Mukkis

Och jag har kört stenhårt på det.

Även om min finska inte är perfekt, inte ens på gränsen till perfekt - så tycker jag att varje barn som har möjlighet till ett andra språk ska få chansen att lära sig. Jag menar, jag har klarat mig i snart 30 år på den jag pratar!

 

Och det har varit min filosofi också, att huvudsaken är att han förstår. Sen att jag vart lite mer Hitler än man borde ibland, kan jag inte neka till... förlåt.

Den här sommaren har ju överträffat mina förväntningar med hästlängder.

Det började på Åland i juni, då Ville plötsligt, från ingenstans, började pröva ord på finska. Varför där? Inte pratar de annat än åländska på Åland, men oj, oj, vad den här mamman sträckte på sig och lyfte näsan en bra bit högre än den egentligen är!

 

Och jag måste säga att det gjort mig till världens stoltaste mor.

Jag älskar min grabb just för den han är och han gör mig så stolt.

 

När jag steg in i bilen i Stadsgården habblade Ville finska till mig för fulla muggar. ALLT var på finska. Han har fattat och lärt sig.

 

Vi kom till Södertälje och han får syn på Scaniamärket vid fabriken, tror jag.

I alla fall var det ett evigt prat om Scania. Hans pappa kör ju Scania.

Och det kom ord, mer ord och mer ord.

 

 

Siellä on se Scania tehdas mut mä en nähny sitä koska se oli tallissa.

Där är den där Scania fabriken, men jag såg inte den, för den var i garaget.