Mukkis

Tisdag, för en vecka sen, hölls ett möte på båten jag jobbar på.

Företagets VD var på plats och berättade det sjuukaste jag hört (utan att vara där).

Jag var själv inte där, men eftersom världen är så high-teck så kan man följa sånna här diskussioner på sociala medier på nätet.

Jag följde det på facebook.

Mötet handlade om att Rosella inte längre är lönsam och att styrelsen beslutat att låta henne stå still i tre månader (januari/februari/mars 2013).

Vilket med en kort sammanfattning betyder: Jag får sparken.

Jag var arg, besviken, distraherad.

Mest arg faktiskt. Eftersom man får veta en sån där stor grej via facebook.

Fast jag kände mig inte så stressad över det.

Såg det som en knuff i baken att göra något annat. Jag är 29 år, och jag kan nog hitta ett annat jobb, eller utbilda mig.

Är, att vi är jävligt utsatta just nu.

De hade det där mötet på tisdag, sen har allmännheten fått reagera.

Och vi jobbade första veckan efter mötet.. Klart passagerarna tror att personalen vet mer än det som står i tidningarna.

Det har skrivits i Ålandstidningen, vi känner ju våra passagerare så vi har svarat på deras frågor, bäst vi kan.

Vi vet ju inget!

De flesta jag pratat med verkar sympatiska. De är också arga över det här uppehållet. De förstår att det här inte bara handlar om en linje, de ser ju oss, oss som jobbar här. Vi är människor med familjer, liv och faktiskt gillar vårt jobb.

Nån har ställt sig tio centimeter ifrån en och flinar och sagt "får du sparken nu då?!!"

Förhandlingarna med fack och vad det var för viktiga människor börjar 28 maj och fortsätter sen med fler viktiga människor den 4 juni.