Mukkis

JAG FÖRSÖKER BARA BEHÅLLA ETT JOBB!! UPPFATTAT??!!!
Det märks att jag inte andå är så beroende av internet som man kan tro va? Jag har under två veckor befunnit mig i totalt mörker, radioskugga. Jag har till och med bytt telefon-nummer. Vilket jag har givit till ett antal väl utvalda. Jag har haft en väl behövd semester i mellersta Finland.

Happy three friends på väg ombord Isabella


Jag tror att några jag känner har haft bilen på samma
ställe som mig på Isabella??




Men jag gör ALDRIG MER OM DEN HÄR RESAN!!
Det var bland det värsta jag gjort i hela mitt liv.
Jag kommer kräva minst valium nästa gång (vilket inte kommer hända).
Fast med för lite sömn och ett dygns konstant resande, (320 km på svenska sidan, båtresa ca 11 timmar, bilkörande 350 km på finska sidan) tär på min 27 år gamla hjärna.

När vi kom fram till stugan (ca klockan ett på natten), såg jag bara vägar.
Vägar som svängde höger, svängde vänster, gick upp och gick ner och runt.
Mörka vägar med vita sträck. Rosa elefanter med gröna kepsar.. 
Jag trodde jag skulle bli tokig (kanske jag blev...).

Tur man har en far som gjort den här resan tusen gånger förut och har total förståelse för hur jag kände. Han gav mig rådet att dricka öl tills vägarna försvann.
Jag drack två, sen deckade jag bredvid Ville i vår gemensamma säng.

Det tog mig två dygn att komma tillbaka till verkligheten igen.


Jag tror jag kommer förlora i alla fall 90% av mina läsare om jag berättar om allt vi har gjort. Så därför låter jag bli. Det får komma med tiden.
Fast jag börjar nu!


Vi har haft värme!
Ibland är det inte roligt att leva (detta var ändå inte
högsta temp.. 36 grader hade vi häromdagen).



Det var väder ändå.
En tromb och flera blixtnedslag hotade, men vi vann!!
Bara några km från där vi har stuga hade blixten slagit ner och vält hundratals träd med rötterna! Det gick inte komma fram på vägarna och det fanns ingen som hellst el.

TUR ATT BASTUN DRIVS AV VED OCH INTE STRÖM!!

Och tur att man tycker att blixtrar och dunder tillhör de där guldkanterna man sätter på tillvaron.
Jag njöt.
Fast antar att jag inte skulle njutit så mycket med ett träd i huvudet, kanske??

Vi var till några av pappas bekanta (5 km från oss) dagen efter "stormen" dragit fram.
- Jaa, du ser där..
Vi står ute på deras gård som är aningens större än behövligt. Tanten pekar ut mot något som skulle föreställa skog, men nu såg ut som ett slagfält.
- Stormen vände 30 träd uppockner.. (jag börjar tycka synd om den gamla tanten som säkert passerat 85 för ett halft cekel sen) men ser du där!!
Hon pekar bort mot ett plastbord med två stolar.
- Det där bordet stod precis där och rörde sig inte en millimeter.
Hon brister ut i skratt och jag förstod att det var okej att skratta.
Men nog var det komiskt ändå.



Nu ska jag fortsätta vara ovärd på M/s Amorella.
Nu är semestern slut.
Hej jobb, här kommer jag!

Syster, jag saknar dig!




Over And Out