Heeej!
Och välkomna tillbaka!
Har ni haft en bra vecka?
Jag har haft nattliga besök den här veckan.
Det började med en matros vi har.
Knack-knack-knack
Mittiallt står han där i min hytt och klär av sig och frågar om han får sova över. Känslan är lite konstig men han lägger sig bredvid mig.
Mittiallt står han där i min hytt och klär av sig och frågar om han får sova över. Känslan är lite konstig men han lägger sig bredvid mig.
Följande morgon är han borta. Jag skrubbar mina ögon och funderar på vad som hände egentligen. När hände det här?
När jag kliver in i mässen, står han och tar kaffe, vi möts och jag blir generad.
- Hur är det? undrar han och ler.
Jag ser upp på honom och känner hur jag blir röd. Inte för att det hänt något, men var det på riktigt? Den här känslan har förföljt mig hela veckan.
Vi satt en kväll och pratade, en kollega och jag.
Och även om man är närmre tretti än tjugo så kan samtalen ibland förvandlas till mindre seriösa och barnsliga.
Kollega: Hade inte X vart så ung så hade jag kunnat ligga med honom..
Jag: Det skulle jag kunna ändå..
Dagen efter förvandlades ju självklart det där till:
"Vet du att Skövde vill ligga med dig!!"
"Jaa, men självklart! Rå hit lammköttet bara.." sisun är uttråkad.
Tur att vi är ganska lika allihop.
Saker och ting reder upp sig snabbt, men vist var grabben lite nervös. Den finska sisun gnider sina händer och flinar med hela ansiktet.
Någon natt senare knackade det på min hyttdörr igen.
Och där står X och ser förvirrad ut.
"Vad i h---ete håller du på med?" undrar den finska sisun och tittar upp från sin bok som hon läser, sätter läsglasögonen på nästippen och stirrar moget på mig.
"Jag vet inte!!" snäser jag över min axel.
"Jag vet inte!!" snäser jag över min axel.
Jaa, men gissa om inte jag varit förvirrad då!
Vist är det trevligt med nattliga besök, men flera på ett pass!!?? Nu får väl min hjärna lugna ner sig några hekton.
Vi tackar Kyllikki.
Som igår gjorde sin sista dag hos oss på Rosella.
Hon var där när jag började på Ålandsfärjan för nio år sen, hon har alltid varit med. Hon lärde mig det jag kan idag och jag har henne att tacka för mycket. Jag kommer sakna henne men hon är absolut värd sin pension.
Kramar till dig, Kyllikki!
Kommentarer
Trackback
