Ingen big deal

Jag har en kompis.
En god vän ombord frågade mig förra veckan om Ville alltid är sådär fantastisk och bra som jag beskriver honom på bloggen.
Mitt spontana svar var: Jaa.
Innan jag fattade vad det handlade om.
Skulle jag skriva om alla våra strider hela tiden skulle jag inte ha tid att äta ens.
Hon har en son i samma ålder som Ville. Hon berättade om alla fighter och bråk som hon har med sin son och undrade om inte Ville var likadan.

Kompis
: Alltså, X och jag har "större" bråk typ tre fyra gånger i veckan!!

Jag
: WHAAAAAT???

Kompis tittar osäkert på mig.

Jag: Ville och jag bryter ihop i "större" bråk ca tre-fyra gånger i timmen!!!

- Klart han är vansinnigt gnällig och jobbig ibland! Fast jag bryr mig inte om det. Det är något barn har gått igenom i miljoner år och måste gå igenom, och de måste uppleva motstånd, annars utvecklas de inte.





Jag satte hårt mot hårt redan från dag ett med Ville.
Jag vet inte om det beror på att jag var själv,
men rutiner skulle ungen ha och han ska inte
daltas med!! Basta!
Och att jag skulle ge med mig gällande nånting???
Skjut dig själv - Aldrig i livet!!

Idag vet han vad som gäller.
Han testar nog, ibland mig till vansinne. Jag ryter till, han skriker tillbaka, sen är det bra. Fast jag står alltid som vinnare, det är det viktigaste.




Jag är duktigt impad av ALLA mammor som ens överlever en tre-fyra åring.
Fy fan va cred vi ska ha allihop!!

Hejja alla mammor!!




Over And Out





Kommentarer
Postat av: Mackie

haha söt du :) jamen ja e ju så ja att ja gärna berättar hur satans jobbigt de e me trotts barn för ja antar ju att folk fattar att jag älskar min son mest av allt, o ibland blir ja ju sådär osäker o tror att man misslyckats eftersom man sällan hör nån som säger samma sak om man inte frågar ;) men du har ju helt rätt, vi ska satan ha cred för de är inte lätt alla gånger. hoho :)

2011-10-14 @ 22:34:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0