Mukkis

Jag vet inte nu om jag ska tycka om eller inte tycka om trotsen.

Jag har alltid ogillat fem-åringar. Och ibland ogillar jag faktiskt mitt eget barn.

Just för att han ska ha allt på sitt vis. Och han tror sig veta allt.

 

 

"Jag vill göra si, jag vill göra så, jag vill att du gör det här, jag vill att du hämtar, jag vill inte ha den där tröjan, men jag tänker inte välja en ny, jag vill inte gå, jag vill inte handla, jag vill till leksaksaffärn, jag vill ha det här, jag vill vara tretton år..."

 

 

Han ställer dumma frågor.

Frågor om saker som är självklara.

Saker som i alla fall varit självklara för till och med honom, den senaste tiden.

 

 

 

 

Jag: Klä på dig nu, vi ska gå ut.

Grabb: Varför måste jag klä på mig när vi ska gå ut?

Jag vill att du tar på mig mina kalsonger!

 

 

Jag: Nu är det dags att sova. Vi ska borsta tänderna först.

Grabb: Varför måste jag borsta tänderna?

 

 

Jag: Ska du inte äta upp då? Då får du gå hungrig.

Grabb: Varför blir jag hungrig om jag inte äter?

 

 

Jag: Vi ska åka bil till Simon.

 

Grabb: Men jag vill cykla dit.

 

Jag: Nej, klockan är fem och vi ska inte vara där länge.

Grabb: Varför kan vi inte cykla dit då?

 

Jag: För det tar längre tid att cykla och då kan vi bara vara där i fem minuter innan vi måste börja cykla hem igen!!!!!

 

Grabb: Varför??

Jag: GÖR DIG INTE DUMMARE ÄN VAD DU ÄR!

 

 

 

Förlåt.

Men jag klarar inte sånna här frågor.

Inte ens från min fem-åring.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När vi åkte från Jönköping kunde grabb med väldig exakthet berätta för mig att jag inte höll hastighetsbegränsningen.

 

 

Grabb: Mamma!! Du kör för fort!!

Jag: Jasså?

 

 

Grabb: Man får bara köra i 100 här för det stod på skylten.

 

 

 

 

Jag: Hur mycket för fort kör jag då?

Grabb: ...... 11 meter i minuten.