Mukkis

När katten är borta förvandlas jag till en partymus!
I torsdags sprang Hanna och jag 2,5 km.
För att vi  är så sjuukt hurtiga, eller för att med gott samvete kunna dricka massa öl på kvällen??

Jag vet inte - men det var skoj!



Palm & Marie kom på förfest, och jag har väl sällan kännt sån glädje förut.
Det var kul att parta med dem också.
Fredrik rapade på som vanligt.
Jag trodde att alla som var i rummet (utom Hanna) älskade hiphop,
men vid ett tillfälle kom Hanna, i följd av en mindre gillande Marie, ut på balkongen:

Marie: Åååh, stäng av hiphop-musiken!! Jag är mätt nu!!!


  


Rosé



Madz var värden och kom mycket bra överens med Hanna.
     

HUSAREN!
Vi åkte till Husaren och partade vidare.
Vi var fem närmre-tretti-än-tjugo.
Och största antalet besökare var närmre-puberteten-än-tjugo.
Men vi roa oss ändå!



DANCING!!
  

Palm & Marie




  




Hanna vid den älskade datorn.




Henke och jag var ut och åkte motorcykel i fredags.
Stannade i nån skog och det var FULLT av smultron och hallon.
I just ADORE the forest!!






Nu kommer det jobbiga med hela min barnlediga vecka.
När jag blir ett barn själv och åker till Liseberg.


Balder är ju bara en självklarhet att åka så
fort man fått bandet runt handleden.
Även om man köar 45-50 minuter,
så är Balder fortfarande min favorit och SÅÅÅ värt
väntetiden!!

Henke frågade mig vad den bästa känslan jag viste var.

Jag: Att åka Balder!




Nyhet för i år var Atmosfear.
"Från 146 meter över havet faller man fritt i 110 km/h"


Och den lurade Henke upp mig i.
Jaa, jag kunde hoppat av, men jag ville kunna säga att jag åkt den.

Kötiden var på 45 minuter,
och jag kan säga att det var
de LÄNGSTA minutrarna i
mitt liv!!


Den förra (som ännu står kvar),
Nedsläppet, 
viste man att när de
släpper grejen man sitter i,
så krävs ett andetag av
skrik - sen är det över.


Jag satt där uppe i Atmosfear.
Funderade på varför den inte stannade.

Den bara steg och steg.

Jag såg hela Göteborg (oh my, jag skakar bara
jag tänker på det), jag såg hur vi gick högre
än skyskrapan bredvid, långt borta var ett
litet Pariserhjul.

FYYYFAAAAN!!

Spårvagnarna och bilarna såg ut som leksaker.

Jag hade tappat besinningen
för hur högt vi var.
Henke ska jag slå ihjäl om jag överlever det här!!

Maskinen stannar.. och jag vill bara dö.

SLÄÄÄPP!

Och vi faller.

Och jag skriker, skriker och hatar mig
själv för att jag satt mig i den här satans maskinen!!

Jag skriker - luften tar slut - jag tar ett nytt snabbt andetag - och skriker!

Fortfarande faller vi.

OH MY GOD!!

Jag överlevde, men gör det inte igen
- inte det här året i alla fall!


Balder!!



I AM A SURVIVOR!!

Henke frågade mig vad den värsta känslan i världen var:
Jag: Atmosfear!



Vakt med sällskap!


Henke och jag började dricka lite bärs.
Nice väder fick vi hele dan!


Henke



Buss till Lerum??


Färd-dricka


Kort nummer vårt tåg hade.


Don't ask



En såå perffa dag alltså!!



Erik och Jocke joinade på Mummel!







Over And Out