Bebisar
Det är mycket bäbisar nu.
Jag tycker att det varit världens baby-boom just. Bebisarna har bara ploppat fram som svampar (inte för att jag någonsinn hittat en ätbar svamp men, nu handlar det här inte om svampar utan bebisar). Och mer kommer det!! Jag tror jag har tre eller fyra bekanta som ska ha nu i december-januari.
- HADE NI INGET ANNAT ATT GÖRA PÅ SKIDSEMESTERN ELLER?
Äh, jag tycker bebisar är söta.
Folk får skaffa hur mycket bebisar de vill. Och man blir alltid lika glad när man hör om sådana nyheter!!
Själv vet jag inte om jag själv skulle vilja ha en bebis igen.
- VAAA??!!!!! KLART VILLE SKA HA SYSKON!! SKA DU BERÖVA HAN PÅ SYSKON? DJURPLÅGARE!!!
SJÄLVKLART är jag inte helt känslokall i frågan, saker kan ju ändras, men jag tycker att vad man än diskuterar, när man är förälder, blir så stort och känsligt. Det finns bara svart eller vitt (det finns ju bara ett ja o
ch nej iof på frågan Ska du skaffa fler barn??), rätt eller fel, enligt många. Och jag är känd för att alltid sätta mig på tvären.
Jag tänker i alla fall aldrig skaffa ett syskon till Ville för hans skull. Det skulle väl vara för min och min pa
rtners skull?? Det är jag som offrar min kropp, min tid (oj, vad egoisktisk jag är, men faktiskt). Hade jag fortsatt där jag startade en dag, 25 år och mamma, hade jag kanske fortsatt. Ville är absolut inte i nått behov av n
ått syskon! Ska det vara syskon ska det vara innom nått år - inte fem! Vad har de för lekglädje av varann sen??
Som ensamförälder är jag jättenöjd med ett barn.
Jag tänkte för många år sen att jag ville ha minst sex barn, helst sju. Och kanske det skulle varit annorlunda om min situation var annorlunda. Hade jag varit kvar i ett förhållande hade jag säkert fött barn på löpande band.
Det är jag säker på!
Fast situationen är annorlunda och jag fyller snart tretti. Jag känner mig inte alls gammal, jag skulle kunna föda säkert tre, fyra barn till, men som jag sa på förlossningen när jag hälsade på då Ville var tre månad
er: "Jag skulle kunna föda barn igen, bara jag slipper ansvaret efteråt."
Nu har jag märkt att många av mina vänner (som är i förhållande) börjar rynka på näsan, när jag säger a
tt jag inte vill skaffa syskon åt Ville.
Och varför ska jag försvara det egentligen??
Jag är innehavare av en "tjock-gen" vilket innebär att om jag sätter i mig godis och onyttigheter så sväller jag upp till en ballong! Och när man blir äldre så går inte ämnesomsättningen upp direkt.
Nå nej, men jag kämpar nästan varje dag för att hålla vikten. Det tog mig två och ett halvt år, efter
jag fött barn, att nå min idealvikt igen. Vist kan jag sätta i mig onyttigheter, men jag får själv sota för det sen.. och min omgivning får lyssna på mitt tjat.
Nu älskar jag mig själv, även om jag sällan haft problem med självförtroendet, men det var tungt att bära på och nu kan jag se på mig själv, naken, och tycka att: "Det där är ju faktiskt inte så tokigt".
Dessutom vet jag vet inte om min kärlek skulle räcka för två barn, för jag älskar Ville så otroligt mycket! Han är det största som hänt mig och hela min värld.
Over And Out
Kommentarer
Trackback
