Mukkis

Så, nu har jag fått som jag vill - kan man ångra sig nu??
En gång i tiden sa jag "Herre Gud, kan inte E vilja annorlunda någon gång?? Han säger bara okej, okej och okej åt allt".
Jag bytte matrutin - okej.
Han ska sova de här tiderna - okej.
Han äter såhär mycket välling nu - okej.
Jag åker till Åland och blir borta två veckor - okej, vill du låna bilen - ja tack!
Jag ska börja jobba - Okej vad kul för dig..................... - död.
MEN HA EN ÅSIKT DÅ MÄNNISKA!!! BRÅKA MED MIG!!! - Nee, varför då??
Det tog på mina nerver att inte få diskutera saker. Han bara höll med. Fast det var ju skönt.. tills idag då han bröt trenden. 
 
Idag hittade jag den ömma punkten, idag hittade jag något jag kan bråka om. Fast det är inte roligt längre..
E messa imorse och frågade rent allmännt hur det var med oss (han brukar göra det).
Och jag har under en period pratat med mina vänner om det här vecka-vecka jobbet jag har, och tog upp det.
Det är urgulligt av mina föräldrar att ta hand om V när jag jobbar!!! I fucking LOVE you!!! 
Fast det kommer de inte orka i all evighet. Och då hamnar JAG i kläm, om inte E "offrar" lite av sina arbetstider och tar V varannan vecka.
Så - jag messade och frågade om han funderat något över framtiden.
- Det hade han inte gjort. Det skulle bero på hur det blev med jobb och sånt. Och i nuläget skulle det bli väldigt svårt.
Jag messade tillbaka och sa att det här inte behöver ske nu. Jag bad honom bara fundera över det, eller om han tänkt ha V bara varannan helg resten av livet (!!!!!)??
- Jag fick inget svar på den frågan....

Jag tycker inte att jag är den enda som ska "offra" jobbet för att han inte vill.
V är lika mycket hans ansvar. Våra föräldrar orkar ju inte hur länge som hellst som sagt.

Soo.. - nu till min evil plan
(och jag hoppas ni förstår att ni får ta det med en stor nypa salt och humor).
E har fortfarande ingen vårdnad = jag får göra vad jag vill utan att han lägger sig i.
Alltså, jag kan flytta vart jag vill!!
Men jag tänker fan inte säga upp mig för att JAG ska ta hand om vårt ansvar själv. I alla fall inte om han nu ska bli vårdnadshavare i höst/vinter. 
Nu låter det jättefel, men jag tycker det är orättvist att han ska få glida på!
Funderade starkt på idag om jag skulle flytta till Norrtälje bara för att jävlas. Jag blev så fjortisarg! 
Jag behöver inte honom (men jag vet att V gör det...)!
Har jag bara V så är jag glad och nöjd. Sen skulle min mor lägga sig i och sa: "Men.. jag vill inte att ni flyttar dit..."

Närmare Holmen finns det folk som jag vet, bryr sig mer om MIG och MINA och Vs behov än vad E någonsin kommer göra!!
Det känns lite små pissigt att sitta och skriva det här, men när han inte ens vill diskutera utan bara blir TYST. Hur ska jag tolka det??
Tänker han eller?
Men han ville ABSOLUT INTE flytta till Stockholm när jag föreslog det - nee, men var utan då för helvete!!!


Nu ska jag sura i min säng och sova några timmar innan jag åker till jobbet.
Good night my friends!


Over And Out