Mukkis

Tony och Lina var här.
Min största skräck är att bli tråkig. Att inte längre roa mina vänner, att bli bortglömd och tråkig (helt enkelt). Mina vänner säger ofta "du blir aldrig tråkig, Mukkis. Och vi gillar dig precis som du är!!". Och jag är fortfarande Mukkis, även om jag blev mamma. Det känns som jag inte behöver ursäkta mig, men gör det ändå. Kan bero på min hemska bakis som jag har införskaffat mig *ler* Och jag berättar mer om det snart.
Det är en balansgång det här mellan föräldraliv och singel. Jag är absolut inte den enda! Ibland blir jag till och med lycklig när jag tänker på det. - Den första grannen jag träffade när jag flyttade hit var Achmed (ursäkta stavningen, men jag vet inte hur det stavas). Han är väl i 30 års åldern, han bor här över mig. Han är jättetrevlig, jättesnygg och har en dotter på 1,5 år, men han heter ACHMED. Han bor väl tillsammans med barnets mamma (fast jag har aldrig sett henne) och de har ett jättebra fungerande äktenskap, skulle jag tro. Kanske de inte har behovet av att gå ut, men jag har det! Och jag har möjlighet att göra det. När man bor och är tillsammans kanske man vill hitta på saker tillsammans och man får jaga barnvakter (i så fall). V är hos sin mamma eller pappa när den andra går ut. CHECK!  
Igår var jag till Havstena och städade det sista. Nu är det färdigt, bara en lampa kvar.. skönt att bli av med skiten. 
Sen var det fest. Anka kom hit vid halv sju på kvällen med en vinare och vi började fylla våra stackars huvuden med alkohol. Tidigare hade jag vart till Tova för att få en "ny" frisyr. Jag älskar mitt hår!! Tack Tova. 


Det var jättetrevligt att sitta och bara prata skit med Anka. Jag hade jätte trevligt. Efter några timmar började vi bli lite lulliga och blev hämtade av Daniel, Tony och Lina. Och vi satte oss på Wallermans. Fyllde på med mer alkohol i våra blodomlopp och mycket prat och skratt. Den här gången lyckades jag till och med förbli sams med den stackars krögaren, Daniel (även han). Jag brukar för det mesta göra bort mig på något vänster och göra honom irriterad. Vi har någon sorts hat-kärlek till varandra, Daniel och jag. Ibland tycker jag riktigt synd om honom *ler*
Tony och Lina blev trötta och for hem, men Anka och jag var absolut inte redo att avsluta kvällen, så vi gick till staden. Det blev ett nedra köande och vi hamnade bakom ett gäng göteborgare. Anka körde på sin kaxiga attityd och vi trängde oss före i kön. De var väl en sex-sju stycken och de flesta tyckte väl att vi var fjantigare än fulla fjortisar, men vi körde på bara. Vi var mästare i kampsporter och hatade Göteborg. "Minns du i framtiden när Göteborg inte fanns?!! Och minns du i framtiden då alla göteborgare bara dog?!!" (Kul med internskämt som man inte orkar förklara). De vart lite irriterade i alla fall och vi såg dem inte mer den kvällen. Jag tror vi stod i kön i en halvtimme. 100 kronor fattigare för inträdet strögade vi runt inne på Husaren. Vi träffade folk och flummade som fan. Sen fick vi skjuts hem och avslutade kvällen. Tack Anka för en kul kväll, även om det inte blev någon bowling eller spa.
Idag kommer V hem. Han har vart jätteduktig och sovit jättebra, hörde jag en fågel viska i mitt ena öra. Nu tar jag upp stridsyxan. Nu ska V sova i sin egen säng. Säkert kommer jag läsa tillbaka på de här "problemen" och skratta högt en dag.