Mukkis

Då var det fredag igen.
Och allt är som vanligt. Fast det är inte som vanligt, inte som förut. Jag ler. Jag älskar mitt liv.
Hade jag varit för ett år sen, hade jag också vart överlycklig. Men av en annan orsak. Jag skulle säkert berusa mig själv ikväll och komma hem (kanske efter en helt fantastiskt kväll ute) och mått skit imorgon. Det är en livsstil det med, men jag undrar om jag hade nöjt mig med det (??) så länge till. Jag undrar om jag inte hade vart nyfiken på något annat.. något mer, en kick till. Frågan är vad detta någonting var för något. Jag har saknat någonting så länge. Något extra, något som kan hålla mig berusad lite längre än en kväll på staden.
Kanske räddade den här graviditeten livet på mig (??). Kanske skulle jag klara mig bra.
Men nu har jag min berusande upplevelse. Jag väntar ett mirakel. Jag ska bli mamma. Bara de fyra orden får mig att le i evigheter!! Jag har hittat min drog.
Jag ska ju absolut inte säga att jag förändrats HELT p.g.a eller tack vare den här graviditeten. Jag har själv läst egenom det jag skrivit här över, och jag är medveten om att det låter som om jag är hjärntvättad. Jag säger bara att det inte kunde kommit mer lägligt än såhär. Jag saknar också att gå ut och bli okontrolerat full!! Men inte så pass att jag lipar för att jag inte kan.
Förstår ni??

En glad Mukkis!