Love snow
Det var tur att det var bra väder idag.
Man ska ju aldrig lita på det.
För några dagar sen bestämde vi (egentligen redan för en vecka sen, bestämde vi) att vi skulle åka pulka idag.
Och för första gången på evigheter, har vi haft tur med vädret.
Joel, Katarina, Youshi, Rio, Ville och jag gick till Ljungabackarna.
Och allt var helt perfekt.
Inte för kallt, inte för varmt.
Jag blev liksom fylld av en jag-mår-så-j..la-bra-nu känsla. Gud, vad det kan vara mysigt att plaska i plusgradig snö och åka pulka yber fort.
Joel och jag var de största barnen, snett efter blev Katarina, eller det beror på vem man frågar.. vi var bättre på att åka än ungarna i alla fall.
För konstigt nog, tröttnade barnen innan oss!
2000-talets barn vet inte vad de missar. Jag tror att det är de som en dag kommer få det right in their faces, och fråga sig själva varför de inte njöt mer av sina föräldrar. De ansträngde sig ändå att försöka hitta på något.. istället för att ständigt sitta vid den där databurken.
Eller har jag fel? Kanske får dagens bebisar shaken-baby syndrome av den anledningen att mammor krockar med sina barnvagnar för att de går med synen ner i en android skärm (tag. Mama).
HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!
Nu ska jag inte rita fan på väggen.
Fast vist är det lite läskigt när barn tar det som ett straff att gå ut??
När barnen började fråga när vi ska gå hem.
Efter två, tre åk så gjorde jag klart för grabb att, från ock med sista april till ock med mitten av oktober ska vi inte vara inne mer än när vi sover, äter frukost, eventuellt middag och kvällsmat.
Det tyckte han var okej och visade tummen upp. (Joo, han är 4 år och 8 månader och fattade inte ett ord av vad jag sa).
A deal is a deal!
Over And Out
Kommentarer
Trackback
