Boibilen

Stora far-å-fläng-dagen!
Jag har känt mig som förr i tiden idag. När man hade myror i baken och inte kunde hållas på en plats mer än två timmar.
 
Grabb och jag sitter i soffan och tittar på tv. 
Det ska vara mysigt på morgon.
Först var vi till sjukhuset för att ge lite blod.
Det var tydligen min 25e gång så jag fick en silver-pin.
Jeeeee!!
När vi skulle bestämma tid till nästa gång fick jag en butter min av läkaren. För nämligen, efter att man tatuerat sig, så måste man vänta ett halvår innan man får ge blod igen - min nästa blodgivning är i maj nästa år.
Jeee!!
 
 
Vi åkte till Lisa för lite lunch.
Jag har aldrig varit till Lisas hus förut, men jag älskade det! Tänk vad fint det kan vara i hus. Det är när man träffar folk som bor i hus, som man undrar om man själv ligger steget efter på något vis. Att bo i hus är ju vuxen-poäng liksom. Det är samma när man träffar folk som väntar eller just har fått barn nummer två, "har jag missat något i evolutionen eller??" Sen när man lämnar dem, så inser man igen, hur bra man trivs egentligen och man fattar inte alls varför man tyckte att man låg så efter. Vad är det egentligen som ändrar sinnet och tycket så?
 
 
När Lisa åkte till jobbet åkte grabb och jag runt halva Skaraborg.
Oj vad långt det lät. Men vi skulle till nästa hus-ägande kompis och fika. Vi satt ute på tomten när vi i ögonvrån såg, för att en nanosekund senare höra, en fågel krascha in i deras FLAGGSTÅNG och falla till marken. Hur är det möjligt? Luften är full av fri yta att flyga på, men fågeln flög in i flaggstången. Den rörde sig en stund, men sen tror jag att vi konstaterade den död. Det var helt sjukt. Jag fattar ännu inte..
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Min son, pianisten!
 
 
 
Skruv-räknar-lek
 
 
 
 
Over And Out
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0