Update
Humör humör.
Har just kommit hem efter en timmes besök hos morföräldrarna.
Ibland får jag så i nerverna med dem.
Jag älskar dem jätte mycket, det är inte det, men de har sånna idéer med saker och ting och allt låter så negativt ibland.
Eller kanske det är jag som tar åt mig...
Som exempel:
1. Villes blöja (favorit klagande)!!
Ville håller just och just på att bli blöjfri/torr och kan själv gå på toaletten/säger till när han är nödig, men inget är gott nog för dem.
Mormor: Nemen, har du blöja än??
Mormor: När ska du sluta kissa på dig?
Morfar: Är du en bebis???
Jag: JAA, han är 2 år och 4 månader!!!!!
(1.) Idag var första dagen då jag vågade åka med Ville utan att han hade blöja alls.
Jag berättade gladeligen för dem att han inte hade BLÖJA på sig och trodde att de skulle nöja sig och säga att han var duktig.
ACKACK..
Mormor: Har han inte alls kissat på sig när han sover???
(Oj då, nej, han var ju inte riktigt så snabb med det där, och besvikelsen syntes i hennes ansikte när jag berättade att han FAKTISKT har blöja på natten än...)
2. Socker!
Det står en sockerskål på köksbordet och Ville börjar leka med skeden.
Mormor: Nej, du får inte. MAMMA har faktiskt sagt att du inte får äta socker..
*låter lite smålidande*
Jag: Joo, för jag vill absolut att min två-åriga son ska äta socker med matsked direkt ur sockerskålen!!
*ironisk (för den som inte förstod)*
3. Placering!
Morfar höll på att flytta en bokhylla uppe på övervåningen och ville ha lite hjälp.
Morfar till mormor: Ska den stå såhär??
Mormor: Jaa, ställ den vart du vill bara den står.
Morfar: Men ska den inte stå fem centimeter häråt då (han börjar flytta möbeln).
Mormor som leker med Ville, tittar inte ens åt det hållet men svarar: Jaa, ja, det blir braaa..
Morfar: Ja ja.. jag vet hur det slutar ändå...
Blir jag som dem när jag blir stor??
Antagligen inte, eftersom jag inte kommer ha levt med samma människa i 50 år, är ensamstående och är född på -80-talet.. men ändå.
Kanske det är en gen...???
Stackars mina barnbarn och barnbarnsbarn...
Over And Out
Har just kommit hem efter en timmes besök hos morföräldrarna.
Ibland får jag så i nerverna med dem.
Jag älskar dem jätte mycket, det är inte det, men de har sånna idéer med saker och ting och allt låter så negativt ibland.
Eller kanske det är jag som tar åt mig...
Som exempel:
1. Villes blöja (favorit klagande)!!Ville håller just och just på att bli blöjfri/torr och kan själv gå på toaletten/säger till när han är nödig, men inget är gott nog för dem.
Mormor: Nemen, har du blöja än??
Mormor: När ska du sluta kissa på dig?
Morfar: Är du en bebis???
Jag: JAA, han är 2 år och 4 månader!!!!!
(1.) Idag var första dagen då jag vågade åka med Ville utan att han hade blöja alls.
Jag berättade gladeligen för dem att han inte hade BLÖJA på sig och trodde att de skulle nöja sig och säga att han var duktig.
ACKACK..
Mormor: Har han inte alls kissat på sig när han sover???
(Oj då, nej, han var ju inte riktigt så snabb med det där, och besvikelsen syntes i hennes ansikte när jag berättade att han FAKTISKT har blöja på natten än...)
2. Socker!Det står en sockerskål på köksbordet och Ville börjar leka med skeden.
Mormor: Nej, du får inte. MAMMA har faktiskt sagt att du inte får äta socker..
*låter lite smålidande*
Jag: Joo, för jag vill absolut att min två-åriga son ska äta socker med matsked direkt ur sockerskålen!!
*ironisk (för den som inte förstod)*
3. Placering!
Morfar höll på att flytta en bokhylla uppe på övervåningen och ville ha lite hjälp.
Morfar till mormor: Ska den stå såhär??
Mormor: Jaa, ställ den vart du vill bara den står.
Morfar: Men ska den inte stå fem centimeter häråt då (han börjar flytta möbeln).
Mormor som leker med Ville, tittar inte ens åt det hållet men svarar: Jaa, ja, det blir braaa..
Morfar: Ja ja.. jag vet hur det slutar ändå...
Blir jag som dem när jag blir stor??Antagligen inte, eftersom jag inte kommer ha levt med samma människa i 50 år, är ensamstående och är född på -80-talet.. men ändå.
Kanske det är en gen...???
Stackars mina barnbarn och barnbarnsbarn...
Over And Out
Kommentarer
Trackback
