Mukkis

När Ålandsfärjan traffierade Ålandshav, fanns det inget snack om spöken (inte vad jag hörde i alla fall).

Man kunde den båten utan och innantill. Skulle något hända och det skulle blivit mörkt - hade det inte varit några problem att hitta ut. Den var så liten och man liksom kunde den.

 

 

 

Det finns korridorer som alla inte har gått i. Det finns utrymmen som är lite "läskigare" för att de är gamla, ser kanske spöklika ut.. kanske får man för sig mer, döm själva.

I veckan på jobb, kom plötsligt vår vaktman fram till mig i cafeterian.

Han var ganska hispig, kunde inte riktigt fästa blicken någonstans och pratade snabbt..

Vaktman hos oss går brandrundor en gång i timmen. Då går man i princip genom alla gångar ombord (för att kolla att det inte brinner, eller är andra säkerhetsrisker ombord). Det är en säkerhet som måste finnas på alla fartyg.

Han kom till mig och berättade att, när han gått på däck 2 hade han sett, ett ljust sken och sen en flicka i vit klänning, i en av korridorerna.

Jag har också hört om att det spökar på båten jag jobbar på, men jag har aldrig sett något. Jag har varit med om, när jag står på däck 2 att jag fått viskningar i mitt högra öra (och ena gången kände jag andedräkten mot kinden), två gånger. Ena gången var det min egen vän Anka som viskade "hur är det?". Fast jag är inte rädd för sånt. Tycker det känns tryggt att känna henne ibland.

Det är fler ombord som "känt" och "sett" spöken på båten, så vaktman och jag är inte de enda.

En kollega hade sett ett barn springa runt ett hörn i korridoren på tvåan, men hon hade trott att det var ett riktigt barn, eftersom hon samma dag såg det skena runt ett hörn, i mässen.

Så klart trodde hon att det var någon besättningsmedlems barn.. eller var det inte??

 

 

 

 

 

 

 

Sånt man känner - är man inte rädd för.