Mukkis

V och jag var hos mormor och morfar på kaffe just.
Det är så typiskt, eller typiskt kanske är fel ord, men när man just får tummen ur att göra något, eller ska påminna någon om något, så är det redan på väg att bli gjort eller så händer det precis. Jag ska förklara mig: 
♣ Förra fredagen skulle E hämta V redan på morgon vid tio. Sen blev klockan 10.20 (jag är ganska noga med tider och blir lite nojjig om saker inte sker på utsatt tid) och jag satte iväg ett mess och frågade honom om han  var på väg. Och då var han just utanför. 
♣ Jag ringde till kommunhuset (vilket jag tänkt göra i en månad) för tre dagar och försökte få tag på personen som har hand om Villes dagisplats. "Personen på anknytning (nått nummer) är på tjänsteärende och är åter (nån tid)". Och det spelade ingen roll om jag ringde tillbaka på minuten så var meddelandet ändrat till ett annat klockslag. Jag blev trött på den där rösten och bestämde mig för att skita i vilket. Så imorse tänkte jag att jag skulle ringa en sista gång och jag lyssnade klart på rösten (har blivit förbannad i mitten av meddelandet och lagt på). Då kunde man ju bli kopplad till en annan tjänsteman om man tryckte nolla. Så det gjorde jag och blev kopplad till en annan dam. Då berättade hon att pappren angående dagisplatsen gått iväg idag. De kommer alltså idag eller på måndag. Och hon berättade att V FÅTT DAGISPLATS (jippi) fast inte på det dagiset jag önskat i första hand. Hon kunde dock inte säga vilket dagis han kommit in på.. det återstår att se.
♣ V och jag tog bilen till mormor och morfar tidigare i förmiddags. Och jag upptäckte att ingen var hemma. Vi gick runt i deras trädgård en stund och två minuter senare kom mormor på cykel. Och efter kom morfar.
Vist är livet fantastiskt ibland. När det går på det här viset i alla fall.

Over And Out