Munspel

Jag är en naturbegåvning.
Igår fick Ville ett munspel av Henke.
 
Ett riktigt alltså, ett stort, med hur många hål som hellst.
Det blev snart en maktkamp mellan mor och son om vem som skulle spela när
(tur för mig att jag är längre än honom,
tur för han att han kan göra höga C med
rösten...
).


Det var där min fantasi om att kunna spela ett instrument började.
Jag googlade om kurser, priser och ackord.
Insåg ganska snart att jag bara behövde skaffa mig ett mindre (för de ska tydligen vara lättare att börja med) än det Ville fick och börja lalla!!

Munspel får ju plats i fickan om det skulle vara så!
Kan det bli bättre?

Det är ju inte alla dagar man skryter med att
man kan spela piano och plockar fram en flygel
ur väskan liksom.


På det här sättet kan jag öva när jag vill (vilket är HELA TIDEN).
Och hur svårt kan det vara?

När jag bestämmer mig för något så går jag all in.
Och jag tror att många skulle bli förvånade om de såg mig idag.
Jag gick till frissan; med mitt munspel vid munnen hela vägen.
Fick några blickar, men ingen direkt mördande..

Det är förbaskat kul, och mycket svårare än jag föreställt mig!!

Hittills har jag lärt mig spela;

- Gubben Noak

- Blinka Lilla Stjärna

- Nu Grönskar Det


Storebror och Lillebror




Så det tar sig!





Over And Out





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0