakhuvudet: "Ahaaaa!!! NU fattar jag. Kan du vakna igen så jag kan be om ursäkt för allt jag gjort och sagt idag??"