Mukkis

Det blir så tjatigt.
Jag har tappat minnet. Jag kan inte ens säga vad jag gjorde i förrgår, på rak arm. Vad har hänt?? Är det den här mamma-genen som spökar? Fast mammor ska ju veta vart allting är och när saker hände. I alla fall vet min mamma det, och alla andra mammor jag vet. Jag kanske har fått en annan variant av gen.. eller kan det vara så simpelt som att dagarna ser likadana ut, varesig det är lördag eller tisdag?? *skrattar* 
Tell that to a mamal that cares.
- I'm a mamal that cares!
Vill du inte bli firad eller vad är det? Vill du inte att dina vänner kommer och uppvaktar dig på din dag? Vi hörs mer sällan nu, och ses ännu mer sällan. Nu nalkas DIN födelsedag och jag vet mycket väl att födelsedagar inte är så viktiga när man blir "äldre", och speciellt inte om man inte fyller jämnt. Födelsedagar är för de små, men om man VILL då? Jag vill vara din vän, vi var en gång jätte nära vänner, vi gjorde saker varje dag, typ. Inte begär jag att vi ska ses varje dag, men  någonting har blivit annorlunda.. och jag är jätte ledsen över det. För JAG SAKNAR DIG! Fråga inte varför, men jag gör det. 
Glöm inte bort dig själv! DU är vikig också. Det är så himla lätt att glömma bort sig SJÄLV när man får barn. Allt handlar om det (barnet) alla vill träffa barnet (nog vill de träffa mamman också, men förstår du?). Jag vill fira dig, men jag tänker inte bjuda in mig själv. Kan inte EN dag på året vara DIN? För det är den. Du föddes då.
Jag har en vän som heter Ehlin (kan inte sluta nämna henne). Vet du att hon gratulerade MIG när V fyllde ett år? "Grattis vännen, DU har varit mamma i ETT ÅR" sa hon. Inte tänkte jag på det heller, men när hon sa det, blev jag rörd och grät. Alla är så farsinerade över barnets framsteg. "Oj, titta han/hon kryper", "hörde du, han/hon sa mamma" och "vad fort allt går, tänk - nu går han/hon". Man inser med tiden att man själv måste ha sina nära vänner för att orka. Jag önskar många gånger att jag bott närmre Ehlin. För jag vill så många gånger bara krama om henne, men jag kan inte. Jag vet att du och jag inte kramas så ofta, men jag tror du vet vad jag menar. Kanske tror jag att vi är närmare än vad vi är? Men för mig känns det inte så.
Vi hade i alla fall tur med vädret.
Solen skiner idag. Härligt. Solen som igår kom fram har tagit nya krafter, och kanske den visar sig ett tag till nu. Det hoppas jag på i alla fall. V och jag ska till (min) mamma och pappa idag. V älskar att springa i gräset, så det ska han få göra. Sen blir det kaffe hos Palm. Det är också en vän jag saknar mycket. Vi var också väldigt nära vänner en gång. Jag uppskattar än idag att vi har kontakt och träffas ibland. Livet förändras..

Vad är en vän för er?

Over And Out