Mukkis

Det här året har varit helt GALET!
- Det började bra med att äntligen få åka på jobb efter en intensiv höst i skolan och Brasilien. 1 januari satte jag min fot på Ålandsfärjan igen, och det kändes helt fantastiskt. Även om jag är jätte intresserad av massagen så kände jag att jag behövde mitt jobb ombord. Så, jag gjorde båda delar, jobbade ombord, och när jag var hemma på ledigt jobbade jag som massör. Perfekt, om det inte var för att jag skulle blivit så tjock *ler*


- Jag hade min sista kontakt med Tom, sista veckan jag jobbade ombord i april. Sen dess har jag inte hört av han, och jag har inte heller hört av mig till honom. Det får väl vara såhär då.. Jag antar att vi kämpade länge nog. Live and let die.. synd, för jag saknar honom fortfarande ibland. Mest när jag ser på stjärnorna.. men men, måste jag stänga den boken nu då?? Jag önskar honom och hans barn allt väl, och jag hoppas de får ett bra 2009.
- Sen var det ju denna eviga VÄNTAN på barnet som skulle komma 21 maj (bf). Jag slutade ombord 15 april och tyckte ändå att jag varit ganska modig som jobbat så länge, jag jobbade som massör till 1 maj. Sen vart jag FÖR TJOCK. Vänta, vänta, vänta, fixa bebiskläder, säng, vänta, grejja, vänta. Och det kändes som väntandet aldrig tog slut, speciellt i den värmen som var i sommar. Vem kunde tro att det skulle dra ut till 8 JUNI innan barnet kom?? Herre Jösses, men tack och lov satte v'ärkarna igång av sig självt, annars hade det nog inte varit lika roligt att föda barn!!


- Alla andra verkade ju också vänta barn. Det var Tiina (igen), Meri, Rajas tjej (igen), diverse styrmäns brudar, Maria, Tess, Mackii, och Lina hade fått i februari, Jockes tjej, Lotta, Sussi, Mickan, Ehlin (!!!!!), Ankkan.. endel av dessa går över till 2009, men vaaaarå babybooooom!!! HEJJA 2008 och 2009!!! Vi får de grymmaste ungarna.
- Jag var till Finland en månad, det var skönt att komma bort, och lära känna Ville. Jag tror inte att jag hade tagit mig den tiden om jag varit hemma, utan bara stressat upp mig. Allt gick bra. Jag hade mina gråtstunder och anfall ibland, men jag LÄT det komma bara, och det var skönt.


- Min syster har flyttat till ett hus i Värsås med sin karl, som jag egentligen skulle vilja kalla för inkompitent-värdelös-fjolla-som-bara-gör-henne-illa-och-sur, men eftersom min syster gillar honom, så kan vi ju låtsas att jag inte nämnt det där. Fast han är rätt värdelös och dum i huvudet. Jag skäms inte en sekund för att säga det heller. För det är bara sanning. Min syster vet vad jag tycker, och hon borde lämna honom, men hon kanske trivs som hemmafru som gör ALLT!! Jag ska inte spinna vidare på det här, för det tar för mycket energi och jag blir så arg. Allt jag hoppas på inför nästa år, är att hon fattar att flytta från honom... för jag älskar henne.
- Sen kom ju Emil.. lyckan var total och fulländad. Ville skulle äntligen få sin far, och han hade tagit sitt förnuft till fånga och började ta sitt ansvar. Det skönaste, för mig, var mest att slippa bortförklara mig om vem fadern var, det hade jag ju gjort hela graviditeten ändå. Nu var det slut på det. Nu kunde jag säga att Emil var pappan, hur det än artade sig på slutet. Och han tar sitt ansvar än! Det där är också ett kapitel i sig, som jag inte tänkar fortsätta skriva om. En dag gör jag, men inte nu.


- Det har varit dop, som blev sådär, men nu vet jag vad jag INTE ska göra till nästa *skrattar*
- Vi åkte till Åland i oktober. Ville vände på sig den 18:e.
- Vi åkte till Åland i november. Jag älskar den där ön. Eller älskar jag folket där? Det var skönt som fasiken. Så nu var Ville på tre längre resor sitt första halvår *ler* Å mormor och morfar (mina alltså) kallar honom för "Reissu-Ville".