Mukkis

Jag vet inte hur jag ska säga det här!!
Jag är såå förälskad alltså. Och jag VILL INTE fara hem, men måste.. jag är på gränsen till att börja gråta, för jag känner mig inte ens REDO för att fara!!! Man brukar ju få en sån känsla när man vart borta ett tag, men den infinner sig inte.. Mycket har hänt, och många tankar har blivit tänkta, men jag antar att nothing lasts forever.. dock. Vi har aldrig känt oss ovälkomna heller, man kan ju få en sån känsla efter en stund, ett tag, men vi har bara vart uppskattade och den här familjen har tagit emot oss med öppna armar. This place is something very unrare and amazing!! Ville och jag har haft det helt fantastiskt, ska vi hem till vår vardag nu då..? Skönt.. nä!! Eller kanske. Man måste ju göra nått vanligt för att uppskatta det ovanliga HAHA Och något som är kul med att komma hem är ju att V får träffa sin far. Jag kan inte sluta poängtera hur bra det känns att han vill vara med!!!
Just at the moment ligger V å sover bredvid Höder. Jag har min vuxentid! Det låter som jag är lat kanske? Men det är skönt att få lite avlastning. Jag kan slappna av, och så länge hon tycker det är okej att ta hand om V så klagar jag inte. Han är ju en sån fantastisk bebis!!!