Mukkis -

Känslornas dag.

Ville är inne i en känsloperiod.

Och idag har det varit mycket känslor.

Henke, grabb och jag åkte till Silverfallen för vår årliga dricka-varm-choklad-och-äta-mackor-i-snön dag. Allt var jättetrevligt och det snöade - tills vi skulle tillbaka till bilen..

Det är ganska branta trappor upp till bergen samt att de är väldigt glesa. Grabb gick framför mig och allt går liksom i slowmotion när han tappar fotfästet, på något vis vänder sig till rygg och kanar snett nerför. Jag ser framför mig när han kanar och snart faller ca 15 METER NER i klipporna!!! Vilket TACK GODE GUD inte blev fallet. Han hejdas av en träpinne.

Jag: NU LIGGER DU SÅ STILLA DU BARA KAN, HJÄRTAT!!

Någonstans hörde han väl att det var allvar på riktigt i min röst,

så jag fick tag i hans jacka och upp på fötter igen.

Dagens pulshöjare - ja!

Sen blev det julfika hos Palm och Marie.

Ville hade som en tok, väntat på att hans Fredrik skulle dyka upp. Varje gång det ringde på dörren, sprang han snabbt och öppnade. Besvikelsen var stor många gånger. Fast sen, när Fredrik äntligen kom, då vattnades det till och med i mina ögon <3

Syster och Ville klara för kalas!