Prata i telefon.

Det är tur att mina föräldrar inte är snåla.
Min mor och far åkte till Finland i torsdags, och efter det måste jag säga att jag känner mig något ensam och övergiven.

Även om jag inte är där varje dag så känns det att de inte är i Skövde mer.
Framförallt ringer inte min pappa till mig spontant och frågar om jag vill komma över på kaffe eller mat.

Jag började sakna dem förut.
Så jag ringde till dem.


En annan hade suttit och funderat på telefonräkningen
under hela samtalet (8.24 min) och inte alls kunnat njuta av att
prata med mitt barn.
Morsan bara babbla på hon. Och det kändes skönt.



Over And Out






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0