Lucia

Jag har konstaterat.
Efter tre år fjasko på Lussefirande på dagis, att det helt enkelt inte är Villes grej.
Han är inte gjord att stå i grupp och framför publik.

Första året grät han och jag fick hämta honom ur ledet från fröken.

Andra året gick han med ut i salen, fick syn på att det var MASSA folk som skulle
titta på, och började gråta och gick till mig.

Tredje året: Jag höll Ville i handen hela sångstunden. Men han satt i alla fall kvar.


Han är inte så imponerad av det där.
Han ville inte ha tomtekläder och han ville inte vara med.

Men som en annan mamma sa:
"Jaa, vad vore ett Luciatåg utan en Ville M??!"





Over And Out




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0