Mukkis

Det var precis så du sa *ler* Det gör inget, för jag gillar dig ändå!
Min syster var här igår. Vi diskuterade slöa typer.

Vad hände egentligen med "ta tag i saker" - människan??
Vad är det som är så svårt med att bara göra vad man ansett sig att göra??
Som ett körkort t.ex. Hur svårt kan det vara?? Hur kommer det sig att så många inte har ett körkort idag?? Eller bil?? Eller jobb!!
Jag lever idag också, och är väl medveten om finanskriser och varsel, men många har inte jobbat på varsel-ställen. Många har aldrig jobbat alls.
Vad hände med glöden att vilja ha ett jobb??
En inkomst??
En trygghet??
Om vi tar det här med körkort.
När jag fick det fick jag plötsligt väldigt många vänner.
"Kan du köra mig dit?
Kör du idag?
Fylleschaffis??"
Och jag ställde upp utan att ens be om bensinpengar (även om det vore en självklarhet). 
Jag tyckte väl att det var kul!

Men vad hände med "TA VILKET JÄVLA JOBB SOM HELLST!!"
Jag hör många som säger: "Nee (och kuvar på sig) jag vill inte jobba med sånt".
???

Litar man på att allt bara löser sig plötsligt??
Hoppas man på den där Triss-miljonen??
Jag förstår inte hur ni tänker!!

Mitt stackars Getto!
Själv har jag aldrig litat på att kommunen, försäkringskassan, soc eller staten
skulle hålla mig vid ytan. Det var nått jag fick fixa själv. Ville jag överleva, fick jag fixa det själv.
Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle ha med något som hette försäkringskassan att göra ever! Det var bara loosers och sjukskrivna som sprang där.
Tji fick jag för det.
Fast inte ens i 6:e graviditetsmånaden viste jag att jag skulle ha JÄTTE MYCKET med dem att göra och att jag skulle springa där oftare än på toa. Det var ju de som fick mig att överleva.

Folk är ju annorlunda och folk stressar upp sig över olika saker.
Skulle jag inte ha ett jobb (som jag helst trivs med) skulle jag känna enorm panik.
Vad får ni panik över??


Tur att jag har det bra ändå *ler*


Over And Out