Gör ingenting

Igår var vi på Mösseberg.
Där finns ett torn som är bygt 1902 (??). Det är 35 m högt och man måste prompt upp i det.
Jag tvekade först, men sen när alla andra skulle gå, så skulle ju inte jag vara sämre.
Men alltså!! Vilka trappor. För det första kändes det som man aldrig kom uppåt. Det var sånna som var för låga för att ta ett trappsteg i taget, men för höga för att ta dubbla.Sen, även om det enda man såg var mur, så kändes det som hela tornet svajade.
Hur står det till med höjdrädslan egentligen, Maria??
 
 
Hur tänkte man när man byggde det här tornet?
"Jaaa, jippiie, vi bygger ett torn som ska ta död på folk bara de går i det!!
DET gör vi!!"
Jag vet inte vad det här tornet användes till, men inte kan det ha varit för att på skoj gå upp i. Kanske "här får vi i alla fall vara i fred, för det är ingen jävel som orkar klättra hit".
 
 
Jag har ju inte världens bästa kondis, det är ju deffinitivt synd att anklaga mig för, men är det okej att ha mjölksyra i knäna, fortfarande en timme efter att man kommit ner??!!
Och vilken träningsvärk jag har idag. Jag måste se extremt fjantig ut när jag går i trappor idag, speciellt nerför.
 
 
 
 
Det kommer dröja LÄÄÄÄNGE innan jag går upp i det tornet igen.
 
 
 
 
Over And Out
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0