Fortsättning från förra inlägget.

Så nu undrar jag.
Varför är min unge, den enda ungen av de 17 som var närvarande vid firandet av Lucia
idag, den enda som aldrig velat vara med?? Hur viste han redan innan vi åkte dit, att
han inte ville vara med??? Vist skrek andra barn också, men de förstår inte bättre,
de är ju små.
Grabb gillade inte midsommardansen heller och inte Lucia.

- Ska jag fortsätta pina honom till de här tillställningarna??

- Kommer han bli som Grinchen och hata högtider??


Han gillar ju så annars, att stå i centrum, visa att HÄR ÄR JAG!! SE PÅ MIG!!
Men ikke i dessa sammanhang.








Jag själv har alltid älskat att stå inför folk.
(Hörde jag ett "nähäää???")
Så den där blyggenen kommer inte från mig!
När jag var liten tog jag i lika mycket som han som var pepparkaksgubbe i tåget idag.
Även om jag (när jag blev äldre) alltid lidit av fruktansvärd scenskräck, varesig jag stod
ensam eller i grupp, så har det gett en kick efteråt.


Ville är tre och ett halvt.
Kanske det går över.
Jag är i alla fall en mycket stolt förälder.







Over And Out





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0