Mukkis

Ibland blir jag förvånad och STÅLT över att jag kan konsten att hålla käften!!
Ålänningar är ett släkte för sig. Det kan nog många hålla med om. T.o.m ålänningarna själva. Jag har i alla fall aldrig varit med om en stad eller ett land där man kan messa in till tidningen (spalten heter "Messa Nyan") och skriva sina tankar och åsikter. Om vad grannen har på sig för byxor eller att gamle Gunnar i Pålsböle borde skaffa sig en ny käpp, för den han har, inte har dubbar på vintern. Jag menar, VEM ORKAR BRY SIG om inte ålänningarna? Jag undrar bara vem som orkar messa in till tidningen om det. För de flesta ålänningar som jag känner, verkar ganska "normala" och roliga. Inte bittra och sura, som de som håller på å messar till tidningen.
Jag måste få berätta om min vän Ebba (även hon, ålänning). Hon är nog den coolaste människan jag vet. Hon njuter av livet och snokar i andras liv (till en viss gräns hoppas jag dock). Men hon skymmer det inte. Hon jobbar också på båten där jag jobbar (fast i tax free). Och hon har jobbat där sen, jag vet inte när... hon är bra i alla fall.
En morgon (för säkert ett år sen eller så) hade vi ca 500 pasagerare ombord på vår lilla färja över till Kapellskär. Dagen efter stod det ju i tidningen: "Fullt på Ålandsfärjan igår, vart skulle allt folk?" - Men ditt dumma PUCKO! tyckte Ebba och messade tillbaka till tidningen i ren protest: "Jag tror de skulle till Kapellskär som du, Pucko!" Ålänningar orkar bry sig de. Härligt att nån gör det =)
Igår hade vi 325 nyvakna och SURA ålänningar ombord, som skulle till Sverige över dagen. Det är ganska fantastiskt vad man får utstå som kassabiträde. Det är diverse kommentarer och ibland (oftast tack och lov) glada miner och skratt. Frukost kön bara växte sig allt längre, eftersom ALLA ska ha sin frukost först. Och när de står där i kön så blir de ännu grinigare och surare och triggar upp varandra. Jag satt i kassan, och Anja (min "chef", även hon ålänning) skötte vitrinerna, så att allt skulle vara i tip top form för de hungriga ålänningarna. Jag hörde på mitt ena öra att det började bli lite "tjafs" i kön över att t-skedarna var slut. Anja sa att hon skulle fixa det, men mannen som redan var upprörd, lyssnade inte på vad hon sa. När han väl kom fram till kassan frågade han med en ganska barsk ton: "Har DU t-skedar här kanske?" Jag svarade: "Näe tyvärr, men om du vänder dig om så finns det plastskedar på disken bakom dig" (jag viste väl inte vad karln skulle med skeden till (!!). Personligen tyckte jag att han kunde stoppat upp den där bak!! Då han plötsligt höjde rösten med trettio decibell och sa: "Kan du tala om för mig hur man knäcker ett ägg med en PLASTSKED? Då kan DU göra det åt mig!!!"
(Vi har en köksmästare ombord som heter Jörgen Schreber (eller nått), han kallas för Pepe. Han är stor och barsk från Finland. Han är den bästa köksmästaren jag jobbat med. Han har bra humor och man får raka, ärliga svar när man frågar något. Tycker Pepe att nått är dåligt, då får man veta det. Bannimig!!).
Tillbaka till gårdagen och kön → Mannen som skrek, lugnade inte ner sig, och jag viste inte vad jag skulle säga utan att det skulle bli fel, så jag förblev tyst då mannen utbrast: "Jag ska klaga till Pepe om det här! -Känner du Pepe??!" Och ärlig som jag är: "Joo, jag känner Pepe (och han sku inte bry sig ett PISS om att du inte kan knäcka ditt ägg mot BRICKAN utan måste ha en metallsked, ditt satans PUCKO!!)." Sen gick mannen.
Nått ögonblick senare hör jag en äldre dam säga: "Ni har slut på t-skedar, suketter och grönt te". Oj oj, jag skulle kunna exploderat där, men serviceminded som man är, HÅLLER MAN GOD MIN BARA!!!
Efter den här kaotiska morgonen var jag ledig i en och en halv timme. Så jag städade hytten och satt i mässen och lugnade ner mig.
Nästa resa började kl 13.00. Då åkte Ålands jobbigaste människa med (jag nämner inga namn, men vi kan kalla henne för SU). SU har alltid nått att kommentera, SU är aldrig nöjd. Hon är rikast på hela Åland, men också den snålaste. När man ser att SU är ombord, vill man bara gå och gömma sig. Vilket inte alltid är så lätt. 
Igår kom SU fram till mig (jag satt än en gång i kassan) med en café au lait och en tårtbit och sa: "Får jag 10% rabatt på det här som Viking kund?" Som jag lärt mig, säger jag: "Nej, det får du inte, erbjudandet gäller på svart kaffe och muffins". Men SU ger sig inte! "Det stod i nya tidningen att erbjudandet gäller för muffins/lyxtårta." - MEN VI HAR INGET SOM KALLAS "LYXTÅRTA" LÄNGRE!!! Det var hundra år sen vi hade lyxtårta!! SU blev upprörd eftersom hon inte vill göra slut på sina slantar i onödan (eller om hon bara är ute efter att vara JOBBIG!). Men jag tog betalt för café au lait och tårtbit, vilket kostade typ 4,50 Euro. OCH TANTEN  BETALAR MED EN 200 EURO SEDEL!!! Hur kan man med? Hon kom tillbaka efter en stund och visade mig erbjudandet i den där tidningen. Och riktigt så stod det muffin/lyxtårta. Men vi har ju inget som heter LYXTÅRTA. Hon drev mig så långt att jag ringde till intendenten! Och det HÄNDER INTE. Men jag var så säker på att jag skulle ha rätt, och det skulle kännas så bra.. men oj då, jag jobbar på Ålandsfärjan, och intendenten är rädd för konflikter med SU och sa: "Maria, kunden har alltid rätt, ge henne det hon vill ha." FUCK IT! Hon fick tillbaka sin 50 centare (!!). Voi voi, vad hon mådde bra när jag sa att hon hade rätt. Och jag var så upprörd, så när Bosse (intendenten) kom via café ville jag inte se på han en gång!! Men han förstod mig också. ERBJUDANDET ÄR PÅ SVART KAFFE! Hon hade café au lait, till att börja med!
Att man orkar bli upprörd.. det är ju inte klokt..
Over and out.