Onsdag 17 december - Bonde söker..
Varför får jag ibland för mig att jag inte kan??
Jag har nog varit själv med V för lite den senaste tiden. Eller såhär har det nog alltid varit. Helt plötsligt kan jag få för mig att jag inte kommer kunna lägga V för natten. T.ex om det varit folk här, eller om vi varit bland folk. När de ska gå, eller vi skiljs åt, får jag en panik-känsla. "Tänk om han inte somnar, tänk om han verkligen inte gör det." Fast så fort dörren stängs kommer jag på mig själv. Det har ju aldrig misslyckats!! Och hur skulle det kunna misslyckas? Kanske han somnar senare än vanligt, men vi har inte bråttom någonstans. Varför får jag den här panik-känslan för? Inte är jag rädd för att vi ska vara ensamma ihop. Det har vi varit hela hans liv. Saknar jag att ha någon här nu igen då? Eller för att tappa besinningen? Det bästa med det här är att jag får den där kicken varje gång jag kastar iväg tanken på att misslyckas. Ingen känner V lika bra som jag, ingen vet lika bra som jag vad som händer, om han vaknar och skriker. Ingen vet som jag vad han behöver. Jag älskar honom mer för var dag som går. NU först, förstår jag vad innebörden av "kärleken till ett barn övervinner allt" innebär, och jag kommer älska honom ännu mer.
"I just can't let it die
'Cause her heart's just like mine
And she holds her pain inside..."
Jag har nog varit själv med V för lite den senaste tiden. Eller såhär har det nog alltid varit. Helt plötsligt kan jag få för mig att jag inte kommer kunna lägga V för natten. T.ex om det varit folk här, eller om vi varit bland folk. När de ska gå, eller vi skiljs åt, får jag en panik-känsla. "Tänk om han inte somnar, tänk om han verkligen inte gör det." Fast så fort dörren stängs kommer jag på mig själv. Det har ju aldrig misslyckats!! Och hur skulle det kunna misslyckas? Kanske han somnar senare än vanligt, men vi har inte bråttom någonstans. Varför får jag den här panik-känslan för? Inte är jag rädd för att vi ska vara ensamma ihop. Det har vi varit hela hans liv. Saknar jag att ha någon här nu igen då? Eller för att tappa besinningen? Det bästa med det här är att jag får den där kicken varje gång jag kastar iväg tanken på att misslyckas. Ingen känner V lika bra som jag, ingen vet lika bra som jag vad som händer, om han vaknar och skriker. Ingen vet som jag vad han behöver. Jag älskar honom mer för var dag som går. NU först, förstår jag vad innebörden av "kärleken till ett barn övervinner allt" innebär, och jag kommer älska honom ännu mer.
"I just can't let it die
'Cause her heart's just like mine
And she holds her pain inside..."
Over And Out
Kommentarer
Postat av: Höder
Jag har ju sagt till dig att du är en suverän mamma. Å vad sku hända då, om han somnade lite senare än vanligt en kväll??? Oj vilken katastrof!!! Ville är ett mycket tryggt å lyckligt barn å det är bara din förtjänst, å det ser du ju bevis på varje dag!! Tydligare än så kan det väl inte vara!!!! Du är grym!
Puss å kramar
Postat av: cissi
Jag tycker att du verkar vara en superbra mamma. Riktigt roligt att se ett barn som verkar så trygg i sig själv redan som så liten. :)
Vi får ses igen någon dag tycker jag.
Kramar
Trackback
