Mukkis

Ett av mina absoluta favorit uttryck nu.

 

 

Man måste hälsa på dem med gämna mellanrum, inte för ofta men heller inte för sällan. Många gånger har man hört "jahaaa, så du lever? Vi började just leta dödsannonser i tidningen...", ett stående skämt från generation 30-talet.

 

Jag frågade mormor idag om hon viste vad arbetslöshet gör med mig.

Hon svarade, utan att ens tänka efter: "Lägger på sig".

Hur faan viste hon det??

Syns det så väl? Antagligen då.

Sen frågade jag om hon viste hur mycket.

Ett lika spontant svar kom: 7 kilo.

Jag bara skakade på huvudet och tänkte att tanten varit med ett tag.. gamla människor är skumma på många sätt.

 

 

Och Ville blev så glad.

Och det häftigaste var att pappan kom med lastbilen och hämtade honom. Inte för att han måsta, utan för att han kunde, och viste att Ville skulle bli glad av att åka. Det blev ju bara en liten sväng, men pojkar är pojkar, och de älskar lastbilar.

 

 

Jag har aldrig åkt i snö med en fyrhjuling och syrran erbjöd sig. Jättefina grejer det där.

Skulle jag ha ett grustag, hade jag nog skaffat en... eller kanske ändå...

Man hinner tänka massor när man åker runt i snö.

Helt sjukt.

 

 

Allt från att jag trodde att jag kissat på mig

till vilka krav man har på termobyxorna, skorna,

hjälmar osv. Såklart minns jag inte allt det

sjuka jag tänkte då, nu. Fast kommer det

tillbaka, lovar jag att berätta!

 

 

Och jag måste bara säga att det var sista gången jag hyrde en film, vars bok jag läst!!

Fy h----te vilken sörja! Det var som att fyra femtedelar saknades.

Syrran som inte läst boken, tyckte ju att filmen var bra.

Och jag kan hålla med om att det kan vara liiite svårt att  få en bok på över 500 sidor, att bli bra på film.

 

 

 

 

 

 

Ha en trevlig kväll där ute!