Mukkis

Jag är inte mig själv. Vad hände igår egentligen?
Imorgon kommer mina köksluckor!! Jag är så glad så jag studsar upp och ner hela tiden. Även om gårdagen är kvar i mitt huvud, så kan jag inte låta bli att känna lycka över mina luckor. Finally!!
Gårdagen var ett kaos från morgon till kväll. Även om V sovit till fyra i sin egen säng, och sen lät mig sova till åtta, så kände jag på mig att något var konstigt med den här dagen. Jag höll humöret uppe (jag har ju trots allt världens sötaste, finaste och bästaste son som bara ler på morgnarna). Jag gick omkring i lägenheten som vanligt, funderade på inredningen och gjorde välling. Det kändes konstigt med den där ryggsäcken av oro som jag bar på. Vad handlade det om? V sov förmiddagslur och jag grejjade i ordning. Vi skulle till Mickan och Youshi, för att sen gå till stan med lite ärenden. Allt var frid och fröjd, vi åt lunch på en restaurang (som jag inte minns namnet på) och sen var det diverse blöjbyten. I väntan på M, stod jag utanför toaletterna med två barnvagnar, såg på fantastiska Y som sov så fridfullt i sin vagn. Plötsligt hörde jag en ringsignal från en mobiltelefon, som jag kände igen "det är Emils ringsignal. Har fler än han den?". Det min hjärna inte koplade ihop var att han kom upp för rulltrappan och pratade i telefon. Jag blev lite chockad, eftersom jag var bergsäker på att han skulle vara på jobb!! "Jahaa, är du ledig?" fick jag ur mig när han kom fram till oss, och blev nervös (???), varför vet jag inte. "Jag har tittat på hus och var tvungen att köpa nya fotbollsskor" fick jag till svar. Är inte det att vara ledig då? Varför komma med bortis på en gång? Det är ju inte så att jag tänkte bita honom direkt (kanske senare). Han hade någon brud där med sig som hade karaktär som en vissen tussilago. Hon sa inte många ord (inga alls faktiskt), och jag brydde mig inte.
Nu började mina tankar flyta igen (alltså bryr jag mig ändå). "Varför var han ledig utan att vilja träffa sin son" (är det mig det är fel på??) var det första. Det andra var "vem hon var"? "Har han skaffat brud utan att berätta, eller är det så nytt"? Jag är kanske ego, men jag pratade med M igår och vi tyckte precis samma: "Jag lägger ner all min lediga tid på V. Då tycker jag att han kan göra det samma, även om det inte är hans helg". Att se på hus och köpa skor tar inte hela dagen (när jag träffade honom var klockan straxt efter två och han hade skorna i näven *ler*). Jag kräver det inte av honom. Vill bara veta vad han tänker. Jag är glad för hans skull (utan att ta ut nått i förskott). Fast jag måste erkänna att jag saknar det där att umgås med honom. När han kom till oss för att träffa V. Han var rolig och fick mig att skratta. Vi är föräldrar till V, inget mer. Jag saknar att dricka kaffe med honom bara.
Efter den chocken så gick vi till Willys för att köpa kaffe. Jalle skulle komma på kaffe till mig. Och vem stöter jag på där? ROBERT!! Mitt ex. Vi gjorde slut för typ sju år sen, och jag har inte sett han sen dess! Jag blev helt chockad igen. DET HÄR HÄNDER FÖR FAAAAAN INTE! Var det det här som dagens ryggsäck innehöll?? Jag kunde levt utan. R ropade på mig mellan hyllorna. Jag fattade inte. Jag trodde det var hans bror först, men han är också på jobb, men konstiga saker har ju hänt förut, uppenbarligen!! FITTAN!! Jag fick inte fram ett ord. Stod bara och stirrade på honom. Han såg fräsh ut, riktigt stilig. Han kramade mig, och jag befann mig i hans famn för åtta år sen då det fortfarande var bra, för några sekunder. Åter till verkligheten: Jag minns inte vad vi pratade om. Något om hans dotter och han frågade om Villes pappa träffar honom. Jag var helt black. M och jag gick med våra barnvagnar mot kassan och jag kände hur tårarna brände i ögonloben. Det här var för mycket för en dag. R var den sista på planeten som jag trodde skulle dyka upp.
Väl hemma på kvällen kom min syster och vi bestämde att vi skulle dela på en pizza. Hon for iväg medan jag duschade. Hon hade träffat E på pizzerian med samma brud som förut och även syrran sa att bruden inte sagt ett ljud.
Jag har sovit dåligt i natt. V har vart duktig och sovit till halv fem i sin säng, men han måste känt min oro, för han snurrade runt i sängen bredvid mig i en timme efter att jag lyfte över honom.

Han är min hjälte alltid! Och jag är sååå glad som har honom.