Mukkis

Idag pratade jag med Fredrik.
Eller mest var det Ville som hade att säga, åt honom.


Ville tidigare idag: Alltså, jag skulle vilja ha de där Pledlik-koona (Fredrik-skorna, ett par adidas i tuggummifärger som Ville fick förra året, av Fredrik (hans gudfar)) på mig idag, men de är så smååå.. fast snart fyller jag fyra år och då kanske jag får nya av min Pledlik.. kan vi inte prata med Pledlik idag??


Det var säkert tre, fyra månader sen jag pratade med honom.
Det var skönt att höra att han bara är sig själv, ioförsig tror jag att Fredrik är den sista människan i världen att ändra på sig. Och att han trivs med att bo där i Gävle, med det han gör.

I just love him for that!
Trots att vi saknar honom här.



Men snart är det sommar,
och då kommer han hit igen.




Over And Out