Glädje och tårar
Oj vad livet kan kännas värdelöst när man är down.
Hela förmiddagen satt jag och grät. Grät över mitt misserabla liv. Och fråga mig inte varför! Det bara var så värdelöst allting.
Såklart blev det bättre med dagen. Och nu ikväll, när jag lämnat grabb hos mormor tog jag mig i kragen och gick ut och sprang 4,5 km. Så nu känns det mycket bättre!
Imorgon blir det jobb igen.
Mycket intressant ska det bli.
Och reducerad turlista har vi nu.
Så vi går bara en tur och retur tisdag, onsdag. Vi kommer ligga i Kapellskär på nätterna och jag kan spela wordfeud!! Hehe.
Det blir bra (om jag hittar min laddare också. En gång i tiden hade jag tre stycken, nu finns det bara en... undrar just vart jag gjort av dem..).
Over And Out
Kommentarer
Trackback
