SNÖ
Jag bryr mig inte, endel svär och de flesta barn jublar.
Något som är bland det bästa jag vet, är när man ser att barn är glada. När lyckan lyser i hela ansiktet och man ser att de mår så sjuuukt bra (bra ordkombo... not!).
Klockan var väl 19.46 när jag upptäckte att det kom snö från himlen.
Jag: Åååh VILLE TITTA!! DET SNÖÖÖÖÖAR!
Ville avbröt allt han höll på med (se på tv, äta kvällsmat, ta på sig pyjamas, andas... ja, han har mycket för sig) och lyckan i hans blick var så den borrade sig in i hjärtat utan problem. Vilken glädje!! Som han har väntat på den där snön!
Han började prata om bobben han hade förra vintern, han skulle åka på den imorgon, han berättade hur han skulle svänga den, vilka träd han skulle krocka med, mamma skulle putta på och det kom babbel i ett, ur munnen på honom.
Vid läggningen pratade vi om snön. Jag berättade att han inte behöver bli sådär jättearg imorgon om snön inte är kvar, för det är sällan första snön lägger sig, men det ville han alls inte lyssna på. Han bara sken, ville titta ut en stund till.. och vad vore jag för mor att förbjuda honom??
Den blicken slår ALLT!
Over And Out
Kommentarer
Trackback
